RÖK

Den synliga blandningen av kolpartiklar och gaser som frigörs vid förbränning av organiskt material. Även vattenånga och moln kan likna rök och kallas rök. Förutom att Bibeln ofta nämner bokstavlig rök (hebr.: ‛ashạn; grek.: kapnọs) finns det ställen där ordet används bildligt, och i några fall har själva förekomsten av rök bildlig betydelse.

Jehovas närvaro och hans vrede. Vid vissa tillfällen har Jehova visat sin närvaro genom ett moln av ”rök”, ibland tillsammans med eld. (2Mo 19:18; 20:18; Jes 4:5) Han använde rök som en symbol för sin närvaro i de tempel som profeten Jesaja och aposteln Johannes såg i sina syner. (Jes 6:1–6; Upp 15:8; se MOLN.)

Rök förknippas också med Jehovas brinnande vrede. (5Mo 29:20) Å andra sidan kallas de israeliter som hade avfallit och börjat tillbe falska gudar ”en rök” i Guds näsborrar; de hade väckt hans stora vrede. (Jes 65:5)

En förvarning eller ett förebud. I krig använde man röksignaler för att sända budskap mellan städer eller häravdelningar. (Dom 20:38–40) Rök kunde också vara ett tecken på att något blev ödelagt av eld, till exempel när rök steg upp från en stad i fjärran. (1Mo 19:28; Jos 8:20, 21) ”Rök” kunde dessutom vara en metafor för en här som var på väg för att orsaka stor ödeläggelse, ofta genom att bränna de erövrade städerna. (Jes 14:31)

En rökpelare eller ett rökmoln som steg upp användes därför symboliskt som en förvarning, ett förebud om ve eller tillintetgörelse. (Upp 9:2–4; jfr Joel 2:30, 31; Apg 2:19, 20; Upp 9:17, 18.) Psalmisten säger om de ondskefulla: ”I rök försvinner de.” (Ps 37:20) I symbolisk bemärkelse kunde rök också vara ett vittnesbörd om att något blivit tillintetgjort. (Upp 18:9, 18) Rök som fortsätter att stiga upp ”till oöverskådlig tid” står alltså tydligtvis för fullständig, evig tillintetgörelse, som fallet är i Jesajas profetia mot Edom: ”Till oöverskådlig tid skall dess rök stiga upp.” (Jes 34:5, 10) Edom utplånades som nation och har inte återuppstått, vilket både Bibeln och profanhistorien bekräftar. På liknande sätt förutsägs det stora Babylons eviga tillintetgörelse i Uppenbarelseboken 18:8, och i Uppenbarelseboken 14:9–11 uttalas en motsvarande dom över dem som tillber ”vilddjuret” och dess bild.

Andra bildspråk. Eftersom rök vanligtvis skingras snabbt och försvinner, syftar ordet ibland på något förgängligt. Den används som en bild av Guds fiender (Ps 68:2), avgudadyrkare (Hos 13:3) och den nödställdes korta liv (Ps 102:3).

”Som ättika för tänderna och som rök för ögonen, så är den late för dem som sänder honom”, lyder ett ordspråk. Rök får det att svida i ögonen, och på liknande sätt skadar den som anställer en lat person sina egna intressen. (Ord 10:26)

Psalmisten säger i väntan på att Jehova skall trösta honom: ”Jag är som en skinnlägel i rök.” (Ps 119:83) Skinnläglar, som de man hade i Mellanöstern, hängdes upp på väggen när de inte användes, och då torkade de in och skrumpnade av röken i huset. Psalmisten hade bildligt talat blivit som en sådan skinnlägel på grund av förföljelse.

I samband med att Jehova beskriver sitt skaparverk för Job riktar han uppmärksamheten på Leviatan och säger: ”Från dess näsborrar kommer rök, som från en ugn som är tänd med säv.” (Job 41:20) Många bibelkommentatorer menar att Gud här avser krokodilen, som dyker upp ur vattnet med en ljudlig fnysning och stöter ut ett tjockt ångmoln ur näsborrarna.

Rökoffer. Ett annat hebreiskt ord, qatạr, har avseende på att frambära rökoffer i form av rökelse eller något annat offer på altaret. (1Kr 6:49; Jer 44:15) Den rök som steg upp från offer till Gud var en vällukt för honom. (1Mo 8:20, 21; 3Mo 26:31; Ef 5:2)