11. Vilket uppdrag ger Jehova sin tjänare, och vad uppenbarar Jehova med avseende på sin ställning som Gud?

¹¹ De falska gudarna är maktlösa och kan inte ställa fram några vittnen. Vittnesbåset förblir därför besvärande tomt. Men nu är tiden inne för Jehova att befästa sin ställning som Gud. Han vänder sig till sitt folk och säger: ”Ni är mina vittnen, ... ja min tjänare som jag har utvalt, för att ni skall veta och ha tro på mig och förstå att jag är densamme. Före mig blev ingen Gud formad, och efter mig är det fortfarande ingen. Jag, jag är Jehova, och förutom mig finns ingen som kan ge räddning. Det är jag som har förkunnat det och räddat och låtit höra det, när det inte fanns någon främmande gud bland er. Och ni är mina vittnen, ... och jag är Gud. Och hela tiden är jag densamme; och det finns ingen som kan befria ur min hand. Jag handlar, och vem kan hindra det?” — Jesaja 43:10–13.

14. Vad påminner Jehova israeliterna om, och varför är den påminnelsen så lämplig?

¹⁴ Jehova har omsorg om dem som bär hans namn på ett ärbart sätt. Han betraktar dem som ”pupillen i sitt öga”. Han påminner israeliterna om detta och berättar hur han befriade dem från Egypten och förde dem tryggt genom vildmarken. (5 Moseboken 32:10, 12) Vid den tiden fanns det ingen främmande gud bland dem, eftersom de med egna ögon såg hur ytterligt förödmjukade alla Egyptens gudar blev. Ingen av gudarna i hela det egyptiska panteon kunde skydda Egypten eller hindra att israeliterna lämnade landet. (2 Moseboken 12:12) Inte heller kommer det mäktiga Babylon, vars stadsbild domineras av minst 50 tempel åt falska gudar, att kunna hejda den Allsmäktiges hand när han befriar sitt folk. Det är helt uppenbart att ”ingen ... kan ge räddning” förutom Jehova.