21, 22. a) Vad var det Messias bar och lastade på sig? b) Hur betraktade många Messias, och vad kulminerade hans lidande i?

²¹ Varför måste Messias lida och dö? Jesaja förklarar: ”Sannerligen, våra sjukdomar bar han; och våra smärtor lastade han på sig. Men vi, vi räknade honom för att vara plågad, slagen av Gud och utsatt för betryck. Men han blev genomborrad för vår överträdelse; han blev krossad för våra missgärningar. Den tuktan som var ämnad till vår frid var lagd på honom, och på grund av hans sår har det blivit läkedom för oss. Som får irrade vi allesammans omkring; vi hade vänt oss var och en till sin egen väg; men Jehova lät allas vår missgärning träffa honom.” — Jesaja 53:4–6.

²² Messias bar andras sjukdomar och lastade på sig deras smärtor. Han lyfte så att säga upp deras bördor, lade dem på sina axlar och bar dem. Och eftersom sjukdom och smärta är följder av människans syndfulla tillstånd, bar Messias andras synder. Många förstod inte varför han led, utan trodde att Gud straffade honom, plågade honom med en vämjelig sjukdom.c Messias lidande kulminerade i att han blev genomborrad, krossad och sårad — kraftfulla ord som betecknar en våldsam och smärtsam död. Men hans död har en försonande kraft. Den utgör grundvalen för att de som irrar omkring i missgärning och synd skall kunna få hjälp att finna frid med Gud och bli återställda.

24. a) Varför tyckte många att det såg ut som om Jesus var ”plågad” av Gud? b) Varför led och dog Jesus?

²⁴ Många tyckte ändå att det såg ut som om Jesus var ”plågad” av Gud. Han led ju på anstiftan av respekterade religiösa ledare. Men kom ihåg att han inte led på grund av egna synder. Petrus säger: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår. Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun. Han bar själv våra synder i sin egen kropp på träpålen, för att vi inte längre skulle ha något med synderna att göra utan skulle leva för rättfärdigheten. Och ’genom hans sår blev ni läkta’.” (1 Petrus 2:21, 22, 24) Vi var alla en gång förlorade på grund av vår synd, vi var ”lika får som hade gått vilse”. (1 Petrus 2:25) Men genom Jesus har Jehova sörjt för att vi blivit friköpta från vårt syndiga tillstånd. Han har låtit vår missgärning ”träffa” Jesus, vila på honom. Den syndfrie Jesus utstod villigt straffet för våra synder. Genom att oförskyllt lida en vanärande död på en träpåle har han gjort det möjligt för oss att bli försonade med Gud.