Överlämnandet och friheten att välja
”Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria.” — GALATERNA 5:1.
1. Vad avser i huvudsak de hebreiska och grekiska ord som översätts med ”invigning” och ”överlämnande”?
BIBELSKRIBENTER använde flera hebreiska och grekiska ord för att förmedla tanken att vara avskild för att tjäna ett heligt syfte. I svenska biblar har dessa ord översatts med ”invigning” och ”överlämnande”. Dessa uttryck används ibland i samband med byggnader och då vanligtvis om Guds tempel i det forntida Jerusalem och den tillbedjan som utfördes där. Men de används sällan med avseende på profana saker.
Överlämnande åt ”Israels Gud”
2. Varför kunde Jehova med rätta kallas ”Israels Gud”?
2 År 1513 f.v.t. befriade Jehova Gud israeliterna från slaveriet i Egypten. Kort därefter avskilde han dem som sitt särskilda folk och förde in dem i ett förbundsförhållande till sig. Gud sade till dem: ”Nu, om ni noggrant lyder min röst och verkligen håller mitt förbund, då kommer ni sannerligen att bli min särskilda egendom ur alla andra folk, för hela jorden tillhör mig.” (2 Moseboken 19:5; Psalm 135:4) Eftersom Jehova hade gjort israeliterna till sin särskilda egendom, kunde han med rätta kallas ”Israels Gud”. — Josua 24:23.
3. Varför visade inte Jehova partiskhet, när han utvalde israeliterna som sitt folk?
3 Jehova var inte partisk, när han gjorde israeliterna till sitt överlämnade folk, eftersom han också visade icke-israeliter kärleksfull omtanke. Han befallde sitt folk: ”Ifall en bofast främling bor hos dig som främling i ert land, skall ni inte behandla honom illa. Den bofaste främlingen, som bor som främling hos er, skall för er bli som en infödd bland er; och du skall älska honom som dig själv, för ni blev bofasta främlingar i Egyptens land. Jag är Jehova, er Gud.” (3 Moseboken 19:33, 34) Århundraden senare inskärptes Guds synsätt så kraftfullt hos aposteln Petrus att han erkände: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apostlagärningarna 10:34, 35.
4. Vad var villkoret för israeliternas förhållande till Gud, och hur uppfyllde israeliterna det?
4 Lägg också märke till att detta att vara Guds överlämnade folk och hans ”särskilda egendom” var förbundet med ett villkor — de skulle noggrant lyda Guds röst och hålla hans förbund. Tyvärr uppfyllde inte israeliterna det kravet. De förlorade sin privilegierade ställning, när de under det första århundradet v.t. förkastade den Messias som Gud hade sänt. Jehova var inte längre ”Israels Gud”, och de köttsliga israeliterna var inte längre hans överlämnade folk. — Jämför Matteus 23:23.
Överlämnande av ”Guds Israel”
5, 6. a) Vad menade Jesus med de profetiska orden i Matteus 21:42, 43? b) När och hur blev ”Guds Israel” till?
5 Innebar då detta att Jehova nu inte längre hade ett överlämnat folk? Nej. Jesus Kristus citerade psalmisten och sade: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’?” Och därefter förutsade han: ”Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matteus 21:42, 43.
6 Den ”nation som frambringade dess frukter” visade sig bli den kristna församlingen. När Jesus var här på jorden, utvalde han de första som skulle bli dess medlemmar. Men det var Jehova Gud själv som på pingstdagen år 33 v.t. grundade den kristna församlingen genom att utgjuta sin heliga ande över dess första medlemmar — omkring 120 stycken. (Apostlagärningarna 1:15; 2:1–4) Som aposteln Petrus senare skrev blev denna nybildade församling då ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. Utvald till vad? Till att ”vitt och brett” ”förkunna hans dygder”, hans som hade kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. (1 Petrus 2:9) Kristi efterföljare, smorda med Guds ande, var nu en överlämnad nation, ”Guds Israel”. — Galaterna 6:16.
7. Vad skulle medlemmarna av Guds Israel få åtnjuta, och vad måste de därför undvika?
7 Medlemmarna av den heliga nationen skulle vara ”ett folk till att vara en särskild egendom”, vilket dock inte innebar att de skulle vara förslavade. De skulle i stället åtnjuta större frihet än vad det köttsliga Israels överlämnade nation hade gjort. Jesus lovade de blivande medlemmarna av denna nya nation: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32) Aposteln Paulus påpekade att de kristna hade gjorts fria från lagförbundets krav, och därför förmanade han sina medtroende i Galatien: ”Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” — Galaterna 5:1.
8. I vilket avseende åtnjuter människor större personlig frihet under den kristna ordningen än man åtnjöt under lagförbundet?
8 Guds Israel har, till skillnad från det forntida köttsliga Israel, noggrant lytt kraven för sitt överlämnande, vilket inte är så konstigt med tanke på att medlemmarna av Guds Israel frivilligt har valt att lyda och bli överlämnade, medan däremot det köttsliga Israels medlemmar blev överlämnade genom födelsen. Den ordning som de kristna kom in under skilde sig således från det judiska lagförbundet, som inte gav människor möjlighet att välja när det gällde överlämnande.
9, 10. a) Hur visade Jeremia att det skulle bli en förändring när det gällde överlämnande? b) Varför kan vi säga att inte alla nutida överlämnade kristna är medlemmar av Guds Israel?
9 Profeten Jeremia förutsade en förändring när det gällde överlämnande, då han skrev: ”’Se! Det kommer dagar’, är Jehovas uttalande, ’och jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus; inte ett sådant som det förbund jag slöt med deras förfäder på den dag då jag fattade dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land, ”detta mitt förbund som de själva bröt, fastän jag själv som äkta man hade äganderätt till dem”, är Jehovas uttalande.’ ’Ty detta är det förbund som jag kommer att sluta med Israels hus efter de dagarna’, är Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta kommer jag att skriva den. Och jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk.’” — Jeremia 31:31–33.
10 Genom att medlemmarna av Guds Israel har Guds lag i sitt ”inre” och så att säga har den skriven i sitt ”hjärta” drivs de att leva enligt sitt överlämnande. De blir mer motiverade än de köttsliga israeliterna var, vilka var överlämnade genom födelse och inte genom eget val. Samma starka motivation att göra Guds vilja, som Guds Israel har, visar nu också deras mer än fem miljoner medtillbedjare i världen. De har också överlämnat sitt liv åt Jehova Gud för att göra hans vilja. De har inte hoppet att få leva i himlen, som medlemmarna av Guds Israel har, utan de gläder sig åt möjligheten att få leva för evigt på jorden under Guds himmelska kungarikes styre. De visar uppskattning av det andliga Israel genom att aktivt stödja dess få kvarvarande medlemmar i att fullgöra sitt uppdrag att ”vitt och brett ... förkunna hans dygder”, hans som har kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”.
Att använda den gudagivna friheten förståndigt
11. Med vad skapades människan, och hur bör denna gåva brukas?
11 Gud har skapat människan så att hon uppskattar frihet, och han gav henne en fri vilja. Det första människoparet använde sin fria vilja till att göra ett oförståndigt och kärlekslöst val, ett val som ledde till katastrof både för dem själva och för deras avkomlingar. Detta visar dock tydligt att Jehova aldrig tvingar förnuftsbegåvade skapelser att handla i strid med sina inre motiv och önskningar. Och eftersom ”Gud älskar en glad givare”, är det enda godtagbara överlämnandet åt honom ett överlämnande som är grundat på kärlek och som görs med glädje och av egen fri vilja. (2 Korinthierna 9:7) Allt annat är oacceptabelt.
12, 13. Hur är Timoteus’ fall ett exempel på en rätt barnuppfostran, och vad har hans exempel fått många ungdomar att göra?
12 Eftersom Jehovas vittnen inser att man måste överlämna sig frivilligt, försöker de aldrig — även om de förespråkar överlämnande åt Gud — tvinga någon, inte ens sina egna barn, till detta. Till skillnad från många kyrkor döper inte Jehovas vittnen sina barn i späd ålder, som om det skulle gå att tvinga dem till överlämnande utan att de själva får möjlighet att välja. Exemplet med den unge Timoteus i Bibeln är efterföljansvärt. När Timoteus var vuxen, skrev aposteln Paulus till honom: ”Förbli du i de ting som du har lärt och har övertygats att tro på, då du vet vilka personer du har lärt dem av och då du från din späda barndom har känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till räddning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” — 2 Timoteus 3:14, 15.
13 Det är värt att lägga märke till att Timoteus kände de heliga skrifterna, därför att han hade fått lära sig dem från sin späda barndom. Han hade övertygats, och inte tvingats, av sin mor och mormor att tro på den kristna läran. (2 Timoteus 1:5) Och eftersom den kunskapen hade fått Timoteus att inse visheten i att bli en Kristi efterföljare, valde han själv att överlämna sig som kristen. I vår tid har tiotusentals unga män och kvinnor, vars föräldrar är Jehovas vittnen, följt hans exempel. (Psalm 110:3) Men andra har inte gjort det. Det är ett personligt val.
Vem väljer man att bli slav åt?
14. Vad säger oss Romarna 6:16 om fullständig frihet?
14 Det finns ingen människa som är fullständigt fri. Sådana fysiska lagar som tyngdlagen, som man inte ostraffat kan nonchalera, begränsar friheten för alla. Inte heller i andligt avseende är någon fullständigt fri. Paulus argumenterade: ”Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er som slavar åt någon till att lyda honom, då är ni hans slavar därför att ni lyder honom, antingen syndens med död till följd eller lydnadens med rättfärdighet till följd?” — Romarna 6:16.
15. a) Vad tycker människor om att vara slavar, men vad blir ändå de flesta? b) Vilka lämpliga frågor skulle vi kunna ställa oss själva?
15 De flesta människor ryggar tillbaka inför tanken att vara någons slav. Men i själva verket blir människor i våra dagars värld på så många utstuderade sätt manipulerade och påverkade till att ofrivilligt göra det som andra vill att de skall göra. Reklam- och underhållningsbranschen försöker stöpa människor i samma form genom att ställa upp normer som de skall följa. Det är inte alltid genom övertygande argument som politiska och religiösa organisationer får människor att stödja sina idéer och mål, utan genom att vädja till en känsla av solidaritet eller lojalitet. Eftersom Paulus konstaterade att vi är slavar åt dem vi ”lyder”, gör vi alla väl i att fråga oss: ”Vems slav är jag? Vilka utövar störst inflytande över mina beslut och mitt levnadssätt? Är det präster, politiker, finansmagnater eller personer inom nöjesbranschen? Vem eller vilka lyder jag — Gud eller människor?”
16. I vilken bemärkelse är de kristna slavar åt Gud, och hur bör man se på ett sådant slaveri?
16 De kristna betraktar inte lydnaden för Gud som en oberättigad begränsning av deras personliga frihet. De brukar villigt sin frihet på det sätt som deras föredöme Jesus Kristus gjorde och låter det de själva önskar och föredrar komma i linje med Guds vilja. (Johannes 5:30; 6:38) De utvecklar ”Kristi sinne” och underordnar sig honom som församlingens huvud. (1 Korinthierna 2:14–16; Kolosserna 1:15–18) Detta liknar mycket det sätt varpå en kvinna villigt samarbetar med den man som hon har gift sig med och älskar. Ja, skaran av smorda kristna omtalas faktiskt som en kysk jungfru som har blivit lovad åt Kristus i äktenskap. — 2 Korinthierna 11:2; Efesierna 5:23, 24; Uppenbarelseboken 19:7, 8.
17. Vad har alla Jehovas vittnen valt att bli?
17 Alla Jehovas vittnen, både de som har hoppet att få leva i himlen och de som har hoppet att få leva på jorden, har själva överlämnat sig åt Gud för att göra hans vilja och lyda honom som härskare. Hellre än att fortsätta att vara en slav åt människor har var och en av dem själv valt att överlämna sig åt Gud och bli hans slav. Detta är i överensstämmelse med aposteln Paulus’ råd: ”Ni blev köpta med ett pris; sluta upp med att bli människors slavar.” — 1 Korinthierna 7:23.
Vi lär oss att göra det som är till nytta för oss
18. När uppfyller man kraven för att bli döpt?
18 Innan en person kan bli ett Jehovas vittne måste han uppfylla vissa skriftenliga krav. De äldste i församlingen måste förvissa sig om att den som vill bli ett vittne verkligen förstår vad det kristna överlämnandet innebär. Önskar personen verkligen bli ett Jehovas vittne? Är han villig att leva enligt vad detta innebär? Om inte, kan han inte bli döpt.
19. Varför finns det ingen anledning att kritisera någon som bestämmer sig för att bli en överlämnad Guds tjänare?
19 Men om någon uppfyller alla dessa krav, varför skall han då kritiseras för att han av egen fri vilja har bestämt sig för att låta sig påverkas av Gud och av hans inspirerade ord? Är det svårare att acceptera att någon låter sig påverkas av Gud än av människor? Eller är detta till mindre nytta? Det tror inte Jehovas vittnen. De instämmer helhjärtat i Guds ord nedtecknade av Jesaja: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra.” — Jesaja 48:17.
20. Vad befriar Bibelns sanning människor från?
20 Bibelns sanning befriar människor från att tro på sådana falska religiösa läror som läran om evig pina i ett brinnande helvete. (Predikaren 9:5, 10) Den ger dem i stället ett sant hopp för de döda, hoppet om en uppståndelse som gjorts möjlig genom Jesu Kristi lösenoffer, något som fyller deras hjärta med tacksamhet. (Matteus 20:28; Apostlagärningarna 24:15; Romarna 6:23) Bibelns sanning befriar människor från den besvikelse det medför att lita på politiska löften som inte uppfylls. Deras hjärta överflödar i stället av glädje över vetskapen att Jehovas kungarike redan härskar i himlen och snart också skall härska över hela jorden. Bibelns sanning befriar människor från sådant som kanske tilltalar det fallna köttet men som vanärar Gud och kräver ett högt pris i form av havererade relationer, sjukdom och en för tidig död. Det är kort sagt till mycket större nytta för någon att vara slav åt Gud än åt människor. Guds ord lovar faktiskt att överlämnande åt Gud medför välsignelser ”i den här tidsperioden ... och i den kommande tingens ordning evigt liv”. — Markus 10:29, 30.
21. Hur betraktar Jehovas vittnen överlämnande åt Gud, och vad är deras önskan?
21 Jehovas nutida vittnen har inte genom födelsen blivit en del av en överlämnad nation, vilket de forntida israeliterna blev. Jehovas vittnen är en del av en församling av överlämnade kristna. Detta har varje vittne blivit genom att av egen fri vilja överlämna sig. Ja, för Jehovas vittnen medför verkligen överlämnandet ett innerligt personligt förhållande till Gud, ett förhållande som kännetecknas av att de villigt tjänar honom. Det är deras innerliga önskan att bevara detta glädjerika förhållande och för evigt hålla fast vid den frihet för vilken Jesus Kristus har gjort dem fria.
Hur skulle du svara?
◻ Varför var Gud inte partisk när han utvalde Israel till att bli hans ”särskilda egendom”?
◻ Varför skulle du vilja säga att ett kristet överlämnande inte innebär någon frihetsförlust?
◻ Vilken nytta medför det att överlämna sig åt Jehova Gud?
◻ Varför är det bättre att vara en Jehovas tjänare än en människors slav?
[Bild på sidan 15]
I det forntida Israel föddes man in i ett överlämnat förhållande till Gud
[Bild på sidan 16]
En kristen överlämnar sig av egen fri vilja