Medborgare eller utlänning – Gud välkomnar dig!
”Han har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 17:26.
1. Vilka besvärliga förhållanden råder nu på många håll, när det gäller att acceptera människor från främmande kulturer?
RAPPORTER i pressen visar att det i många länder finns en växande oro över utlänningar, invandrare och flyktingar. Miljoner människor är desperata i sin önskan att flytta från delar av Asien, Afrika, Europa och Nord- och Sydamerika. De kanske söker lättnad från en förkrossande fattigdom eller från inbördeskrig eller förföljelse. Men är de välkomna någon annanstans? Tidskriften Time förklarade: ”När Europas etniska blandning börjar förändras, upptäcker vissa länder att de inte är så toleranta mot främmande kulturer som de en gång trodde att de var.” Så här skrev Time om de 18.000.000 ”icke önskvärda” flyktingarna: ”Den utmaning de utgör för de stabila nationerna kommer inte att upphöra.”
2, 3. a) Vilken vederkvickande försäkran ger Bibeln när det gäller att bli accepterad? b) Varför kan vi få nytta av att undersöka vad Bibeln har att säga om Guds handlande med folkslag?
2 Vad som än händer i detta avseende, visar Bibeln att Gud välkomnar människor av varje nation — oavsett om en person är infödd medborgare, invandrare eller flykting. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Men någon kanske undrar: Hur kan ni säga det? Utvalde inte Gud det forntida Israel som sitt folk, med uteslutande av andra?
3 Ja, låt oss se hur Gud handlade med forntida folkslag. Vi kan också undersöka vissa profetior som har samband med de privilegier som är tillgängliga för de sanna tillbedjarna i våra dagar. Att vi granskar detta profetiska material kan bringa i dagen sådant som kan ge oss en fullständigare förståelse, något som kan vara till stor uppmuntran. Det ger också en antydan om hur Gud kan komma att handla med individer ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” efter den stora vedermödan. — Uppenbarelseboken 7:9, 14—17.
Alla nationer skall välsigna sig
4. Hur uppstod problemet med nationaliteter, men vilka åtgärder vidtog Gud?
4 Efter syndafloden utgjordes mänskligheten av Noas familj, och alla var sanna tillbedjare. Men den endräkten upphörde snart. Det dröjde inte länge förrän vissa människor, som ignorerade Guds vilja, började bygga ett torn. Detta ledde till att mänskligheten delades upp i språkgrupper, vilka blev utspridda folk och nationer. (1 Moseboken 11:1—9) Men den sanna tillbedjan fortsatte i den släktlinje som ledde fram till Abraham. Gud välsignade den trogne Abraham och lovade att hans avkomlingar skulle bli en stor nation. (1 Moseboken 12:1—3) Den nationen var det forntida Israel.
5. Varför kan vi alla fatta mod av Guds handlande med Abraham?
5 Men Jehova utestängde inte andra människor, eftersom hans uppsåt utsträcktes till att omfatta hela mänskligheten. Detta kan vi tydligt se av det som Gud lovade Abraham: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig, tack vare detta att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18, NW) Men under flera hundra år handlade Gud på ett särskilt sätt med Israels nation och gav den nationen en lagsamling. Han ordnade också med att israeliterna fick ett prästerskap, som skulle frambära offer vid hans tempel, och så fick de det utlovade landet att bo i.
6. Hur skulle Guds handlande med Israel gagna alla?
6 Guds lag till Israel var bra för människor ur alla nationer genom att den gjorde människans syndfullhet uppenbar och visade behovet av att människans synd en gång för alla skyldes genom ett fullkomligt offer. (Galaterna 3:19; Hebréerna 7:26—28; 9:9; 10:1—12) Men vad fanns det för garanti för att Abrahams säd — genom vilken alla nationer skulle välsigna sig — skulle komma och uppfylla kraven? Här var Israels lag också till hjälp. Den förbjöd giftermål med kananéerna, ett folk som var ökänt för sina omoraliska sedvänjor och riter, till exempel sedvänjan att bränna upp barn levande. (3 Moseboken 18:6—24; 20:2, 3; 5 Moseboken 12:29—31; 18:9—12) Gud påbjöd att kananéerna och deras sedvänjor måste bort. Detta var på lång sikt till gagn för alla, inbegripet den bofaste främlingen, eftersom det skulle tjäna till att bevara Sädens släktlinje från att bli fördärvad. — 3 Moseboken 18:24—28, NW; 5 Moseboken 7:1—5; 9:5; 20:15—18.
7. Vilket tidigt tecken fanns det på att Gud välkomnade främlingar?
7 Också när lagen var i kraft och Gud betraktade Israel som en speciell nation, visade han barmhärtighet mot icke-israeliter. Han hade visat sin villighet att göra detta, när israeliterna tågade ut ur slaveriet i Egypten till sitt eget land. Då drog ”en stor blandad hop” också upp med dem. (2 Moseboken 12:38, NW) Professor C. F. Keil identifierar dessa som ”en hop utlänningar, ... en brokig blandning eller skara människor ur olika nationer”. (3 Moseboken 24:10; 4 Moseboken 11:4) Många av dem var antagligen egyptier som accepterade den sanne Guden.
Utlänningar välkomnas
8. Hur fann gibeoniterna en plats bland Guds folk?
8 När israeliterna verkställde Guds befallning att befria det utlovade landet från förnedrade nationer, bevarade han en grupp utlänningar, nämligen gibeoniterna, som bodde norr om Jerusalem. De sände förklädda sändebud till Josua och bad om och vann också fred. När gibeoniternas list upptäcktes, bestämde Josua att de skulle få tjäna som ”vedsamlare och vattenhämtare för menigheten och för Jehovas altare”. (Josua 9:3—27, NW) I våra dagar accepterar många invandrare också enkla servicearbeten för att kunna bli en del av ett nytt folk.
9. Hur är exemplet med Rahab och hennes familj uppmuntrande när det gäller utlänningar i Israel?
9 Det kan vara till uppmuntran för dig att veta att Gud på den tiden inte bara välkomnade grupper av utlänningar, utan att han också välkomnade enskilda individer. I våra dagar välkomnar vissa nationer bara sådana invandrare som har en social ställning, pengar att investera eller högre utbildning. Så är det inte med Jehova, vilket framgår av en händelse som ägde rum strax före episoden med gibeoniterna. Den gällde en kanané som knappast kunde sägas ha någon hög social ställning. Bibeln kallar henne ”skökan Rahab”. På grund av att hon hade tro på den sanne Guden räddades hon och hennes hushåll när Jeriko föll. Trots att Rahab var utlänning, accepterade israeliterna henne. Hon visade en tro som är värd att efterlikna. (Hebréerna 11:30, 31, 39, 40; Josua 2:1—21; 6:1—25) Hon blev till och med stammoder till Messias. — Matteus 1:5, 16.
10. På vad berodde mottagandet av utlänningar i Israel?
10 Icke-israeliter accepterades i det utlovade landet i förhållande till sin strävan att behaga den sanne Guden. Israeliterna var befallda att inte — särskilt då i religiöst avseende — ha någon gemenskap med dem som inte tjänade Jehova. (Josua 23:6, 7, 12, 13; 1 Kungaboken 11:1—8; Ordspråksboken 6:23—28) Många icke-israelitiska invandrare lydde dock de grundläggande lagarna. Andra blev rentav omskurna proselyter, och Jehova välkomnade dem helt och fullt som medlemmar av hans församling. — 3 Moseboken 20:2; 24:22; 4 Moseboken 15:14—16; NW; Apostlagärningarna 8:27.a
11, 12. a) Hur skulle israeliterna behandla utländska tillbedjare? b) Varför kan vi behöva göra framsteg i fråga om att följa Jehovas exempel?
11 Gud befallde israeliterna att efterlikna hans inställning till utländska tillbedjare: ”Den bofaste främlingen, som bor som främling hos er, bör för er bli som en infödd bland er; och du skall älska honom som dig själv, för ni blev bofasta främlingar i Egyptens land.” (3 Moseboken 19:33, 34; 5 Moseboken 1:16; 10:12—19; NW) Även om vi inte är under lagen, ger detta oss en lärdom. Det är så lätt att falla offer för fördomar och fientlighet mot personer av en annan ras, nation eller kultur. Vi gör därför väl i att fråga oss själva: Försöker jag göra mig av med sådana fördomar och efterlikna Jehovas exempel?
12 Israeliterna hade synliga bevis på Guds välkomnande. Kung Salomo bad: ”På utlänningen, som inte hör till ditt folk Israel och som rentav kommer från ett avlägset land för ditt namns skull ... och han faktiskt kommer och ber, vänd mot detta hus, må du för din del lyssna från himlarna ... för att alla jordens folk må lära känna ditt namn, så att de fruktar dig.” — 1 Kungaboken 8:41—43; 2 Krönikeboken 6:32, 33; NW.
13. Varför vidtog Gud åtgärder för att förändra sitt handlande med Israel?
13 Medan Jehova fortfarande använde Israels nation som sitt folk och därigenom skyddade Messias’ släktlinje, förutsade Gud viktiga förändringar. Tidigare, när israeliterna samtyckte till att vara med i lagförbundet, sade Gud att de skulle kunna få bli upphov till ”ett kungarike av präster och en helig nation”. (2 Moseboken 19:5, 6, NW) Men israeliterna visade sig otrogna i flera hundra år. Jehova förutsade därför att han skulle sluta ett nytt förbund under vilket de som utgjorde ”Israels hus” skulle få sin missgärning och synd förlåten. (Jeremia 31:33, 34) Det nya förbundet avvaktade Messias, vars offer verkligen skulle rena många från synd. — Jesaja 53:5—7, 10—12.
Israeliter i himmelen
14. Vilket nytt ”Israel” accepterade Jehova, och hur då?
14 De kristna grekiska skrifterna hjälper oss att förstå hur allt detta genomfördes. Jesus var Messias, vars död uppfyllde lagen och lade grundvalen för en fullständig förlåtelse för synd. För att få den förmånen behövde man inte vara en jude omskuren i köttet. Nej, utan aposteln Paulus skrev i stället att i det nya förbundet är den ”jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling”. (Romarna 2:28, 29; 7:6) De som satte tro till Jesu offer vann förlåtelse, och Gud godkände dem som judar genom anden, vilka utgör en andlig nation, som kallas ”Guds Israel”. — Galaterna 6:16.
15. Varför är köttslig nationalitet inte av betydelse för att få vara en del av det andliga Israel?
15 Ja, att bli mottagen i det andliga Israel var inte något som var beroende av en viss nationell eller etnisk bakgrund. Vissa, till exempel Jesu apostlar, var naturliga judar, medan andra, sådana som den romerske officeren Kornelius, var oomskurna icke-judar. (Apostlagärningarna 10:34, 35, 44—48) Så här skriver Paulus helt korrekt om det andliga Israel: ”Där [är] det varken ... grek eller jude, omskuren eller oomskuren, utlänning, skyt, slav, fri.” (Kolosserna 3:11) De som blev smorda med Guds ande blev ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. — 1 Petrus 2:9; jämför 2 Moseboken 19:5, 6.
16, 17. a) Vilken roll spelar de andliga israeliterna i Guds uppsåt? b) Varför är det på sin plats att betrakta dem som inte är av Guds Israel?
16 Vilken framtid har andliga israeliter i Guds uppsåt? Jesus svarade: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er riket.” (Lukas 12:32) De smorda, vars ”medborgarskap [finns] i himlarna”, kommer att bli medarvingar med Lammet i hans rikes styre. (Filipperna 3:20; Johannes 14:2, 3; Uppenbarelseboken 5:9, 10) Bibeln visar att de är ”försedda med sigill ur ... Israels söner” och köpta ”från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet”. Deras antal uppgår till 144.000. Men sedan Johannes har skrivit om dessa som skall bli försedda med sigill, introducerar han en annan grupp — ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:4, 9; 14:1—4.
17 Men någon kanske undrar: Hur är det då med de miljoner som inte är någon del av det andliga Israel, till exempel de vilka kanske får gå igenom den stora vedermödan som den stora skaran? Vilken uppgift har de i våra dagar i förhållande till de få kvarvarande av det andliga Israel?b
Utlänningar i profetian
18. Vad förde fram till att israeliterna återvände från fångenskapen i Babylon?
18 Om vi nu går tillbaka till den tid då israeliterna var under lagförbundet men var otrogna mot det, finner vi att Gud beslöt att låta babylonierna ödelägga Israel. År 607 f.v.t. fördes israeliterna bort i fångenskap i 70 år. Därefter återköpte Gud nationen. Under ledning av ståthållaren Serubbabel återvände en kvarleva av det naturliga Israel till sitt land. Mediens och Persiens härskare, som hade besegrat Babylon, hjälpte till och med de återvändande fångarna med proviant. Jesajas bok hade förutsagt denna händelseutveckling. (Jesaja 1:1—9; 3:1—26; 14:1—5; 44:21—28, NW; 47:1—4, NW) Och Esra ger oss historiska detaljer om det återvändandet. — Esra 1:1—11; 2:1, 2.
19. Vad fanns det för profetisk antydan om att utlänningar skulle vara med när israeliterna återvände?
19 Men när Jesaja förutsade att Guds folk skulle återköpas och återvända, framförde han följande häpnadsväckande profetia: ”Nationer kommer sannerligen att gå till ditt ljus och kungar till det klara skenet då du lyser fram.” (Jesaja 59:20; 60:3; NW) Detta omfattar mer än att enskilda utlänningar var välkomna i överensstämmelse med Salomos bön. Jesaja pekade på en ovanlig förändring av ställning. ”Nationer” skulle tjäna tillsammans med Israels söner: ”Utlänningar kommer verkligen att bygga upp dina murar, och deras egna kungar kommer att betjäna dig; ty i min harm kommer jag att ha slagit dig, men i min godvilja kommer jag sannerligen att vara barmhärtig mot dig.” — Jesaja 60:10, NW.
20, 21. a) Vilken motsvarighet till israeliternas återvändande från fångenskapen finner vi i modern tid? b) Hur fogades därefter söner och döttrar till det andliga Israel?
20 Detta att Israel fick gå i fångenskap och återvända från den har i många avseenden kommit att få en motsvarighet i modern tid med avseende på det andliga Israel. Före första världskriget var kvarlevan av smorda kristna inte helt i linje med Guds vilja; de höll fortfarande fast vid somliga av kristenhetens kyrkors uppfattningar och sedvänjor. Därefter, under hysterin under kriget och delvis på prästerskapets anstiftan, blev ledande personer bland kvarlevan av det andliga Israel med orätt fängslade. Efter kriget, år 1919, frigavs och frikändes sedan dessa smorda som var i bokstavligt fängelse. Detta bevisade att Guds folk hade befriats från fångenskap under det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Guds folk drog åstad för att bygga upp ett andligt paradis och ta det i besittning. — Jesaja 35:1—7; 65:13, 14.
21 Detta antyddes i Jesajas beskrivning: ”De har allesammans blivit församlade; de har kommit till dig. Fjärran ifrån fortsätter dina egna söner att komma, och dina döttrar, som kommer att få omvårdnad burna på höften. Vid den tiden kommer du att se och helt visst stråla, och ditt hjärta kommer verkligen att bäva och vidga sig, ty till dig kommer havets rikedom att vända sig; nationernas tillgångar, de skall komma till dig.” (Jesaja 60:4, 5, NW) Under de följande årtiondena fortsatte söner och döttrar att komma in och bli smorda med ande för att fylla de sista platserna i det andliga Israel.
22. Hur har ”utlänningar” kommit att arbeta tillsammans med de andliga israeliterna?
22 Men hur är det då med de ”utlänningar” som verkligen kommer att ”bygga upp dina murar”? Detta har också skett i våra dagar. När kallelsen till de 144.000 höll på att fullbordas, började en stor skara ur alla nationer att församlas för att tillbe tillsammans med det andliga Israel. Dessa nytillkomna har den på Bibeln grundade förhoppningen om att få evigt liv på en paradisisk jord. Även om den slutliga platsen för deras trogna tjänst skulle bli annorlunda än platsen för den smorda kvarlevans medlemmar, var de glada över att få hjälpa dessa med att predika de goda nyheterna om Riket. — Matteus 24:14.
23. I vilken utsträckning har ”utlänningar” bistått de smorda?
23 I våra dagar visar över 4.000.000, som är ”utlänningar”, sin hängivenhet för Jehova tillsammans med kvarlevan av dem vars ”medborgarskap” är i himmelen. Många av dem, både män och kvinnor och unga och gamla, tjänar i heltidstjänsten som pionjärer. I de flesta av de över 66.000 församlingarna har sådana utlänningar ansvarsfulla uppgifter som äldste och biträdande tjänare. Kvarlevans medlemmar gläder sig över detta och ser en uppfyllelse av Jesajas ord: ”Främlingar kommer verkligen att stå där och vara herdar för era småboskapshjordar, och utlänningar kommer att vara era jordbrukare och era vinodlare.” — Jesaja 61:5, NW.
24. Varför kan vi hämta uppmuntran av Guds handlande med israeliterna och andra i det flydda?
24 I vilken nation på jorden du än är medborgare, invandrare eller flykting, har du en storslagen möjlighet att få bli en andlig utlänning, som den Allsmäktige hjärtligt välkomnar. Hans välkomnande inbegriper möjligheten att få åtnjuta privilegier i hans tjänst både nu och i den eviga framtiden.
[Fotnoter]
a När det gäller skillnaden mellan ”bofast främling” (”alien resident”), ”invandrare” (”settler”), ”främling” (”stranger”) och ”utlänning” (”foreigner”), se Insight on the Scriptures, band 1, sidorna 72—75, 849—851, utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc.
b Över 10.600.000 var med vid Jehovas vittnens årliga firande av åminnelsen av Herrens kvällsmåltid år 1991, men endast 8.850 av dessa bekände sig tillhöra kvarlevan av det andliga Israel.
Lade du märke till följande?
◻ Hur gav Gud hopp om att människor ur alla nationer skulle komma att accepteras av honom?
◻ Vad visar att andra folkslag än Guds speciella folk, Israel, också kunde nalkas honom?
◻ Hur visade Gud i profetian att utlänningar skulle komma och sluta sig till Israel?
◻ Vad har motsvarat israeliternas återvändande från fångenskapen i Babylon, och hur har ”utlänningar” kommit med i bilden?
[Bild på sidan 9]
Kung Salomo bad för utlänningar som skulle komma för att tillbe Jehova