Frågor från läsekretsen

◼ Upphörde lagförbundet då Jesus dog på pålen, och när ersattes det av det nya förbundet?

Många har ställt dessa frågor och har då tänkt på följande tre händelser: Att Jesus dog på tortyrpålen eftermiddagen den 14 nisan år 33 v.t., att han frambar värdet av sitt livsblod i himmelen och att han utgöt helig ande på pingstdagen år 33 v.t. Enligt bibeln verkar det som om lagförbundet upphörde och ersattes av det nya förbundet vid pingsten. Låt oss se varför det är på det viset.

Jehova hade förutsagt att han med tiden skulle komma att ersätta lagförbundet med ”ett nytt förbund”, varigenom synd skulle kunna förlåtas fullständigt, något som inte hade varit möjligt under lagförbundet. (Jeremia 31:31—34) När skulle detta ersättande ske?

Det äldre förbundet, lagförbundet, måste först tas ur vägen som något som hade fullgjort sitt syfte. (Galaterna 3:19, 24, 25) Aposteln Paulus skrev: ”Han [Gud] förlät oss välvilligt alla våra försyndelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av förordningar och vilket stod i opposition till oss; och Han har tagit det ur vägen genom att nagla fast det vid tortyrpålen.” (Kolosserna 2:13, 14) Innebär då detta att lagförbundet ersattes av det nya förbundet i det ögonblick då Jesus dog?

Nej, för det nya förbundet skulle invigas med blodet av det passande offret och med en ny nation, det andliga Israel. (Hebréerna 8:5, 6; 9:15—22) Jesus uppväcktes den 16 nisan, och 40 dagar senare for han upp till himmelen. (Apostlagärningarna 1:3—9) Tio dagar efter sin himmelsfärd eller på pingstdagen utgöt Jesus över sina lärjungar ”den utlovade heliga anden”, som han hade mottagit av sin Fader, och det andliga Israel blev till. (Apostlagärningarna 2:33) Genom medlaren, Jesus Kristus, sluter Gud det nya förbundet med det andliga Israel.

När ersattes då lagförbundet av det nya förbundet, med tanke på allt detta som har samband med vartannat?

Man skulle inte kunna säga att lagen upphörde i och med Jesu död. Jesu lärjungar höll fortfarande lagen under de 40 dagarna efter det att Jesus hade uppväckts till andligt liv men fortfarande var kvar på jorden. Ett viktigt drag i lagen var också att översteprästen gick in i det allraheligaste en gång om året. Detta förebildade Jesu uppståndelse till himmelen. Där, i Guds närvaro, kunde han som det nya förbundets medlare frambära värdet av sitt lösenoffer. (Hebréerna 9:23, 24) Detta öppnade vägen för ett nytt förbund att invigas i uppfyllelse av Jeremia 31:31—34.

Det nya förbundet trädde i kraft när Jehova i handling visade att han hade mottagit lösenoffret. Han utgöt sin heliga ande över Jesu trogna lärjungar för att frambringa en ny nation, det andliga Israel, som utgjordes av dem som var i förbundet om riket. (Lukas 22:29; Apostlagärningarna 2:1—4) Detta visade att Gud hade upphävt lagförbundet och symboliskt naglat fast det vid den påle på vilken Jesus hade dött. Lagförbundet upphörde således när det nya förbundet trädde i kraft eller invigdes vid den nya nationens, det andliga Israels, födelse vid pingsten år 33 v.t. — Hebréerna 7:12; 8:1, 2.

Utöver detta grundläggande svar på frågan kan vi lägga märke till att Gud inte fullständigt vände ryggen åt det köttsliga Israel vid pingsten år 33 v.t., då lagförbundet upphörde och då det blev uppenbart att det nya förbundet hade börjat. I enlighet med det abrahamitiska förbundet visade Jehova till exempel särskild ynnest mot judar, proselyter och samariter under den 70:e ”veckan”, som upphörde år 36 v.t. (1 Moseboken 12:1—3; 15:18; 22:18; Daniel 9:27; Apostlagärningarna 10:9—28, 44—48) Det tog tid till och med för vissa smorda judekristna att anpassa sig till att det efter år 33 v.t. inte längre var nödvändigt att hålla lagen; detta kan vi se av den fråga som fördes till den styrande kretsen år 49 v.t. (Apostlagärningarna 15:1, 2) Att lagen fullständigt hade lämnats eller övergetts bevisades utom allt tvivel år 70 v.t., då templet och släktregistren, som hörde till lagen, försvann genom att de förstördes av romarna. — Matteus 23:38.

[Bildkälla på sidan 31]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.