Varför får goda människor lida?
ÅRET var 1914, och världen hade dragit ut i krig. Plötsligt bröt en tyfusepidemi ut i ett fångläger i Serbien. Men det var bara början. Den fruktade sjukdomen spred sig också till civilbefolkningen och dödade 150.000 personer på bara sex månader. I Ryssland dog tre miljoner människor av tyfus under den svåra tid då kriget och revolutionen pågick. Bland alla dessa dödsoffer och sörjande måste det naturligtvis ha funnits många goda människor.
Detta är bara ett exempel på de tragedier som människor drabbas av. Du kanske själv har fått erfara hur det känns när anhöriga faller offer för sjukdomar, olyckshändelser och katastrofer av olika slag. Troligtvis blir du bedrövad när en rättskaffens person drabbas av en obotlig sjukdom. Du blir förmodligen mycket ledsen när en god människa — kanske en hårt arbetande familjefar — dödas genom en olyckshändelse. De anhörigas sorg får säkert ditt hjärta att värka.
Många tycker att goda människor borde få slippa lida. Somliga menar rentav att lidandet i sig självt är ett bevis för att den drabbade är en ond människa. Så resonerade tre män som levde för omkring 3.600 år sedan. De var samtida med en god man som hette Job. Låt oss återvända till deras tid, när vi nu söker svaret på frågan: Varför får goda människor lida?
Jobs lidanden
När Jobs tre förmenta vänner besökte honom, hade han drabbats av en fruktansvärd sjukdom, som förorsakade honom obeskrivliga lidanden. Han hade förlorat sina tio barn och blivit av med alla sina materiella ägodelar. Personer som tidigare hade högaktat honom visade honom nu förakt. Till och med hans hustru vände honom ryggen och uppmanade honom att förbanna Gud och dö. — Job 1:1—2:13; 19:13—19.
I sju dygn satt Jobs besökare tysta och iakttog hans lidande. Därefter började en av dem, en man som hette Elifas, anklaga honom för att ha begått en orätt handling som han nu blev straffad för. Han sade: ”Kom ihåg, det ber jag: Vilken som är oskyldig har någonsin förgåtts? Och var har de rättrådiga någonsin blivit utplånade? Efter vad jag har sett kommer de som tänker ut vad skadligt är och de som sår vedermöda att själva skörda det. Genom Guds andedräkt förgås de, och genom hans vredes ande får de ett slut.” — Job 4:7—9.
Elifas påstod alltså att det var Gud som straffade Job för hans synder. Också i våra dagar finns det somliga som menar att olyckshändelser är Guds sätt att straffa människor för deras onda gärningar. Men det är inte sant att Gud straffade Job för någon ond handling som han hade begått. Längre fram sade nämligen Gud till Elifas: ”Min vrede har upptänts mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat om mig vad sannfärdigt är som min tjänare Job.” — Job 42:7.
Det är inte Gud som bär skulden
I våra dagar är miljontals av jordens invånare — däribland säkerligen många goda människor — mycket fattiga och lever på svältgränsen. Somliga blir bittra på grund av detta och ger Gud skulden för sina lidanden. Men det är inte Guds fel att människor svälter. I själva verket är det han som sörjer för att det finns mat åt mänskligheten. — Psalm 65:9.
Själviskhet, girighet och andra mänskliga faktorer kan emellertid hindra att maten når fram till de hungrande. Krig är en av orsakerna till att människor svälter. Det sägs i uppslagsverket The World Book Encyclopedia: ”Krig kan resultera i svält om många jordbrukare lämnar sina åkrar för att sluta sig till de väpnade styrkorna. I vissa fall har en armé avsiktligt vållat en hungersnöd för att svälta ut fiendestyrkorna och tvinga dem att kapitulera. Armén förstör lagrade livsmedel och växande grödor och upprättar blockader för att skära av fiendens livsmedelsförsörjning. Blockader hindrade till exempel livsmedelsleveranser från att nå fram till Biafraområdet under inbördeskriget i Nigeria (1967—1970). En hungersnöd blev följden, och över en miljon biafraner drabbades förmodligen av svält.”
I synnerhet under andra världskriget var det somliga som med orätt gav Gud skulden för att många goda människor fick lida och dö. Men det är människorna själva som överträder Guds lagar genom att hata varandra och kriga mot varandra. När Jesus Kristus tillfrågades om vilket bud som var ”först av alla”, svarade han: ”Det första är: ’Hör, o Israel, Jehova, vår Gud, är en Jehova, och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.’ Det andra är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Inget annat bud är större än dessa.” — Markus 12:28—31.
När människor bryter mot Guds lagar genom att slakta varandra i global skala, kan någon då med rätta klandra honom för de lidanden som blir följden? Om en förälder uppmanar sina barn att inte kivas och slåss men de inte lyssnar till hans råd, är det då föräldern som bär ansvaret om de skadar sig? Nej, lika lite som Gud bär ansvaret för de lidanden som kommer sig av att människor överträder hans lagar.
Även om lidande kan bli följden när människor ignorerar Jehovas lagar, finns det ingenting i Bibeln som tyder på att olyckshändelser i största allmänhet är Guds sätt att straffa onda människor. När det första människoparet syndade, gick de miste om Guds speciella välsignelse och beskydd. Förutom i några få fall då Gud ingripit i ett bestämt syfte har det som hänt mänskligheten under årens lopp styrts av följande bibliska princip: ”De snabba [har] inte ... tävlingsloppet i sin hand och ... de väldiga [har] inte ... kontroll över striden; inte heller har de visa födan eller de förståndiga rikedomen, inte ens de som har kunskap har ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” — Predikaren 9:11.
Både onda och goda får lida
Faktum är att både onda och goda får lida på grund av synd och nedärvd ofullkomlighet. (Romarna 5:12) Såväl rättfärdiga som orättfärdiga människor drabbas till exempel av plågsamma sjukdomar. Den trogne lärjungen Timoteus led av ”täta sjukdomsanfall”. (1 Timoteus 5:23) När aposteln Paulus talar om sitt eget ”törne i köttet”, kan han ha syftat på någon fysisk åkomma. (2 Korinthierna 12:7—9) Gud skyddar inte ens sina lojala tjänare mot nedärvda svagheter och mottaglighet för sjukdomar.
Gudaktiga personer kan också få lida på grund av att de vid något tillfälle visat prov på dåligt omdöme eller underlåtit att tillämpa Bibelns råd. Någon som visar olydnad mot Gud och gifter sig med en icke troende kan exempelvis drabbas av äktenskapliga problem som skulle ha kunnat undvikas. (5 Moseboken 7:3, 4; 1 Korinthierna 7:39) Om en kristen inte äter ordentlig mat och inte får tillräckligt med vila, kan han fördärva sin hälsa och få lida på grund av det.
Känslomässigt lidande kan likaså bli följden om vi ger efter för våra svagheter och inlåter oss på ett orätt handlingssätt. Kung Davids äktenskapsbrott med Batseba förorsakade honom stort lidande. (Psalm 51) Så länge han försökte dölja sitt orätta handlingssätt, led han fruktansvärda kval. ”När jag teg”, sade han, ”nöttes benen i min kropp ut genom mitt stönande hela dagen. ... Min livssaft har förvandlats som i sommarens torra hetta.” (Psalm 32:3, 4) Davids samvetskval berövade honom all hans kraft, precis som ett träd kan förlora sin livgivande fuktighet under en torrperiod eller ”i sommarens torra hetta”. Han plågades uppenbarligen i både fysiskt och psykiskt avseende. Men som Psalm 32 visar kan man bli befriad från sådant lidande genom att ångerfullt bekänna sin synd och få Guds förlåtelse. — Ordspråken 28:13.
Onda människor får ofta lida på grund av sitt tygellösa leverne, inte som ett straff från Gud. Herodes den store drabbades av en fruktansvärd sjukdom på grund av sina fördärvbringande vanor. Under sin sista tid upplevde Herodes ”svåra plågor”, förklarar den judiske historieskrivaren Josefos. ”Öfveralt på huden kände han olidliga stickningar samt i ändtarmen ständiga plågor. ... I underlifvet kände han en stark hetta och på könsdelarne uppstodo frätande och stickande bölder, hvarifrån maskar kröpo ut. Härtill kom andtäppa, ... och kramp i alla leder tillstötte. ... Han lät för den skull föra sig öfver Jordan, för att bruka de varma baden i Kallirhoë. ... Kort derefter ... blefvo hans lidanden alt för stora, och han beslöt att gå ödet i förväg. ... Han upplyfte sin hand, för att sticka knifven uti sig. ... Hans systerson ... hindrade honom.” — Flavius Josephus: Judarnas krig mot romarna.
Att troget hålla sig till Guds lag erbjuder visserligen ett visst skydd mot sådant som sexuellt överförda sjukdomar. Men ibland verkar det faktiskt som om goda människor, som uppriktigt försöker behaga Gud, får lida mer än andra. Hur kan det komma sig?
Varför gudfruktiga människor får lida
Ett grundläggande skäl till att gudfruktiga människor får lida är att de gör det som är rätt. Ett belysande exempel är patriarken Jakobs son Josef. Trots att Potifars hustru gång på gång försökte övertala Josef att ha sexuellt umgänge med henne, sade han: ”Hur skulle jag kunna begå denna stora uselhet och faktiskt synda mot Gud?” (1 Moseboken 39:9) Detta förorsakade honom ett orättvist fängelsestraff. Josef fick lida därför att han följde en rättrådig kurs.
Men varför tillåter då Gud att hans trogna tjänare får lida? Svaret har att göra med en stridsfråga som väcktes av en upprorisk ängel, Satan, Djävulen. Denna stridsfråga inbegriper människans ostrafflighet mot Gud. Hur vet vi det? Därför att detta tydligt framkom i fallet med den rättfärdige Job, som nämndes tidigare i artikeln.
Vid en sammankomst i himlen, där Guds änglasöner var närvarande, frågade Jehova Satan: ”Har du riktat ditt hjärta mot min tjänare Job, att det inte finns någon som han på jorden, en klanderfri och rättrådig man, som fruktar Gud och viker av från det onda?” Djävulens svar visar att själva tvistefrågan gällde huruvida människor skulle bevara sin ostrafflighet mot Jehova under provsättning. Satan påstod att Job tjänade Gud på grund av de materiella välsignelser som han åtnjöt och inte på grund av kärlek. Därefter sade han: ”Sträck för omväxlings skull ut din hand, det ber jag dig, och rör vid allt vad han [Job] har och se om han inte kommer att förbanna dig mitt i ansiktet.” Jehova svarade: ”Se! Allt vad han har är i din hand. Sträck bara inte ut din hand mot honom själv!” — Job 1:6—12.
Trots allt som Satan utsatte Job för höll denne fast vid ett rättfärdigt handlingssätt och bevisade på så sätt att han tjänade Jehova av kärlek. Som han sade till sina anklagare: ”Det är otänkbart för mig att jag skulle förklara er rättfärdiga! Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” (Job 27:5) Ja, de som har bevarat sin ostrafflighet har alltid varit villiga att lida för rättfärdighetens skull. (1 Petrus 4:14—16) I Bibeln omtalas många personer som har visat obrytbar kärlek till Gud och levt ett rättfärdigt liv till hans ära och därigenom vederlagt Satans påstående att han kunde få alla människor att vända sig bort från Jehova. Människor som får lida därför att de bevarar sin ostrafflighet mot Gud kan känna glädje över att de bevisar att Djävulen är en lögnare och att de gläder Jehovas hjärta. — Ordspråken 27:11.
Gud är emellertid inte oberörd inför det lidande som hans trogna tjänare får utstå. Psalmisten David sade: ”Jehova ger stöd åt alla som håller på att falla och reser upp alla som är nerböjda.” (Psalm 145:14) Jehovas överlämnade tjänare kanske inte har tillräcklig egen kraft att uthärda de lidanden och den förföljelse som de får utstå som hans folk. Men Gud styrker dem och uppehåller dem och ger dem den vishet som de behöver för att klara av alla sina prövningar. (Psalm 121:1—3; Jakob 1:5, 6) Om förföljelsen skulle bli så svår att några av Jehovas lojala tjänare skulle förlora livet, har de det gudagivna hoppet om en uppståndelse. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15) På så sätt kan Gud upphäva verkningarna av de lidanden som de som älskar honom utsätts för. Han fick Jobs lidande att upphöra och välsignade rikligen denne rättfärdige man. Vi kan vara övertygade om att Jehova inte heller i våra dagar kommer att överge sitt folk. — Job 42:12—16; Psalm 94:14.
Befrielse från allt lidande — snart!
Alla människor får således lida på grund av nedärvd ofullkomlighet och den onda tingens ordning som omger oss. Gudfruktiga människor kan dessutom få lida därför att de bevarar sin ostrafflighet mot Jehova. (2 Timoteus 3:12) Men trots detta kan de känna glädje, för Gud kommer snart att utplåna tårar, sorg, skrik och smärta, ja själva döden. Aposteln Johannes skrev beträffande detta:
”Jag såg en ny himmel och en ny jord; den förra himlen och den förra jorden hade nämligen försvunnit, och havet är inte mer. Jag såg också den heliga staden, Nya Jerusalem, komma ner från himlen från Gud, beredd såsom en brud smyckad för sin äkta man. Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se! Jag gör allting nytt.’ Och så säger han: ’Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna.’” — Uppenbarelseboken 21:1—5.
Aposteln Petrus förklarade likaså: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petrus 3:13) Ja, en strålande framtid står nu för dörren! Du kan få det stora privilegiet att leva på en paradisisk jord! (Lukas 23:43) Låt därför inte de lidanden som du får utstå göra dig bitter. Se i stället framtiden an med tillförsikt. Sätt ditt hopp och din förtröstan till Guds nya värld som nu är så nära. Sträva i allt efter att behaga Jehova Gud, så kan du få leva för evigt i en värld som är fri från allt lidande.
[Bild på sidan 4]
Trots att Job fick lida, följde han en kurs som var godtagbar för Gud
[Bild på sidan 7]
Du kan få leva i en värld som är fri från allt lidande
[Bildkälla på sidan 3]
Collier’s Photographic History of the European War