Gileads 84:e klass motsvarar förväntningarna!
ORDSPRÅKSBOKEN 10:28 (NW) lyder: ”De rättfärdigas förväntan är en glädje.” Så var det förmiddagen den 6 mars 1988. Det var uppenbart för alla iakttagare att förväntningarna var stora bland de 4.360 personer som hade församlats i Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City.
Bara detta att praktiskt taget hela Betelfamiljen både från Brooklyn och från Watchtower Farms kunde vara tillsammans i en så vacker miljö var i sig självt en orsak till stor glädje och begeistring! Men de närvarande hade kommit med förväntningar om mer än bara en stor familjesammankomst. Främst i deras sinnen var det som de visste skulle bli en milstolpe: Examen för den 84:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead.
Gileadskolan, som nu ligger vid Jehovas vittnens huvudkontor i Brooklyn i New York, grundades år 1943 för att främja det av Gud påbjudna arbetet att göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Efter att ha fullbordat en fem månader lång kurs med biblisk undervisning blir gileaditerna utsända, inte till välbetalda arbeten, utan som missionärer ut på det världsvida fältet eller den världsvida åkern. (Matteus 13:38) Det är därför förståeligt att alla som har fått privilegiet att gå igenom Gilead har stora förväntningar. — Jämför Lukas 12:48.
Examensprogrammet ställde på ett kraftfullt sätt fram dessa förväntningar i fokus. Det inleddes med en innerlig bön av George Gangas, medlem av den styrande kretsen. C. W. Barber, också i den styrande kretsen, tjänade den dagen som ordförande. ”Vi är upptagna i den största undervisningskampanjen i historien”, sade Barber. Han citerade från kapitel 6 i Jesaja och förklarade att vi ofta måste predika under fientliga förhållanden. Och precis som på Jesajas tid kanske endast en symbolisk ”tiondel” eller en ”kvarleva” ger gensvar till vårt budskap. (Jesaja 6:13; Romarna 9:27) Men vi bör aldrig tycka att våra ansträngningar att predika är förgäves!
Dessa uppmuntrande ord väckte förväntan om det som skulle följa: en rad korta, men kraftfulla tal riktade till eleverna. Calvin Chyke i tryckerikommittén började genom att ställa frågan: ”Kommer du att visa dig vara en välsignelse för andra?” De hade fått många välsignelser vid Gilead. Nu måste de ge välsignelser, meddela andliga gåvor åt andra. (Romarna 1:11, 12) Missionärerna måste, också när det uppstår besvärliga situationer, till exempel när de har ont om pengar, fortsätta att ”ta för vana att ge” andligen. (Lukas 6:38) Då kommer orden i Psalm 84:7 (NW) att uppfyllas på dem: ”Ja, undervisaren insveper sig med välsignelse.”
David Olson i kommittén för avdelningen för tjänst på fältet påminde därefter missionärerna om vårt världsvida brödraskap. Under fem månader hade de åtnjutit sina klasskamraters kärlek och stöd — och nu skall de skingras utöver jorden. Olson försäkrade dem om att de skulle få uppleva uppfyllelsen av Markus 10:29, 30, som lovar dem nya vänner och familjer.
Daniel Sydlik i den styrande kretsen betonade att eleverna måste ”Uppodla stora och storslagna förväntningar”. Jehova har skapat oss med förmågan att ha förväntningar, förhoppningar och drömmar. Bör då inte missionärerna ha stora förväntningar på sig själva? ”Sätt upp ett mål, ställ krav på er själva!” uppmanade Sydlik. ”Lär er att behärska språket i det land dit ni skickas. Läs tidskrifterna Vakttornet och Vakna! på ert modersmål för att bevara er andlighet. Och när ni undervisar andra”, fortsatte Sydlik, ”ställ då stora förväntningar också på dem. Låt dem veta att de förväntas vara med vid möten och förbereda sig för studierna.”
De följande talarna fortsatte på samma linje. Lyman Swingle, också i den styrande kretsen, påminde eleverna om att de sänds ut av ”Jesus Kristus. Och han blev själv sänd till ett främmande fält här på jorden.” Precis som Jesus bör missionärer ta sitt uppdrag på allvar. Men de får inte ta sig själva alltför högtidligt. ”Ha förmågan att skratta åt er själva, när ni gör något dumt”, sade Swingle. Predikaren 3:4 (NW) påminner oss om att det finns ”en tid att skratta”.
Nu fick skolans båda huvudinstruktörer tillfälle att ge sina elever några avskedsförmaningar. Jack Redfords tema var ”Glöm aldrig ert uppdrag!” Kristenhetens präster har förlorat sin missionskänsla, och många av dem har blivit invecklade i världslig politik. Men Jesus Kristus fullgjorde sitt uppdrag att predika och blev aldrig distraherad av det som Satans värld hade att erbjuda. Missionärer måste därför alltid komma ihåg varför de har blivit utsända — för att ge den svältande mänskligheten andlig mat. (Jämför Matteus 9:36.) Därför måste de undvika sådana snaror som materialism och omoraliskhet. Genom att koncentrera sig på sitt predikouppdrag har de utsikten att få åtnjuta många fina erfarenheter på fältet!
Därefter kom U. V. Glass med en illustration som handlade om ett glas vatten och ett pärlhalsband. I många länder kan man undra över hur rent vattnet i ett glas egentligen är. Ett pärlhalsbands äkthet kan vara lika tvivelaktig. ”Hur är er trovärdighet?” frågade Glass. ”Brist på trovärdighet har kallats för ’den tyste fördärvaren av relationer’.” Hur kan eleverna bevisa sin trovärdighet? ”Tala sanningen”, sade Glass, ”färga eller böj den inte. Ostrafflighet är grunden till trovärdighet.” — Efesierna 4:25.
En höjdpunkt under förmiddagen var det avslutande talet av Sällskapet Vakttornets 94-årige president, F. W. Franz. Med en röst som fortfarande är stadig och stark gick Franz igenom Gileads historia. Under andra världskriget kom den styrande kretsen att inse att ”världskriget inte skulle leda fram till Harmageddon. Det skulle avslutas och följas av en fredsperiod.” Gileadskolan grundades för att till fullo utnyttja denna mellanperiod — och den har varit i full gång ända sedan dess! ”Vi lever i den bästa av tider!” utropade Sällskapets president. Med dundrande applåder uttryckte publiken sin uppskattning av förmaningarna från denne broder som tjänat Jehova i så många år!
Nu drogs draperierna åt sidan, och man fick se de 24 eleverna i den 84:e klassen sitta på podiet. Även om deras medelålder bara var 31,6 år, så var de knappast några nybörjare som förkunnare. Ja, de hade i medeltal 11,3 år i heltidstjänst! Och de var en rätt internationell grupp, eftersom de kom från Nederländerna, Australien, Finland, Sverige, Tyskland och Förenta staterna. Med hjälp av A. D. Schroeder, som var en av de första instruktörerna vid Gilead, delade C. W. Barber ut deras diplom. Publiken blev hänförd över att få reda på att eleverna skulle sändas till nio länder: Filippinerna, Sierra Leone, Västra Samoa, Taiwan, Tanzania, Papua Nya Guinea, Bolivia, Guam och Colombia! Därefter läste en av eleverna upp ett fint och uppskattande brev på klassens vägnar.
Efter en kort lunchpaus samlades åhörarna på nytt för ett förkortat studium av Vakttornet, som leddes av Robert Wallen i Betelkommittén. När studiet var slut dämpades ljuset. Ordföranden uppmanade publiken att ”slappna av och njuta av elevernas gåva” till dem: den 84:e klassens elevprogram med titeln ”Att förhärliga vår tjänst”.
Genom sånger, erfarenheter och sketcher gav nu eleverna sin publik en inblick i livet som elev och som missionär. Man fick bland annat se hur New Yorks skiftande predikodistrikt används för att öva missionärer. En humoristisk sketch, grundad på Gileadelevernas erfarenheter i verkliga livet, visade hur eleverna fick lära sig att avge ett effektivt informellt vittnesbörd i stadens tunnelbana. Scener som visade missionärernas ofta tafatta försök att anpassa sig till en främmande kultur och till främmande seder framställdes också på ett roande — men autentiskt — sätt.
En av de utexaminerade eleverna sammanfattade programmet fint, när han sade: ”Vilket bättre sätt finns det att förhärliga vår tjänst än att hjälpa andra att sätta sin fullständiga förtröstan till Jehovas ord?” Säkert blev alla de närvarande rörda till att begrunda hur de själva skulle kunna ha en större andel i predikoarbetet. Som avslutning framförde eleverna ett nutidsdrama som betonade behovet av att vi underkastar oss Gud. Därefter avslutades ännu en milstolpe med en uppskattande bön av J. E. Barr i den styrande kretsen.
Programmet för Gileadavslutningen motsvarade utan tvivel förväntningarna. Men hur var det då med den klass som utexaminerades? Vi är övertygade om att denna senaste grupp av utexaminerade missionärer, likt sina föregångare, kommer att mer än motsvara det som förväntas, ja, det som krävs av dem av Jehova, nämligen att de förhärligar sin tjänst på sina utländska distrikt!
[Bild på sidan 24]
Den 84:e klassen som utexaminerats från Sällskapet Vakttornets Bibelskola Gilead
I förteckningen här nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.
1) C. Norberg; T. Holmes; J. Holland; B. Vehlen; D. Rector; K. Thomas; 2) T. Rajalehto; T. Rajalehto; J. Hoefnagels; A. Moonen; C. Summers; H. Wahl; 3) J. Holland; F. Holmes; H. Hoefnagels; V. Koivula; M. Moonen; B. Thomas; 4) M. Wahl; W. Rector; G. Summers; P. Keighley; P. Vehlen; O. Norberg.