Frågar du: ”Var är Jehova?”

”De kom långt bort från mig. ... Och de sade inte: ’Var är Jehova?’” (JEREMIA 2:5, 6)

1. När människor frågar: ”Var är Gud?”, vad kan de då ha i tankarna?

”VAR är Gud?” Den här frågan har ställts av många människor. En del av dem har helt enkelt försökt förstå ett grundläggande faktum om Skaparen, nämligen: Var befinner han sig? Andra har ställt den här frågan efter en stor katastrof eller när de själva har känt sig hårt pressade och inte kunnat förstå varför Gud inte ingrep. Ytterligare andra frågar inte alls, eftersom de förkastar själva tanken på att Gud finns. (Psalm 10:4)

2. Vilka lyckas i sitt sökande efter Gud?

² Det är naturligtvis många som uppfattar de överflödande bevisen för att det finns en Gud. (Psalm 19:1; 104:24) Somliga av dem är nöjda med att helt enkelt ha någon form av religion. Men intensiv kärlek till sanningen har förmått miljoner andra, i alla länder, att söka den sanne Guden. Deras ansträngningar har inte varit förgäves, eftersom han ”inte är långt borta från någon enda av oss”. (Apostlagärningarna 17:26–28)

3. a) Var bor Gud? b) Vad ligger i den bibliska frågan: ”Var är Jehova?”

³ När någon verkligen finner Jehova, inser han att ”Gud är en Ande”, osynlig för människoögon. (Johannes 4:24) Jesus talade om den sanne Guden som ”min Fader ... som är i himlen”. Vad betyder detta? Att den plats där vår himmelske Fader bor är en i andligt avseende upphöjd plats, precis som den yttre rymdens fysiska himlar befinner sig högt ovanför jorden. (Matteus 12:50; Jesaja 63:15) Även om vi inte kan se Gud med våra fysiska ögon, gör han det möjligt för oss att känna honom och lära oss mycket om hans avsikter. (2 Moseboken 33:20; 34:6, 7) Han ger svar på frågor som ställs av uppriktiga människor som söker meningen med livet. I frågor som berör vårt liv ger han oss en pålitlig grund som hjälper oss att avgöra vad hans ståndpunkt är, dvs. hur han betraktar saker och ting, och om våra önskningar är i linje med hans avsikt och vilja. Han vill att vi skall fråga om sådana saker och göra ivriga ansträngningar för att finna svaren. Genom profeten Jeremia tillrättavisade Jehova folket i det forntida Israel på grund av att de underlät att göra detta. De kände till Guds namn, men de frågade inte: ”Var är Jehova?” (Jeremia 2:6) De var inte i första hand intresserade av vad som var Jehovas vilja. De sökte inte hans vägledning. När du skall fatta beslut, stora eller små, frågar du då: ”Var är Jehova?”

De som sökte svar hos Gud

4. Hur kan vi ha nytta av Davids föredöme när det gäller att söka svar hos Jehova?

⁴ När David, Isais son, ännu var ung, utvecklade han stark tro på Jehova. Han kände Jehova som ”den levande Guden”. David hade personligen erfarit Jehovas beskydd. Driven av tro och av kärlek till ”Jehovas namn” slog David den tungt beväpnade filisteiske jätten Goljat. (1 Samuelsboken 17:26, 34–51) Men Davids framgångar gjorde inte att han blev självsäker. Han tänkte inte att han nu skulle få Jehovas välsignelse vad han än gjorde. Gång på gång under de år som följde sökte David svar hos Jehova när han skulle fatta beslut. (1 Samuelsboken 23:2; 30:8; 2 Samuelsboken 2:1; 5:19) Han fortsatte att be: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud. På dig har jag hoppats hela dagen.” (Psalm 25:4, 5) Vilket fint föredöme för oss att följa!

5, 6. Hur sökte Jehosafat Jehova under olika perioder i sitt liv?

⁵ Kung Jehosafat var den femte kungen i den kungliga släktlinje som härstammade från David, och i hans tid kom de samlade styrkorna från tre nationer för att föra krig mot Juda. I denna kritiska situation för nationen ”riktade [Jehosafat] sitt ansikte mot Jehova för att söka honom”. (2 Krönikeboken 20:1–3) Det här var inte första gången som Jehosafat hade sökt Jehova. Kungen hade hållit sig borta från den Baalsdyrkan som det avfälliga norra riket, Israel, ägnade sig åt, och han hade valt att vandra på Jehovas vägar. (2 Krönikeboken 17:3, 4) När Jehosafat nu var i en kritisk situation, hur ”sökte” han då Jehova?

⁶ I en offentlig bön som Jehosafat bad i Jerusalem vid den här kritiska tiden visade han att han hade påmint sig Jehovas allsmäktiga kraft. Han hade tänkt på Jehovas avsikter sådana de uppenbarades genom att han drev ut andra nationer och gav ett visst landområde åt Israel som arv. Kungen erkände sitt behov av Jehovas hjälp. (2 Krönikeboken 20:6–12) Lät Jehova sig finnas vid detta tillfälle? Ja, verkligen. Genom Jahasiel, en levit, gav Jehova uttrycklig vägledning, och följande dag gav han sitt folk seger. (2 Krönikeboken 20:14–28) Hur kan du vara säker på att Jehova kommer att låta sig finnas också av dig när du vänder dig till honom för att få vägledning?

7. Vilkas böner är det Gud hör?

⁷ Jehova är inte partisk. Han inbjuder människor i alla nationer att söka honom i bön. (Psalm 65:2; Apostlagärningarna 10:34, 35) Han lägger märke till vad som finns i hjärtat hos dem som vädjar till honom. Han försäkrar oss om att han hör de rättfärdigas böner. (Ordspråken 15:29) Han låter sig finnas av några som tidigare inte visat något intresse för honom men som nu ödmjukt söker hans vägledning. (Jesaja 65:1) Det är rentav så att han hör böner från dem som har underlåtit att hålla hans lag men som nu ödmjukt ändrar sinne. (Psalm 32:5, 6; Apostlagärningarna 3:19) Men om någon har ett hjärta som inte är undergivet Gud, då är den personens böner meningslösa. (Markus 7:6, 7) Begrunda några exempel.

De bad men fick inget svar

8. Vad gjorde att kung Sauls böner inte var godtagbara för Jehova?

⁸ Efter det att profeten Samuel hade talat om för kung Saul att denne på grund av sin olydnad var förkastad av Gud, kastade sig Saul ner inför Jehova. (1 Samuelsboken 15:30, 31) Men det var bara ett yttre sken. Saul ville inte vara lydig mot Gud, utan önskade bara bli ärad inför folket. Längre fram, när filistéerna förde krig mot Israel, genomförde Saul formaliteterna när det gällde att söka svar hos Jehova. Men när han inte fick något svar, rådfrågade han ett spiritistiskt medium, trots att han visste att Jehova hade fördömt sådant. (5 Moseboken 18:10–12; 1 Samuelsboken 28:6, 7) Som en sammanfattning sägs det i 1 Krönikeboken 10:14 om Saul: ”Han sökte inte svar hos Jehova.” Varför sägs det så? Därför att Sauls böner inte var grundade på tro. Följaktligen var det som om han inte hade bett alls.

9. Vad var felet med Sidkias vädjan om Jehovas vägledning?

⁹ Det var på samma sätt när slutet närmade sig för Judas rike – man frambar böner och rådfrågade Jehovas profeter. Men folket blandade avgudadyrkan med föregiven vördnad för Jehova. (Sefanja 1:4–6) De gjorde visserligen det man skulle göra när man sökte svar hos Gud, men de gjorde inte sina hjärtan beredda att underordna sig hans vilja. Kung Sidkia vädjade till Jeremia att söka svar hos Jehova på hans vägnar. Jehova hade redan talat om för kungen vad han borde göra. Men eftersom kungen saknade tro och gav efter för människofruktan, lydde han inte Jehovas röst, och Jehova gav honom inte något annat svar, ett svar som han hellre hade velat höra. (Jeremia 21:1–12; 38:14–19)

10. Vad var fel med det sätt på vilket Johanan sökte Jehovas vägledning, och vad lär vi av hans felsteg?

¹⁰ Sedan Jerusalem blivit ödelagt och den babyloniska hären avtågat med de judiska fångarna, beredde sig Johanan att föra den lilla grupp judar som blivit kvar i Juda till Egypten. De gjorde upp planer, men innan de gav sig av uppmanade de Jeremia att be för deras räkning och söka vägledning från Jehova. Men när de inte fick det svar de ville ha, satte de i gång med att göra det de hade planerat. (Jeremia 41:16–43:7) Finner du i dessa händelser lärdomar som kan vara till nytta för dig, så att Jehova, när du söker honom, kommer att låta sig bli funnen av dig?

”Fortsätt med att skaffa er visshet”

11. Varför behöver vi tillämpa Efesierna 5:10?

¹¹ Sann tillbedjan inbegriper mer än att vi blir nedsänkta i vatten som ett tecken på vårt överlämnande, är med vid församlingens möten och tar del i den offentliga förkunnartjänsten. Hela vårt liv är inbegripet. Dagligen utsätts vi för påtryckningar – somliga försåtliga, andra mer uppenbara – som skulle kunna vända oss bort från den stig som stämmer överens med gudhängivenheten. Hur kommer vi att reagera på påtryckningarna? När aposteln Paulus skrev till trogna kristna i Efesos, uppmanade han dem: ”Fortsätt med att skaffa er visshet om vad som är välbehagligt för Herren.” (Efesierna 5:10) Det förståndiga i att göra detta framgår av många situationer som omtalas i Bibeln.

12. Varför visade Jehova sitt misshag då David lät föra förbundsarken till Jerusalem?

¹² Sedan förbundsarken blivit återförd till Israel och hade hållits i förvar i många år i Kirjat-Jearim, ville kung David flytta den till Jerusalem. Han rådgjorde med folkets anförare och sade att arken skulle flyttas, om det syntes vara gott för dem och om det var ”godtagbart för Jehova”. Men han sökte inte på det rätta sättet för att förvissa sig om Jehovas vilja i saken. Om han hade gjort det, skulle arken aldrig ha lastats på en vagn. Den skulle ha burits på kehatitiska leviters axlar, precis som Gud tydligt hade anvisat. Trots att David ofta sökte svar hos Jehova, underlät han att göra det på tillbörligt sätt vid detta tillfälle. Resultatet blev katastrofalt. David erkände senare: ”Jehova, vår Gud, [bröt] igenom mot oss, för vi sökte honom inte enligt den rätta sedvänjan.” (1 Krönikeboken 13:1–3; 15:11–13; 4 Moseboken 4:4–6, 15; 7:1–9)

13. Vilken påminnelse fanns med i en sång som sjöngs under den framgångsrika flyttningen av arken?

¹³ När leviterna till sist förde arken från Obed-Edoms hus till Jerusalem, sjöng man en sång av David. Den innehöll den här uppriktiga påminnelsen: ”Fråga efter Jehova och hans styrka, sök hans ansikte ständigt. Kom ihåg hans underbara gärningar som han har utfört, hans under och hans muns rättsliga beslut.” (1 Krönikeboken 16:11, 12)

14. Hur kan vi ha nytta av att ge akt på Salomos goda exempel och på hans felsteg längre fram i livet?

¹⁴ Före sin död sade David till sin son Salomo: ”Om du söker honom [Jehova], kommer han att låta sig finnas av dig.” (1 Krönikeboken 28:9) Sedan Salomo intagit kungatronen begav han sig till Gibeon, där mötestältet fanns, och offrade till Jehova. Där uppmanade Jehova Salomo: ”Begär något! Vad skall jag ge dig?” Som svar på Salomos begäran gav Jehova honom frikostigt vishet och kunskap till att döma Israel och dessutom rikedom och ära. (2 Krönikeboken 1:3–12) Salomo använde den byggnadsplan som Jehova hade gett David till att bygga ett enastående tempel. Men i fråga om sina egna äktenskapliga angelägenheter underlät Salomo att söka Jehova. Salomo gifte sig med kvinnor som inte tillbad Jehova. När han kom upp i åren, böjde de hans hjärta bort från Jehova. (1 Kungaboken 11:1–10) Oberoende av hur framträdande, visa eller kunniga vi kan tyckas vara, är det viktigt att vi fortsätter att skaffa oss ”visshet om vad som är välbehagligt för Herren”!

15. Varför kunde Asa, när etiopiern Sera kom emot Juda, be med tillförsikten att Jehova skulle rädda Juda?

¹⁵ Att vi behöver göra det blir ytterligare betonat genom skildringen av det styre som utövades av Asa, en sonsonsson till Salomo. Elva år efter det att Asa blivit kung ledde etiopiern Sera en miljonarmé mot Juda. Skulle Jehova rädda Juda? Mer än 500 år dessförinnan hade Jehova tydligt omtalat vad hans folk kunde förvänta om de lyssnade till honom och höll hans bud och vad de kunde räkna med om de inte gjorde det. (5 Moseboken 28:1, 7, 15, 25) I början av sin regering hade Asa skaffat bort ur sitt rike altaren och stoder som användes i falsk tillbedjan. Han hade uppmanat folket att ”söka Jehova”. Asa hade inte väntat till dess han stod inför en katastrof innan han gjorde detta. Med tro på Jehova kunde alltså Asa be till honom till förmån för folket. Vad ledde detta till? Juda fick en storslagen seger. (2 Krönikeboken 14:2–12)

16, 17. a) Vilken påminnelse gav Jehova Asa trots att denne var segerrik? b) Vilken hjälp gavs åt Asa när han handlade oförståndigt, men hur reagerade han? c) Hur kan vi ha nytta av att begrunda Asas handlingssätt?

¹⁶ När Asa återvände hem segerrik, sände Jehova likväl Asarja att möta kungen och säga: ”Hör mig, o Asa och hela Juda och Benjamin! Jehova är med er, så länge ni visar er vara med honom; och om ni söker honom, kommer han att låta sig finnas av er, men om ni överger honom, kommer han att överge er.” (2 Krönikeboken 15:2) Med förnyad nitälskan främjade Asa den sanna tillbedjan. Men när Asa 24 år senare återigen stod inför krig, underlät han att söka Jehova. Han rådfrågade inte Guds ord, och han påminde sig inte vad Jehova hade gjort när den etiopiska hären hade invaderat Juda. Dåraktigt nog ingick han en allians med Syrien. (2 Krönikeboken 16:1–6)

¹⁷ På grund av detta lät Jehova siaren Hanani tillrättavisa Asa. Också vid det här tillfället, när Jehovas syn på saken blivit klarlagd, kunde Asa ha handlat till nytta för sig själv. I stället blev han förtörnad och satte Hanani i stockhuset. (2 Krönikeboken 16:7–10) Så sorgligt! Hur är det då med oss? Söker vi Gud men vägrar sedan att ta emot råd? När en oroad och omtänksam äldste använder Bibeln för att ge oss råd därför att vi håller på att bli insnärjda i världen, visar vi då uppskattning av den kärleksfulla hjälp som ges oss för att vi skall veta ”vad som är välbehagligt för Herren”?

Glöm inte att fråga

18. Hur kan vi ha nytta av Elihus ord till Job?

¹⁸ Under stress kan också någon som har tjänat Jehova länge komma till korta. När Job drabbades av en motbjudande sjukdom, förlorade sina barn och sina materiella ägodelar och utsattes för falska anklagelser av sina vänner, gick han helt upp i sig själv. Elihu påminde honom: ”Ingen [har] sagt: ’Var är Gud, den Store som har gjort mig?’” (Job 35:10) Job behövde få sin uppmärksamhet riktad på Jehova och tänka på hur Jehova betraktade situationen. Job tog tacksamt till sig denna påminnelse, och hans föredöme kan hjälpa oss att göra på samma sätt.

19. Vad underlät Israels folk ofta att göra?

¹⁹ Israels folk kände till skildringen som gällde Guds handlande med deras nation. Men alltför ofta underlät de att påminna sig detta när de hanterade vissa speciella situationer i livet. (Jeremia 2:5, 6, 8) När de i sitt liv behövde fatta beslut, sökte de sina egna nöjen och njutningar i stället för att fråga: ”Var är Jehova?” (Jesaja 5:11, 12)

Fortsätt att fråga: ”Var är Jehova?”

20, 21. a) Vilka i vår tid har visat Elisas ande när det gäller att söka Jehovas vägledning? b) Hur kan vi efterlikna deras föredöme i fråga om tro och få nytta av det?

²⁰ När Elias offentliga tjänst var avslutad, tog hans tjänare Elisa upp den ämbetsklädnad som hade fallit av Elia, begav sig till Jordan, slog på vattnet och frågade: ”Var är Jehova, Elias Gud, ja var är Han?” (2 Kungaboken 2:14) Jehova svarade genom att visa att hans ande nu vilade på Elisa. Vad kan vi lära av detta?

²¹ Något som kan jämföras med detta har förekommit i vår tid. Vissa smorda kristna som hade tagit ledningen i predikoverket lämnade den jordiska scenen. De som därefter anförtroddes tillsynen granskade Bibeln och bad till Jehova om vägledning. De underlät inte att fråga: ”Var är Jehova?” Som ett resultat av detta har Jehova fortsatt att leda sitt folk och att ge framgång åt deras verksamhet. Efterliknar vi deras tro? (Hebréerna 13:7) I så fall kommer vi att hålla oss tätt till Jehovas organisation, följa dess vägledning och helt och fullt ta del i det arbete som utförs under Jesu Kristi ledning. (Sakarja 8:23)

Hur skulle du svara?

• I vilket syfte bör vi fråga: ”Var är Jehova?”

• Hur kan vi i dag finna svaret på frågan: ”Var är Jehova?”

• Varför blir somliga böner om Guds vägledning obesvarade?

• Vilka bibliska exempel belyser behovet av att ”fortsätta med att skaffa ... [sig] visshet om vad som är välbehagligt för Herren”?

[Bild på sidan 9]

Hur sökte kung Jehosafat Jehova?

[Bild på sidan 10]

Varför rådfrågade Saul ett spiritistiskt medium?

[Bilder på sidan 12]

Be, studera och meditera för att förvissa dig om var Jehova är