SPIK

De spikar som fanns i forntiden liknar de större spikar som används i dag. En del hade skaft med fyrkantig form, och spetsen var i många fall längre än vad som är vanligt nu för tiden. De äldsta spikarna var tydligtvis av brons, men senare gjordes större spikar av järn. ”David skaffade fram järn i stor mängd till spikar för portarnas dörrar” till templet som skulle byggas. (1Kr 22:3) Man har funnit prydnadsspikar av brons förgyllda med bladguld, och de sägs härröra från omkring 1300–1200 f.v.t. Angående spik som användes vid byggandet av Salomos tempel sägs det: ”Vikten av spikarna var 50 siklar guld [600 g].” (2Kr 3:8, 9)

I en gravkammare omedelbart nordöst om Jerusalem fann man 1968 kvarlevorna av en jude som hade avrättats genom att spikas fast vid en tortyrpåle under det första århundradet. Vid närmare undersökning visade det sig att det fortfarande satt en 11,5 cm lång järnspik i det högra hälbenet. Denna spik kan ha liknat de spikar som de romerska soldaterna använde när de hängde Jesus Kristus på pålen. Tomas trodde inte att Jesus hade uppväckts förrän han hade sett ”märket efter spikarna i hans händer”. (Joh 20:24–29)

Bildspråk. Vid Jesu död på tortyrpålen upphörde det mosaiska lagförbundet. Med hänvisning till detta skrev Paulus att Gud tog lagen ur vägen genom att ”spika fast” den vid tortyrpålen. (Kol 2:13, 14) Salomo säger att de som ”ägnar sig åt samlingar av tänkespråk” är som ”väl islagna spikar”, kanske för att de och deras goda ord från Jehova har en stabiliserande och stöttande verkan på dem som lyssnar. (Pre 12:11)