Vad är meningen med vårt liv?

”Jag ledde mitt hjärta med vishet, ... tills jag kunde se vad gott det fanns för människosönerna ... under sina livsdagars antal.” — PREDIKAREN 2:3.

1, 2. Varför är det inte fel att vara rimligt intresserad av sig själv?

DU ÄR intresserad av dig själv, inte sant? Det är normalt. Det är därför vi äter varje dag, sover när vi blir trötta och tycker om att vara tillsammans med våra nära och kära. Ibland spelar vi olika spel, simmar eller gör något annat vi tycker om, vilket allt återspeglar att vi har ett balanserat intresse av oss själva.

² Ett sådant intresse för sin egen person är i linje med det Gud fick Salomo att skriva: ”För en människa finns det inget bättre än att hon äter och dricker och låter sin själ se vad gott är på grund av hennes hårda arbete.” Och utifrån sin egen erfarenhet tillade Salomo: ”Också detta har jag sett, ja jag, att detta är från den sanne Gudens hand. Ty vem äter och vem dricker bättre än jag?” — Predikaren 2:24, 25.

3. Vilka förbryllande frågor får flertalet inget svar på?

³ Men du vet att livet är mer än att bara äta, dricka, sova och göra en del gott. Vi har också smärtor, besvikelser och bekymmer. Och vi verkar vara alltför upptagna för att reflektera över meningen med livet. Stämmer inte det i ditt fall? Vermont Royster, tidigare redaktör för tidningen The Wall Street Journal, skrev efter det att han hade påpekat hur människans kunskap och skicklighet har ökat: ”Här är något märkligt. När man betraktar människan, hennes dilemman, hennes plats i detta universum, så har vi inte kommit mycket längre än i tidernas morgon. Vi bär fortfarande på frågor om vilka vi är, varför vi är här och vart vi är på väg.”

4. Varför bör det vara en önskan hos oss alla att kunna besvara de frågor som gäller oss?

⁴ Hur skulle du besvara sådana frågor som: ”Vilka är vi? Varför är vi här, och vart är vi på väg?” I juli förra året dog Vermont Royster. Tror du att han vid det laget hade fått några tillfredsställande svar? Eller rättare sagt: Går det att få det? Och hur kan detta hjälpa en att få ett lyckligare och mer meningsfullt liv? Låt oss se.

Den förnämsta källan till insikt

5. Varför bör vi vända oss till Gud, när vi söker insikt i frågor som rör meningen med livet?

⁵ Om vi på egen hand skulle söka efter meningen med livet, skulle vi antagligen i likhet med flertalet män och kvinnor, också de med stor lärdom och erfarenhet, inte ha någon större framgång. Men vi har inte lämnats åt oss själva. Vår Skapare har sörjt för hjälp. Är han inte, när man tänker efter, den yttersta källan till insikt och vishet, då han ju är ”från obestämd tid till obestämd tid” och har fullständig kunskap om universum och historien? (Psalm 90:1, 2) Han har skapat människan och har iakttagit henne ända från början, och därför är det till honom, och inte till ofullkomliga människor med sin begränsade kunskap och uppfattningsförmåga, som vi bör vända oss för att få insikt. — Psalm 14:1–3; Romarna 3:10–12.

6. a) Hur har Skaparen gett den insikt som behövs? b) Hur kommer Salomo in i bilden?

⁶ Vi kan inte förvänta att Skaparen skall ge var och en av oss en uppenbarelse om livets mening. Han har i stället gett oss en källa till insikt, nämligen sitt inspirerade ord. (Psalm 32:8; 111:10) Predikarboken är speciellt värdefull i detta avseende. Gud inspirerade dess skribent, Salomo, så att ”Salomos vishet var mer omfattande än alla orientalers”. (1 Kungaboken 3:6–12; 4:30–34) ”Salomos vishet” gjorde ett så starkt intryck på en besökande monark att hon sade att inte ens hälften hade berättats för henne och att de som fick lyssna till hans vishet verkligen kunde vara lyckliga.a (1 Kungaboken 10:4–8) Vi kan också få insikt och lycka genom den gudomliga vishet som vår Skapare gett genom Salomo.

7. a) Vilken slutsats drog Salomo om de flesta aktiviteter under himlen? b) Vad visar Salomos realistiska bedömning?

⁷ Predikarboken återspeglar den gudagivna vishet som påverkade Salomos hjärta och sinne. Salomo, som hade tid, resurser och insikt till att undersöka ”allt som ... [hade] gjorts under himlarna”, såg att det mesta av det ”var tomhet och ett strävande efter vind”. Detta är en inspirerad bedömning som vi bör komma ihåg, när vi tänker på meningen med vårt liv. (Predikaren 1:13, 14, 16) Salomo var rättfram och realistisk. Tänk till exempel på det han säger i Predikaren 1:15, 18. Människor har, som du vet, under århundradenas gång prövat olika styrelseformer och ibland uppriktigt försökt lösa människors problem och förbättra deras levnadsvillkor. Men har någon av dessa styrelseformer egentligen rätat ut alla de ”krokiga” tingen i denna ofullkomliga ordning? Och du har kanske sett att ju mer kunskap en person har, desto mer medveten är han om att det är omöjligt att fullständigt rätta till saker och ting under en kort livstid. En sådan insikt gör många frustrerade, men det behöver inte gälla oss.

8. Vilka cykler och kretslopp har länge funnits?

⁸ En annan sak att begrunda är de ständigt återkommande cykler och kretslopp som påverkar oss, till exempel att solen går upp och att solen går ner eller vindens och vattnets rörelser. Dessa fanns på Moses, Salomos, Napoleons och vår farfarsfars tid. Och de fortsätter. Och ”en generation går, och en generation kommer”. (Predikaren 1:4–7) Ur mänsklig synvinkel sett har inte mycket förändrats. Det människor sysslar med, hoppas på, strävar efter och uträttar är i många avseenden detsamma nu som i forna tider. En person kan ha gjort sig bemärkt för sin enastående skönhet eller sina enastående förmågor eller för något annat, men var är den personen nu? Borta och antagligen glömd. Detta är inte ett pessimistiskt synsätt. De flesta människor vet inte ens vad deras far- eller morföräldrars föräldrar hette eller var dessa var födda eller blev begravda. Du kan se varför Salomo realistiskt insåg tomheten i det människor företar sig eller försöker sig på. — Predikaren 1:9–11.

9. Hur kan det vara till hjälp för oss att vi skaffar oss en realistisk insikt i mänsklighetens situation?

⁹ Denna gudomliga insikt i mänsklighetens grundläggande situation kan, i stället för att göra oss frustrerade, hjälpa oss att inte lägga alltför stor vikt vid sådana mål eller strävanden som snart skall vara borta och glömda. Den bör hjälpa oss att bedöma vad vi får ut av livet och vad vi försöker uträtta. Som exempel kan nämnas att vi, i stället för att vara asketer, kan finna glädje i att äta och dricka på ett balanserat sätt. (Predikaren 2:24) Och Salomo drar, som vi skall se, en mycket positiv och optimistisk slutsats om människans situation. Han kom kort och gott fram till att vi bör känna djup uppskattning av vårt förhållande till vår Skapare, den som kan hjälpa oss att få en evig och meningsfull framtid i lycka. Salomo betonade: ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” — Predikaren 12:13.

Livscykeln och meningen med livet

10. På vad sätt jämförde Salomo djur och människor?

¹⁰ Den gudomliga vishet som återspeglas i Predikarboken kan hjälpa oss att ytterligare begrunda meningen med vårt liv. Hur då? Genom att Salomo realistiskt riktade uppmärksamheten på sådana sanningar som vi kanske sällan tänker på. En av dessa gäller likheten mellan människor och djur. Jesus liknade sina efterföljare vid får. (Johannes 10:11–16) Och även om människor i allmänhet inte tycker om att liknas vid djur, förde Salomo fram vissa obestridliga fakta: ”Den sanne Guden kommer att välja ut dem [människosönerna], för att de må se att de själva är djur. Ty det finns en slutlig händelse vad människosönerna angår och en slutlig händelse vad djuren angår, och det är samma slutliga händelse för dem. Som den ene dör, så dör den andre; ... så att det inte finns någon överlägsenhet hos människan gentemot djuret, ty allt är tomhet. ... De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.” — Predikaren 3:18–20.

11. a) Hur kan man beskriva den typiska livscykeln för ett djur? b) Vad anser du om en sådan analys?

¹¹ Tänk på något djur som du tycker om att studera, kanske en klippgrävling eller en hare. (5 Moseboken 14:7; Psalm 104:18; Ordspråken 30:26) Eller du kanske tänker på en ekorre; det finns över 300 arter av ekorrar i världen. Vad är dess livscykel? Efter födelsen ger modern ekorrungen di i några veckor. Snart har den päls och kan våga sig ut. Du kanske ser den skutta omkring och lära sig att hitta mat. Men ofta verkar den bara leka och njuta av sin ungdom. Efter omkring ett års uppväxt finner den sig en maka eller make. Därefter måste den bygga bo och ta hand om sin avkomma. Och om en ekorrfamilj hittar tillräckligt med bär, nötter och frön kanske den blir välnärd och får tid att utvidga sitt hem. Men inom bara några år blir djuret gammalt och mer utsatt för olyckor och sjukdom. Vid omkring tio års ålder dör det. Detta är, med smärre variationer mellan olika arter av ekorrar, en ekorres livscykel.

12. a) Varför är det realistiskt att säga att många människors livscykel liknar livscykeln för ett genomsnittsdjur? b) Vad kan vi komma ihåg nästa gång vi ser det djur vi hade i tankarna?

¹² De flesta människor har inga invändningar mot den livscykeln för ett djur, och de förväntar knappast att en ekorre skall ha en uttänkt mening med sitt liv. Men många människors liv skiljer sig inte mycket från detta, eller hur? De föds och tas om hand som spädbarn. De äter, växer och leker som barn. Snart är de vuxna, finner en maka eller make och söker en plats där de kan bo och ett sätt att skaffa sig mat. Om det går bra för dem kanske de blir välnärda och utökar sitt hem (sitt bo), i vilket de fostrar upp sin avkomma. Men årtiondena går snabbt, och de blir gamla. Om inte förr, så dör de kanske efter 70 eller 80 år fyllda med ”vedermöda och skadliga ting”. (Psalm 90:9, 10, 12) Kom ihåg dessa tänkvärda fakta nästa gång du ser en ekorre (eller något annat djur som du hade i tankarna).

13. Vad visar sig till slut vara sant för både djur och människor?

¹³ Du kan förstå varför Salomo jämförde människors liv med djurens. Han skrev: ”För allt finns det en bestämd tid, ... en tid att födas och en tid att dö.” Det sistnämnda, döden, är lika för människa och djur, ”som den ene dör, så dör den andre”. Han tillade: ”De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.” — Predikaren 3:1, 2, 19, 20.

14. Hur försöker somliga människor förändra den vanliga livscykeln, men med vilket resultat?

¹⁴ Vi behöver inte tycka att denna realistiska bedömning är ett negativt tänkande. Det är sant att somliga försöker ändra på förhållandena, till exempel genom att arbeta extra för att få det bättre i materiellt avseende än vad deras föräldrar hade. De kanske utbildar sig vidare för att få en bättre levnadsstandard, samtidigt som de försöker vidga sin kunskap om livet. Eller också kanske de inriktar sig på ett visst träningsprogram eller någon viss kost för att få bättre hälsa och lite längre liv. Och dessa ansträngningar kan vara till en viss nytta, men vem kan vara säker på att de verkligen blir det? Och hur varaktiga blir de?

15. Vilken rättfram bedömning gäller om de flesta människors liv?

¹⁵ Salomo frågade: ”Eftersom det finns många ting som orsakar mycken tomhet, vilken fördel har en människa då? Ty vem vet vad gott en människa har i livet under det antal dagar hennes tomma liv varar, när hon tillbringar dem som en skugga? Ty vem kan tala om för människan vad som kommer att hända efter henne?” (Predikaren 6:11, 12) Eftersom en människas bemödanden relativt snart slutar i döden, är det då egentligen till någon större nytta att kämpa för att skaffa sig fler materiella ting eller att skaffa sig en lång utbildning för att i första hand skaffa sig mer ägodelar? Och eftersom livet är så kort och går förbi som en skugga, inser många, när det går upp för dem att de inte har lyckats uppnå det som de hade hoppats på i livet, att det då inte längre finns tid att inrikta sig på några nya mänskliga mål. Inte heller kan en människa vara säker på vad som skall hända med hennes barn ”efter henne”.

Tid att göra sig ett gott namn

16. a) Vad bör vi göra som djuren inte kan? b) Vilken annan sanning bör påverka vårt tänkande?

¹⁶ Till skillnad från djuren kan vi människor fundera över frågan: ”Vad är meningen med vårt liv? Är det bara en bestämd livscykel, med en tid att födas och en tid att dö?” Kom i detta sammanhang ihåg sanningen i Salomos ord om människa och djur: ”De vänder alla åter till stoftet.” Innebär detta att döden är det absoluta slutet på tillvaron för en människa? Bibeln visar att människan inte har någon odödlig själ som lever vidare när hennes kropp dör. Människor är själar, och den själ som syndar dör. (Hesekiel 18:4, 20) Salomo utvecklade ämnet vidare och sade: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön, ty minnet av dem är glömt. Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol, den plats dit du går.” — Predikaren 9:5, 10.

17. Vad bör orden i Predikaren 7:1, 2 få oss att begrunda?

¹⁷ Begrunda, med detta oundvikliga faktum i tankarna, följande ord: ”Ett namn är bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds. Bättre är det att gå till sorgehuset än att gå till gästabudshuset, ty det är slutet för alla människor; och den som lever bör lägga det på hjärtat.” (Predikaren 7:1, 2) Vi måste hålla med om att döden har varit ”slutet för alla människor”. Det finns inte något elixir, någon vitaminblandning, någon diet eller något motionsprogram som har kunnat ge en människa evigt liv. Och inte långt efter människors död är vanligtvis ”minnet av dem ... glömt”. Varför är då ett namn ”bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds”?

18. Varför kan vi vara övertygade om att Salomo trodde på en uppståndelse?

¹⁸ Salomo var, som vi redan har konstaterat, realistisk. Han kände till sina förfäder, Abraham, Isak och Jakob, vilka helt visst hade gjort sig ett gott namn hos vår Skapare. Jehova Gud hade lärt känna Abraham väl, och han lovade att välsigna honom och hans säd. (1 Moseboken 18:18, 19; 22:17) Ja, Abraham hade ett gott namn hos Gud, och han blev Guds vän. (2 Krönikeboken 20:7; Jesaja 41:8; Jakob 2:23) Abraham visste att hans eget liv och hans sons liv inte bara var en del av en aldrig upphörande cykel av födelse och död. Det var helt visst en större mening med livet än så. De hade den säkra utsikten att få leva igen, inte på grund av att de hade en odödlig själ, utan på grund av att de skulle få uppstå. Abraham var övertygad om att ”Gud till och med kunde uppväcka honom [Isak] från de döda”. — Hebréerna 11:17–19.

19. Vilken insikt kan vi få av Job, när det gäller innebörden i Predikaren 7:1?

¹⁹ Detta är nyckeln till att förstå hur ”ett namn är bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds”. Salomo var, precis som Job dessförinnan, övertygad om att Han som hade skapat mänskligt liv också kan ge det tillbaka. Han kan återföra människor som har dött till liv. (Job 14:7–14) Den trogne Job sade: ”Du [Jehova] kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig. Efter dina händers verk kommer du att ivrigt längta.” (Job 14:15) Tänk, vår Skapare ”längtar” ivrigt efter sina lojala tjänare som har dött! (”Du skulle önska se dina händers verk ännu en gång.” — The Jerusalem Bible.) Genom att använda sig av Jesu Kristi lösenoffer kan Skaparen uppväcka människor. (Johannes 3:16; Apostlagärningarna 24:15) Det är uppenbart att människor kan skilja sig från djur som dör.

20. a) När är dödsdagen bättre än den dag då man föddes? b) Hur påverkades många av Lasarus’ uppståndelse?

²⁰ Detta innebär att dödsdagen kan vara bättre än den dag då man föddes, om man då har byggt upp ett gott namn hos Jehova, den som kan uppväcka de trogna som dör. Det visade den större Salomo, Jesus Kristus. Han uppväckte till exempel den trogne mannen Lasarus till liv igen. (Lukas 11:31; Johannes 11:1–44) Detta gjorde, som du säkert kan föreställa dig, ett så starkt intryck på många av dem som fick bevittna hur Lasarus kom tillbaka till liv igen att de satte tro till Guds Son. (Johannes 11:45) Tror du att de tyckte att livet inte hade någon mening och att de inte hade någon aning om vilka de var eller vart de var på väg? Nej, de kunde i stället se att de inte behövde vara blott och bart djur som föds, lever en tid och sedan dör. Att deras liv hade en mening var direkt och nära förknippat med att de lärde känna Jesu Fader och gjorde hans vilja. Hur är det med dig? Har den här genomgången hjälpt dig att se eller att tydligare se hur ditt liv kan och bör ha en verklig mening?

21. Vilken sida av detta att finna meningen med livet återstår det för oss att undersöka?

²¹ Men att ha en verklig mening med sitt liv innebär långt mer än att bara tänka på döden och att få leva igen därefter. Det inbegriper vad vi gör med vårt dagliga liv. Detta klargjorde Salomo också i Predikarboken, som vi skall se i följande artikel.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Vilken likhet finns det mellan djur och människor?

◻ Hur betonar döden att mycket av människans bemödanden och verksamhet är tomhet?

◻ Hur kan dödsdagen vara bättre än den dag då man föddes?

◻ Av vilket förhållande är vår känsla av mening med livet beroende?

[Bilder på sidan 10]

Vilken stor skillnad är det mellan ditt liv och djurens?