Alkali. Ett av de tvättmedel man använde kallades på hebreiska nẹther, ett ord som har översatts med ”alkali”. Det är natriumkarbonat (soda), och det har tidigare på grund av ursprunget kallats ”mineraliskt alkali”. (Se också nedan under ”Lut”.) Om ämnet blandas med en syra neutraliseras det, en reaktion som det anspelas på i Ordspråksboken 25:20.

Alkali är i sig självt ett mycket effektivt tvättmedel och används även vid tvålframställning. Detta förhållande ger eftertryck åt Jehovas ord om Israels stora synd: ”Även om du skulle tvätta dig med alkali och ta dig stora mängder lut, skulle din missgärning dock vara en fläck inför mig.” (Jer 2:22)

Lut. Det hebreiska ordet borịth, som har återgetts med ”lut” (i en del övers. med ”såpa”), avser ett ämne som man framställde ur växter (tidigare kallat ”vegetabiliskt alkali”) till skillnad från nẹther, ett mineraliskt alkali (som nämnts ovan). Man skilde inte på dem på grund av deras kemiska sammansättning utan på grund av ursprunget. I Jeremia 2:22 förekommer båda orden i samma vers. Den lut som användes på Bibelns tid var antingen natriumkarbonat eller kaliumkarbonat, beroende på om den utvanns ur aska från strandväxter som vuxit i salthaltig jord eller från växter som vuxit inne i landet. Kemikalierna i askan avskildes genom urlakning med vatten. Denna lut skiljer sig från det man i dag kallar ”lut” – lösningar som innehåller natrium- och kaliumhydroxid. Tvättarnas lut användes inte bara till klädtvätt (Mal 3:2), utan också vid framställning av sådana metaller som bly och silver. (Jes 1:25)