Vård av äldre — Hur man klarar av de dagliga problemen

OM VÅRDEN av dina föräldrar vållar dig vissa påfrestningar och problem, i synnerhet sådana som du inte har räknat med, kan det vara lätt att drabbas av skuldkänslor. Du kanske tänker: ”Är det något fel på mitt förhållande till mina föräldrar? Är det inte så i många kulturer att vuxna barn klarar av att leva tillsammans med sina föräldrar hela livet?”

Men din situation kanske är annorlunda. Dina föräldrar kanske har flyttat hem till dig sedan ni levt åtskilda i 20, 30 eller 40 år eller kanske ännu längre. Det innebär att du och dina föräldrar har utvecklat egna vanor och livsstilar under större delen av ert liv. Med tiden kan dessa livsstilar och vanor ha blivit mycket olika. Men nu måste du som ”vårdare” lära dig att leva i enighet och sämja tillsammans med dem som du har i din vård. Det kan vara svårare än om ni hade bott tillsammans hela tiden.

En del föräldrar kan också vara ganska sjuka eller på annat sätt i behov av särskild omvårdnad. Även om du gör lovvärda ansträngningar att ge dem den vård de behöver och inte för närvarande anser det vara nödvändigt att låta dem komma in på ett vårdhem, kan situationen förståeligt nog vara påfrestande för alla parter. Att visa omsorg om sina föräldrar är naturligt, men att bli gammal och sjuk är inte naturligt. Det var aldrig Skaparens avsikt att människor skulle förlora sin hälsa och sina krafter när de blev gamla. Du behöver därför inte tycka att det måste vara något fel på dig därför att situationen är mer påfrestande, både psykiskt och fysiskt, än du hade räknat med. — 1 Moseboken 1:26—31; Psalm 90:10.

Att vården av dina föräldrar är förenad med vissa problem behöver inte betyda att relationerna er emellan är dåliga. I synnerhet om ni hade ett gott förhållande innan de behövde din hjälp, är det mera troligt att problemen hänger samman med den utmaning som vårdnaden kan innebära. Vad kan du då göra för att klara av dessa påfrestningar och problem?

Att komma till rätta med skuldkänslor

Även personer som gör allt de kan och bör för sina föräldrar har ibland dåligt samvete för att de inte gör mer. Obefogade skuldkänslor kan emellertid skapa problem. De kan få dig att fatta beslut som bara är avsedda att döva dina skuldkänslor men inte är till nytta för vare sig dig eller dina föräldrar. Vad skulle hända om en kvinna på grund av obefogade skuldkänslor gick så helt upp i vården av sina föräldrar att hon försummade sin man och sina barn? Både hon, hennes man och barnen skulle bli lidande. Låt därför inte otillbörliga skuldkänslor styra ditt liv.

Har du ibland dåligt samvete därför att du aldrig tycks kunna göra nog för dina föräldrar? Det kan då hända att det helt enkelt överstiger din förmåga att tillgodose dina föräldrars behov. Situationen kan vara sådan att det alltid finns mer som kunde göras, hur mycket du än anstränger dig. Om du betraktar vården av dina föräldrar som ett sätt att återgälda dem för allt de gjorde för dig när du växte upp, kommer du alltid att ha dåligt samvete, för du kan aldrig betala tillbaka det helt och fullt.

Boken You and Your Aging Parents framhåller att man bör bestämma sig för hur mycket man skall göra för sina föräldrar. Det sägs där: ”Det kommer att bespara dig en hel del bekymmer och slitningar om du inte främst grundar [dina beslut] på vad du skulle vilja göra eller ens på vad du borde göra, utan på vad du kan göra.”

Ja, försök att göra en realistisk bedömning av vad du kan förvänta av dig själv. Det kan vara till hjälp att rådfråga en betrodd vän som känner till dina förmågor, dina begränsningar och familjens situation. Kan du ha dina föräldrar boende hemma hos dig? Har ni tillräckligt med plats? Kommer de själva att gå med på det? Om dina föräldrar inte bor hemma hos dig, hur ofta kan du då besöka dem, och när? Om du gör vad du kan, behöver du inte ha några skuldkänslor. Om du ändå har det, inse då att de är obefogade och vägra att låta dem styra dina beslut.

Dela bördan

Bibelboken Predikaren framhåller hur skadligt det är att vara ”alltför ondskefull” eller ”alltför rättfärdig” och att du kan ”vålla dig själv ödeläggelse” genom att vara alltför rättfärdig. (Predikaren 7:16—18) Detta kan hända om du försöker uträtta mer än du vill göra, kan göra eller rentav bör göra.

Om du hade ett späckat schema redan innan du började ta vård om dina föräldrar, måste du utesluta vissa andra aktiviteter eller skaffa hjälp. Många som behöver hjälp drar sig emellertid för att söka sådan. De kanske känner sig alltför blyga eller menar att andra inte har lust att hjälpa till. Men du gör dig själv och alla i din omgivning en otjänst om du sliter ut dig. I en bok om vård av gamla kallar författaren E. Jane Mall ett sådant överdrivet engagemang för ”martyrsyndromet”. Hon ger rådet: ”Du bör ha en prioriteringslista, och tre av de punkter som bör finnas med på den är tid för din [make], tid för dina barn och vänner och tid för dig själv.”

Ja, du kan behöva dela ansvarsbördan. Vart kan du då vända dig för att få hjälp? Familjemedlemmar, vänner, grannar och sociala serviceinstanser kan avlasta dig. Men du måste be om hjälp, och du måste göra det på ett rättframt sätt. Antydningar har inte alltid avsedd verkan. Du kanske blir förvånad när du ser vilka och hur många som är villiga att ställa upp om du bara klargör behovet och preciserar dina önskemål. Du skulle till exempel kunna be någon hjälpa dig med städningen. Om det skulle ge dig en välbehövlig avlastning, varför då insistera på att städa hela huset själv bara därför att ”ingen annan gör det ordentligt”?

Om du har syskon, har de också ansvaret att ta hand om föräldrarna. Du kanske hittills har skött så gott som allting själv, i tron att dina syskon inte kan eller vill hjälpa till. Men har du uttryckligen bett dem om hjälp? Människor reagerar ofta positivt — om de bara får hjälpbehovet klarlagt för sig.

Somliga tar ensamma hand om vården av föräldrarna för att vinna eller bibehålla deras gillande, eller också kanske de gör allting själva för att andra skall tycka synd om dem. De kanske klagar över att andra inte vill hjälpa till, men samtidigt sänder de ut signaler som visar att de vill ha det på det sättet. Detta kan vara ett sätt att vara ”alltför rättfärdig”. Men varför göra det besvärligare för dig än nödvändigt? Om hjälp finns att tillgå, be då om den och utnyttja den.

Ett varningens ord kan emellertid vara på sin plats: Förvänta dig inte att dina syskon skall dela ansvarsbördan lika med dig. Även om detta ibland kan vara möjligt, är situationen ofta sådan att det är svårt eller rentav omöjligt för dem att göra detta. I många fall är det mer praktiskt att en familjemedlem står för den huvudsakliga vården, medan de övriga familjemedlemmarna, i synnerhet syskonen, hjälper till ekonomiskt och genom att ringa eller besöka föräldrarna och kanske ibland bjuda hem dem till sig eller ta med dem ut på utflykter, till exempel under vissa veckoslut.

Trångboddhet

Att bo tätt inpå varandra kan skapa en viss irritation. Vanor som man lätt skulle ursäkta hos en vän kan förefalla outhärdliga hos en nära familjemedlem.

En förälder kan också säga ungefär så här: ”Jag skulle önska att du kunde tillbringa mer tid tillsammans med mig, men jag vet att du är för upptagen.” En sådan kommentar kan vara ett sätt att uttrycka uppfattningen att du egentligen inte bryr dig tillräckligt mycket om honom eller henne. Du kan naturligtvis bli arg eller irriterad över ett sådant uttalande, men skulle det inte vara bättre att inrikta dig på förälderns verkliga önskemål — att få vara tillsammans mer med dig? Även om du inte kan tillmötesgå denna önskan, kommer en vänlig förklaring att ge bättre resultat än ett hätskt svar. — Ordspråken 12:18.

Uppriktiga ansträngningar att uppodla de egenskaper som framhålls i Bibeln kommer att hjälpa dig att vara vänlig men bestämd när så är nödvändigt. Bibelboken Kolosserna erkänner realistiskt att vi ibland har ”orsak till klagomål mot en annan”, men den ger oss ändå rådet att fortsätta ”att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra”. Den uppmanar oss också att ikläda oss ”medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet”. (Kolosserna 3:12—14) Sådana egenskaper kommer med all säkerhet att minska friktionen familjemedlemmarna emellan, även om man bor trångt.

Om du ändå någon gång skulle råka förlora tålamodet och säga något som du önskar att du inte hade sagt, låt då ”inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd”. Be i stället snabbt om ursäkt och klara upp problemet. Låt det inte bli ännu en orsak till skuldkänslor. — Efesierna 4:26, 27.

Att bevara ett mått av avskildhet

Om du och dina föräldrar bor i samma hem, kan det vara svårt att få något privatliv. Men både du och dina föräldrar behöver ett mått av avskildhet. Du kanske kan resonera igenom problemet med dem och komma överens om att vissa tider och platser är reserverade för dig eller den närmaste familjen. I somliga familjer, men inte i alla, kan till exempel en stängd dörr med skylten ”Stör ej” vara en allmänt accepterad fingervisning om att personen som är där inne vill vara i fred.

Om rummet inte har någon dörr, kan en flyttbar skärm eller en skiljevägg tjäna samma syfte. En taktfull påminnelse kan vara på sin plats, om någon lite oväntat stör en när man vill vara i fred. Det viktiga är att alla i familjen respekterar varandras behov av avskildhet.

Ett privilegium

Även om du lider av att se dina föräldrar tackla av, så kom ihåg att vår Skapare, Jehova, vill att vi skall känna ett mått av glädje i livet, också när vi får utstå prövningar och problem. Arbetet med dina föräldrar kan rentav hjälpa dig att komma närmare Jehova, när du uppriktigt förlitar dig på honom. En kvinna uttrycker det på följande sätt: ”Jag hade alltid haft ett nära förhållande till Jehova, men genom att sköta min mor lärde jag mig att helt förlita mig på honom. Det var ungefär samma skillnad som mellan ett rikssamtal och ett samtal mellan fyra ögon. Jehova var vid min sida hela tiden.”

Att ta vård om åldrande föräldrar är inte bara en plikt, utan också ett privilegium. Håll förbindelselinjerna med dina föräldrar öppna, så att du lär känna deras behov. Tillgodose sedan dessa behov, och gör det med glädje. — Filipperna 4:4—7; 1 Petrus 5:7.

[Ruta på sidan 7]

Att göra vårdnaden till ett glädjeämne

1. Vad föräldrar i allmänhet önskar av sina vuxna barn är uppriktigt och varmt intresse. Detta kräver att du kommer dina föräldrar nära och avslöjar viktiga sidor av dig själv. Att göra detta är inte alltid så lätt. En dömande inställning från endera parten kan lägga hinder i vägen för goda relationer. Sådana attityder måste övervinnas, om man skall kunna uppnå ett innerligt och förtroligt förhållande.

2. Om någon av dina föräldrar anförtror dig något bekymmer eller problem, lyssna då med medkänsla och förståelse. Svar som bagatelliserar problemet kan förstärka deras negativa känslor. Säg därför inte: ”Å, så farligt är det inte” eller: ”Jag vet, precis samma sak har hänt mig.” Du kommer att lyckas mycket bättre om du försöker förstå dina föräldrars bakomliggande känslor och sedan visar att du delar dessa (”Jag förstår att det känns jobbigt just nu, men vi skall nog klara av det, om vi hjälps åt”). — Ordspråken 20:5.

3. Om din äktenskapspartner är den som får dra det tyngsta lasset, ge då honom eller henne ditt fulla stöd, både praktiskt och känslomässigt. Kommunicera med varandra, annars kan missförstånd lätt uppstå. En makes eller makas stöd betyder väldigt mycket. En kvinna sade beklagande att bristen på stöd från den övriga familjen var ”svårare att klara av än själva omvårdnaden om modern”. Å andra sidan satte hon stort värde på den hjälp som hon ibland fick av en vän. Hon sade: ”Jag blev verkligen rörd när hon erbjöd sig att hjälpa till. Det fick mig att tycka ännu mer om henne och gjorde att vi kom närmare varandra.”

[Ruta på sidan 10]

Om du befinner dig på mottagarsidan

Det kan hända att du är den som får ta emot vård. Vad kan du då göra för att hjälpa till att bevara ett balanserat och fridsamt förhållande till dina barn?

Somliga föräldrar gör misstaget att försöka få kontroll över situationen genom att gnata, vara nyfikna eller skapa skuldkänslor. Du inser förmodligen att detta bara resulterar i minskad kontroll och ökad stress. Det är mycket bättre att du visar dina vuxna barn att du respekterar dem, deras privatliv och deras uppfattningar, även när du inte är av samma åsikt. Att vara frikostig med beröm är alltid effektivt. Som en vuxen dotter sade: ”Ett barn vill ha sina föräldrars godkännande oavsett hur gammalt det är.”

Delge dina barn dina önskningar och behov i en anda av kärlek och respekt. Antydningar och insinuationer gör ofta mer skada än nytta. Var därför uttrycklig, men ändå vänlig. Även om du och dina barn inte är överens om en viss sak, kommer din taktfullhet att bidra till ett förtroligt och uppriktigt förhållande som är fritt från missförstånd och misshälligheter.

[Bilder på sidorna 8, 9]

När du tar vård om dina föräldrar, måste du också ha tid för din äktenskapspartner, dina barn och dig själv