Ungdomar frågar:

Vad skall jag göra när andra pratar illa om mig?

”NITTIOFEM procent av alla i min skola skvallrar”, säger en elev som går andra året på en gymnasieskola i New York. Vad är det som skvallret oftast kretsar kring? ”Andra elever: deras personlighet, hur de ser ut, vem som gillar vem och vad de säger om varandra.” — Tidskriften Seventeen för juli 1983.

Men ofta tenderar skvaller att bli negativt och leder till att andras rykte allvarligt skadas.a Och eftersom skvaller är så vanligt förekommande bland både ungdomar och vuxna, är sannolikheten stor att du själv är (eller en dag kommer att bli) utsatt för skadligt skvaller. Vad kan man i ett sådant fall göra? Finns det något sätt att få slut på elakt prat?

Den smärta skvaller medför

Det råder inget tvivel om saken: Det känns verkligen smärtsamt när privata angelägenheter läcker ut till andra eller när man är offer för ett falskt rykte. Känslor av vrede och hämndlystnad kan avlösa perioder då man känner sig sårad och deprimerad. ”Det får en att känna det som om man ville hämnas på den andre”, sade en som var utsatt för skvaller. En annan sade: ”Man känner sig förkrossad. Det är som att få en kniv i ryggen. Man kan känna det som om man aldrig vill prata med dem igen. Man litar inte på dem längre, och man kan bara inte sluta tänka på problemet.”

Ja, skvaller har fått många ungdomar att bli så handfallna att de inte vet vad de skall göra. En ung flicka bytte därför skola hellre än att ställas öga mot öga med de ungdomar som spred ett elakt rykte om henne. Men varken hämndlystnad, vrede eller förlamande osäkerhetskänslor gör att situationen blir bättre. Det finns mycket effektivare sätt att ta itu med negativt prat.

Undvik att reagera alltför hårt

Innan man över huvud taget gör något bör man komma ihåg: ”Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är.” (Ordspråksboken 14:17) Vad innebär det? Reagera inte alltför hårt! Överilade handlingar skapar fler problem än de löser. Det sägs varnande i bibeln: ”Var inte hastig i din ande till att känna dig kränkt, ty detta att känna sig kränkt är vad som vilar i de enfaldigas famn.” (NW) Varför det? Jo, en sak är att man helt enkelt inte kan hindra människor från att tala om andra. Att ingå i andras samtalsämnen är en del av livet. Salomo sade vidare: ”Bry dig inte heller om alla ord som man talar. ... Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.” — Predikaren 7:10, 22, 23.

Salomo rättfärdigade inte negativt skvaller. Han bara framhöll det som ett livets faktum. Stämmer det inte att hur illa du än tycker om att andra pratar om dig, så har väl även du ibland sagt saker om andra som helst skulle ha förblivit osagda?

I sin bok Gossip (Skvaller) konstaterar Patricia Meyer Spacks: ”Oftast är skvaller inte en följd av medveten elakhet, utan ... av tanklöshet. ... Det härrör från en oöverlagd önskan att få säga något utan att behöva tänka så djupt. Den som skvallrar pratar om vad andra har sagt eller gjort utan att själv mena något särskilt med det.” Att inse det kan hjälpa en att dämpa eventuella känslor av harm.

Hur man kan ta itu med skvaller

I Ordspråksboken 14:15 läser vi att ”den kloke ger akt på sina steg”. Att göra det innebär att lugnt planera en viss taktik för att på effektivt sätt ta itu med skvallret.

Börja med att tänka efter ifall det man pratar om verkligen är så allvarligt. Må så vara att det man berättar om dig är genant eller rentav osant, men den lilla historien kanske är riktigt humoristisk och egentligen inte fördärvar ditt anseende. Du hade med andra ord helst inte velat att hela världen skulle få reda på att du låste dig ute när det regnade eller att dina gymnastikbyxor sprack i sömmen när du gjorde knäböjningar. Men är det verkligen en så stor katastrof att man nu pratar om det? Det bästa sättet att få ryktet att dö ut är kanske att visa lite sinne för humor.

Men anta att ryktet verkligen är osmakligt eller förolämpande? Är det troligt att ditt anseende har skadats för all framtid — eller är det mer troligt att ryktet snart dör ut? Om det senare tycks vara fallet, kanske det bästa är att helt enkelt rida ut stormen. Genom att ”låtsas som om det regnar” — i stället för att gå omkring och vara sur eller se skuldmedveten ut — kommer du åtminstone inte att underblåsa ryktet. I Ordspråksboken 26:20 heter det: ”När veden tar slut, slocknar elden, och när örontasslaren [den som skvallrar] är borta, stillas trätan.”

Men ibland är saken så allvarlig att man inte kan ignorera den. Jesus Kristus talade om för sina efterföljare vad de skulle göra, ifall någon felade mot dem, exempelvis genom förtal: ”Gå då och blotta hans fel i enrum med honom.” (Matteus 18:15) Kanhända att det är möjligt att då få reda på varifrån det skadliga pratet kommer och lugnt resonera om saken med den som är ansvarig för att ha satt i gång ryktet.

Personen i fråga kanske inte är kristen. Men om du vet att personen är resonabel, kanske han eller hon kommer att ge gynnsamt gensvar. Det kanske visar sig att hela saken är ett enda stort missförstånd. Om det hela bottnar i agg, kanske saken kan redas ut er emellan.

Men ofta är det väldigt svårt att spåra upp källan till ett rykte. Och även om det går, kanske den som är ansvarig inte är villig att öppet erkänna sitt felsteg. Vad gör man då? Kom ihåg att Jesus Kristus fick utstå ”motsägelse”. (Hebréerna 12:3) Men Jesus blev inte så upprörd att han övergav predikoarbetet och började ägna sig åt att spåra upp den som hade satt i gång det illasinnade pratet. I stället sade han: ”Visheten blir i alla fall befunnen rättfärdig genom sina gärningar.” — Matteus 11:19.

Jesus visste att de som var ärliga skulle lägga märke till hans goda gärningar och dra slutsatsen att det elaka pratet var grundlöst. Du kan på liknande sätt låta ditt uppförande vara ditt bästa försvar mot skvaller. Eftersom dina verkliga vänner känner till sanningen om dig, kommer de inte att tro på vilda historier. Du kan ju tala om för dem att en lögn om dig är i omlopp. I många fall kan de då göra mycket för att kväva ryktet genom att berätta för alla felunderrättade personer de träffar hur det ligger till.

Men vad gör man om historien redan har fått stor spridning? I regel är det inte så illa ställt som du tror. För övrigt så pratas det inte om en och samma sak i det oändliga. Det är mycket som händer och sker hela tiden, och förr eller senare kommer du att hamna i skuggan för något annat som har inträffat. Under tiden bör du dock inte lida i det tysta. Varför inte berätta för dina föräldrar eller någon annan mogen vuxen om hur du känner det? Att prata ut om saken gör ofta att man kan se problemet i rätt perspektiv.

En lärorik erfarenhet

Du som blir utsatt för skvaller får också möjlighet att lära dig några värdefulla lärdomar. Om du till exempel själv har upplevt hur förödande obetänksamt prat kan vara, varför då inte bestämma dig för att aldrig ta del i att sprida rykten?

Den prövning som det innebär att ha blivit utsatt för skvaller kanske har uppenbarat vissa brister i din egen personlighet, till exempel benägenheten att vilja ta hämnd. Eller också kanske det har visat sig att din stolthet är ett större problem än själva ryktet. Överdrivet bekymmer om ditt eget anseende kan ha gjort att du har tänkt högre om dig själv än man bör tänka. (Romarna 12:3) Det kanske är dags att du börjar arbeta på att kunna ta dig själv mindre allvarligt.

När du ser tillbaka kanske du inser att ditt eget dåliga omdöme har bidragit till att ryktet spreds. Anförtrodde du, till exempel, dina innersta tankar åt någon som är känd för att vara ”lösmynt”? (Ordspråksboken 13:3) Då kanske du nästa gång är lite försiktigare, när du väljer vem du vill anförtro dig åt. Du kanske också blir mer noga med att uppföra dig korrekt, så att du inte ger andra någon anledning att prata illa om dig. — Jämför 1 Petrus 2:15.

Ja, ta itu med situationen på ett lugnt och vänligt sätt, så kan du sätta dig över dumma rykten — och kanske till och med få slut på dem.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 18]

Ibland är det möjligt att spåra upp källan till ett rykte och resonera mellan fyra ögon med den som har startat skvallret