Må alla förhärliga Jehova!

”De skall förhärliga Jehova i ljusets område.” — JESAJA 24:15.

1. Hur betraktade Jehovas profeter hans namn, men vilken helt annan inställning har man i kristenheten i våra dagar?

GUDS upphöjda namn är Jehova! Hur gladde sig inte forntidens trogna profeter över att få tala i det namnet! De förhärligade med jubel sin suveräne Herre, Jehova, vars namn visar att han är den store Guden med ett uppsåt. (Jesaja 40:5; Jeremia 10:6, 10; Hesekiel 36:23) Också de så kallade mindre profeterna var mycket uttrycksfulla när de gav ära åt Jehova. En av dessa var Haggaj. I Haggajs bok, som innehåller bara 38 verser, förekommer Guds namn 35 gånger. Sådana profetior låter livlösa, när Jehovas dyrbara namn ersätts med titeln ”Herren”, så som de till övermått höga apostlarna i kristenheten återger det i sina bibelöversättningar. — Jämför 2 Korinthierna 11:5.

2, 3. a) Vilken märklig profetia om Israels återförande eller återställelse uppfylldes? b) Vilken glädje fick den judiska kvarlevan och dess följeslagare uppleva?

² I Jesaja 12:2 används två former av namnet.a Profeten förklarar: ”Se! Gud är min räddning. Jag kommer att hysa förtröstan och inte känna skräck; ty Jah Jehova är min styrka och min makt, och han blev mig till räddning.” (Se också Jesaja 26:4.) Omkring 200 år innan israeliterna blev befriade ur fångenskapen i Babylon försäkrade Jah Jehova alltså genom sin profet Jesaja att han var deras mäktige räddare. Den fångenskapen skulle vara från år 607 till år 537 f.v.t. Jesaja skrev också: ”Jag, Jehova, gör allting, ... den som säger om Cyrus: ’Han är min herde, och allt som jag finner behag i kommer han att fullständigt verkställa’; ja i det jag säger om Jerusalem: ’Hon kommer att bli återuppbyggd’ och om templet: ’Du kommer att få din grund lagd.’” Vem var denne Cyrus? Det visade sig vara kung Cyrus av Persien, som erövrade Babylon år 539 f.v.t. — Jesaja 44:24, 28.

³ I uppfyllelse av Jehovas ord, som finns nedtecknade i Jesaja, sände Cyrus ut följande förordning till de tillfångatagna israeliterna: ”Vem det än är bland er av allt hans folk, må hans Gud visa sig vara med honom. Så må han dra upp till Jerusalem, som är i Juda, och återuppbygga Jehovas, Israels Guds, hus — han är den sanne Guden — vilket var i Jerusalem.” En mycket lycklig judisk kvarleva tillsammans med icke-israelitiska netinimtjänare och Salomos tjänares söner återvände till Jerusalem. De kom i tid för att fira lövhyddohögtiden år 537 f.v.t. och frambära offer åt Jehova på hans altare. I andra månaden följande år lade de under höga glädjerop och lovprisning till Jehova grunden till det andra templet. — Esra 1:1–4; 2:1, 2, 43, 55; 3:1–6, 8, 10–13.

4. Hur uppfylldes kapitlen 35 och 55 i Jesaja?

⁴ Jehovas profetia om ett återförande eller en återställelse skulle komma att uppfyllas på ett underbart sätt i Israel: ”Vildmarken och den vattenlösa trakten kommer att jubla, och ökenslätten kommer att fröjda sig och blomstra som saffranskrokusen. ... De, de kommer att se Jehovas härlighet, vår Guds prakt.” ”Med glädje kommer ni att dra ut, och med frid kommer ni att föras in. Bergen och kullarna, de kommer att glädja sig inför er med ett högt fröjderop. ... Och det skall för Jehova bli något till berömmelse, ett tecken till obestämd tid som inte kommer att avskäras.” — Jesaja 35:1, 2; 55:12, 13.

5. Varför blev israeliternas glädje kortlivad?

⁵ Men den glädjen blev kortlivad. De kringboende folken ville förena sig med israeliterna i att bygga templet för att därigenom kunna blanda samman sin egen tillbedjan med judarnas, men judarna höll först stånd och förklarade: ”Ni har ingenting med oss att göra, när det gäller att bygga ett hus åt vår Gud, för vi själva kommer tillsammans att bygga åt Jehova, Israels Gud, alldeles som kung Cyrus, Persiens kung, har befallt oss.” Dessa grannar blev nu bittra motståndare. De ”försvagade ... ständigt Judas folks händer och avskräckte dem från att bygga”. De gav också Cyrus’ efterträdare, Artaxerxes, en felaktig bild av situationen, och denne utfärdade ett förbud mot tempelbygget. (Esra 4:1–24) Arbetet låg nere i 17 år. Tyvärr hemföll judarna under den tiden åt ett materialistiskt levnadssätt.

”Härars Jehova” talar

6. a) Hur reagerade Jehova på situationen i Israel? b) Varför är den troliga innebörden i Haggajs namn passande?

⁶ Jehova visade trots det sin styrka och makt till hjälp för Israel genom att sända sina profeter Haggaj och Sakarja för att väcka judarna för deras förpliktelser. Haggajs namn verkar betyda ”Född under en högtid”, och med tanke på detta samband med högtid var det passande att han började profetera på första dagen i månaden för lövhyddohögtiden, den tid då judarna var befallda att ”uppfyllas av glädje”. (5 Moseboken 16:15) Under en period på 112 dagar framförde Jehova fyra budskap genom Haggaj. — Haggaj 1:1; 2:1, 10, 20.

7. Varför bör vi känna oss uppmuntrade av Haggajs inledande ord?

⁷ Haggaj inledde sin profetia med att säga: ”Detta är vad härars Jehova har sagt.” (Haggaj 1:2a) Vilka kunde dessa ”härar” vara? Det är Jehovas änglahärar, vilka ibland i Bibeln omtalas som militärstyrkor. (Job 1:6; 2:1; Psalm 103:20, 21; Matteus 26:53) Är det inte uppmuntrande för oss i våra dagar att den suveräne Herren Jehova använder dessa oövervinnliga himlastyrkor till att leda vårt arbete med att återställa eller återupprätta den sanna tillbedjan på jorden? — Jämför 2 Kungaboken 6:15–17.

8. Vilken inställning hade påverkat israeliterna, och vad blev följden?

⁸ Vad innehöll Haggajs första budskap? Folket hade sagt: ”Tiden har inte kommit, tiden för Jehovas hus, att det skall byggas.” Byggandet av templet, som representerade återupprättandet av tillbedjan av Gud, var inte längre deras förnämsta intresse. De hade i stället börjat bygga palatsliknande hem åt sig själva. En materialistisk inställning hade minskat deras entusiasm för tillbedjan av Jehova, och därför välsignade Jehova dem inte längre. Deras fält bar inte längre någon avkastning, och de saknade kläder för den hårda vintern. Deras inkomst hade blivit knapp, och det var som om de stoppade sina pengar i en pung full med hål. — Haggaj 1:2b–6.

9. Vilken kraftfull uppbyggande förmaning gav Jehova?

⁹ Jehova gav två gånger denna kraftfulla förmaning: ”Rikta ert hjärta mot era vägar.” Det var tydligen så att Serubbabel, Jerusalems ståthållare, och översteprästen Josuab handlade i enlighet med den förmaningen genom att modigt uppmuntra allt folket att ”lyssna till Jehovas, sin Guds, röst och till profeten Haggajs ord, eftersom Jehova, deras Gud, hade sänt honom; och folket började frukta för Jehova”. Och ”Haggaj, Jehovas budbärare, talade vidare till folket, enligt Jehovas uppdrag till budbäraren, i det han sade: ’”Jag är med er”, är Jehovas uttalande.’” — Haggaj 1:5, 7–14.

10. Hur använde Jehova sin makt till hjälp för Israel?

¹⁰ Några av de äldre i Jerusalem kan ha menat att härligheten hos det återuppbyggda templet skulle bli som ”ingenting” i jämförelse med härligheten hos det förra templet. Men omkring 51 dagar senare drev Jehova Haggaj till att frambära ett andra budskap. Han förkunnade: ”’Var ... stark, o Serubbabel’, är Jehovas uttalande, ’och var stark, o Josua, Jehosadaks son, du överstepräst. Och var starka, ni alla, landets folk’, är Jehovas uttalande, ’och arbeta. Ty jag är med er’, är härars Jehovas uttalande. ... ’Var inte rädda.’” Jehova, som i sin rätta tid skulle använda sin allmakt till att sätta himlen och jorden ”i gungning”, såg till att allt motstånd övervanns och att inte heller ett kungligt förbud längre kunde lägga hinder i vägen. Inom fem år hade byggandet av templet fullbordats på ett framgångsrikt sätt. — Haggaj 2:3–6.

11. Hur fyllde Gud det andra templet med större härlighet?

¹¹ Ett enastående löfte uppfylldes då: ”’Alla nationernas åtråvärda ting skall komma in; och jag skall fylla detta hus med härlighet’, har härars Jehova sagt.” (Haggaj 2:7) Dessa ”åtråvärda ting” visade sig vara icke-israeliter, vilka kom för att tillbe vid detta tempel, eftersom det återspeglade Jehovas majestätiska närvaros härlighet. Hurdant var detta återuppbyggda tempel i jämförelse med det tempel som byggdes på Salomos tid? Guds profet förklarade: ”’Större kommer härligheten hos detta senare hus att bli än hos det förra’, har härars Jehova sagt.” (Haggaj 2:9) I den första uppfyllelsen av den profetian stod det återuppbyggda templet kvar längre än det första huset. Det stod fortfarande kvar när Messias framträdde år 29 v.t. Och innan Messias’ avfälliga fiender fick honom mördad år 33 v.t. gav han det härlighet, när han predikade sanningen där.

12. Vilket syfte tjänade de två första templen?

¹² Det första och det andra templet i Jerusalem tjänade ett viktigt syfte i att förebilda viktiga drag i Messias’ prästerliga tjänst och i att hålla Jehovas rena tillbedjan vid liv på jorden tills Messias verkligen framträdde. — Hebréerna 10:1.

Det härliga andliga templet

13. a) Vad skedde med avseende på det andliga templet från år 29 till år 33 v.t.? b) Vilken viktig roll spelade Jesu lösenoffer i denna utveckling?

¹³ Har Haggajs profetia om ett återförande eller en återställelse någon speciell innebörd för senare tider? Det har den verkligen! Det återuppbyggda templet i Jerusalem blev centrum för den sanna tillbedjan på jorden. Men det förebildade ett långt härligare andligt tempel. Detta andliga tempel började fungera år 29 v.t., när Jehova vid Jesu dop i floden Jordan smorde Jesus som överstepräst, då helig ande sänkte sig ner över honom lik en duva. (Matteus 3:16) När Jesus hade fullbordat sin jordiska tjänst i en offerdöd, blev han uppväckt till himlen, som det Allraheligaste i templet var en förebild av, och där frambar han värdet av sitt offer inför Jehova. Detta tjänade som en lösen och övertäckte hans lärjungars synder, och därigenom kunde de på pingstdagen år 33 v.t. smörjas som underpräster i Jehovas andliga tempel. Genom att de troget tjänade intill döden i templets förgård på jorden, kunde de i framtiden bli uppväckta till himmelskt liv och där fortsätta sin prästerliga tjänst.

14. a) Vilken glädje erfor den första kristna församlingen av sin nitiska verksamhet? b) Varför blev den glädjen kortlivad?

¹⁴ Tusentals ångerfulla judar — och längre fram icke-judar — strömmade till den kristna församlingen och tog del i att förkunna de goda nyheterna om Guds kommande kungarikes styre över jorden. Efter omkring 30 år kunde aposteln Paulus säga att de goda nyheterna hade predikats ”i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Men efter apostlarnas död började ett stort avfall, och sanningens ljus började fladdra. Den sanna kristendomen överskuggades av kristenhetens sekterism, grundad på hedniska läror och filosofier. — Apostlagärningarna 20:29, 30.

15, 16. a) Vilka profetior uppfylldes år 1914? b) Vilket församlande kännetecknade senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet?

¹⁵ Århundradena gick, men så år 1870 började en grupp uppriktiga kristna studera Bibeln ingående. Med hjälp av Bibeln kunde de slå fast att året 1914 markerade slutet på ”nationernas fastställda tider”. Det var då som sju symboliska ”tider” (2.520 år av vilddjurslikt styre) upphörde i och med att Kristus Jesus — den som hade ”den lagliga rätten” som jordens messianske kung — besteg sin tron i himlen. (Lukas 21:24; Daniel 4:25; Hesekiel 21:26, 27) Dessa bibelforskare, nu kända som Jehovas vittnen, har i synnerhet från och med år 1919 energiskt spridit de goda nyheterna om det kommande kungariket över hela jorden. År 1919 besvarade några få tusen av dessa den maning till handling som utgick vid konventet i Cedar Point i Ohio i USA. De ökade i antal fram till år 1935, då 56.153 rapporterade tjänst på fältet. Det året tog 52.465 del av brödet och vinet vid det årliga firandet av åminnelsen av Jesu död och visade därmed att de hade hoppet att bli präster tillsammans med Kristus Jesus i den himmelska delen av Jehovas stora andliga tempel. De skall också tjäna tillsammans med honom som medkungar i hans messianska kungarike. — Lukas 22:29, 30; Romarna 8:15–17.

¹⁶ Men Uppenbarelseboken 7:4–8 och 14:1–4 visar att antalet av de smorda kristna är begränsat till 144.000, och många av dessa församlades redan under det första århundradet, innan det stora avfallet började. Från slutet av 1800-talet och in i början av 1900-talet fullbordade Jehova församlandet av den här gruppen, vars medlemmar renas genom hans ords vatten, förklaras rättfärdiga genom tro på Jesu försoningsoffer och slutligen förses med sigill som smorda kristna för att så fylla antalet 144.000.

17. a) Vilket församlande har pågått sedan 1930-talet? b) Varför är orden i Johannes 3:30 av intresse här? (Se också Lukas 7:28.)

¹⁷ Vad skedde när hela antalet av de smorda utvalts? Vid det epokgörande konventet i Washington D.C. i USA år 1935 tillkännagavs det att den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9–17 var en grupp som skulle framträda ”efter” de 144.000 och som skulle få leva för evigt i paradiset på jorden. Efter det att Johannes döparen, som skall uppväckas till liv på jorden som ett av de ”andra fåren”, hade utpekat den smorde Jesus som Messias sade han: ”Denne måste fortsätta att växa till, men jag måste fortsätta att minska.” (Johannes 1:29; 3:30; 10:16; Matteus 11:11) Johannes döparens verk med att förbereda lärjungar för Messias höll på att upphöra, eftersom Jesus då tog över utväljandet av ett växande antal som skulle vara bland de 144.000. På 1930-talet skedde det omvända genom att allt färre personer blev ”kallade och utvalda” att tillhöra de 144.000, medan däremot antalet av dem som tillhörde den ”stora skaran” av ”andra får” började öka kraftigt. Allteftersom världens onda ordning närmar sig sitt slut vid Harmageddon, fortsätter denna stora skara att öka. — Uppenbarelseboken 17:14b.

18. a) Varför kan vi med förtröstan förvänta att miljoner som nu lever aldrig skall dö? b) Varför bör vi nitiskt följa uppmaningen i Haggaj 2:4?

¹⁸ I början av 1920-talet framförde Jehovas vittnen ett mycket omtalat offentligt föredrag med titeln ”Millioner som nu leva skola aldrig dö”. Detta påstående kan ha verkat överdrivet optimistiskt vid den tiden, men nu kan det framföras med full tillförsikt. Både det ökande ljuset över Bibelns profetior och anarkin i denna döende värld visar tydligt att slutet för Satans ordning är mycket, mycket nära! Rapporten för Åminnelsen för år 1996 visar att 12.921.933 var närvarande, och av dessa visade endast 8.757 (0,068 procent) att de har ett himmelskt hopp genom att ta del av brödet och vinet. Återställelsen av sann tillbedjan närmar sig sin fullbordan. Men låt oss aldrig sakta farten i det arbetet. Ja, i Haggaj 2:4 heter det: ”’Var starka, ni alla, landets folk’, är Jehovas uttalande, ’och arbeta. Ty jag är med er’, är härars Jehovas uttalande.” Må vi vara fast beslutna att aldrig låta några inslag av materialism eller världslighet dämpa vår nitälskan för Jehovas verk! — 1 Johannes 2:15–17.

19. Hur kan vi ha del i uppfyllelsen av Haggaj 2:6, 7?

¹⁹ Det är ett glädjefyllt privilegium att nu få ha del i den nutida uppfyllelsen av Haggaj 2:6, 7: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Ännu en gång — en liten tid är det — och jag sätter himlarna och jorden och havet och den torra marken i gungning. Och jag skall sätta alla nationerna i gungning, och alla nationernas åtråvärda ting skall komma in; och jag skall fylla detta hus med härlighet’, har härars Jehova sagt.” Girighet, korruption och hat är något mycket utbrett i denna 1900-talets värld. Den är verkligen i sina sista dagar, och Jehova har redan börjat sätta den ”i gungning” genom att låta sina vittnen ”utropa” hans ”hämndens dag”. (Jesaja 61:2) Detta preliminära sättande ”i gungning” kommer att nå en kulmen i och med att den här världen tillintetgörs vid Harmageddon, men innan dess församlar Jehova ”alla nationernas åtråvärda ting”, dvs. de ödmjuka, fårlika människorna på jorden, till att tjäna honom. (Johannes 6:44) Denna ”stora skara” ägnar honom nu ”helig tjänst” i den jordiska förgården till hans tillbedjans hus. — Uppenbarelseboken 7:9, 15.

20. Var kan man finna den allra dyrbaraste skatten?

²⁰ Det ger mycket större vinning att tjäna i Jehovas andliga tempel än vad några materiella skatter kan ge. (Ordspråken 2:1–6; 3:13, 14; Matteus 6:19–21) Dessutom heter det i Haggaj 2:9: ”’Större kommer härligheten hos detta senare hus att bli än hos det förra’, har härars Jehova sagt. ’Och på denna plats kommer jag att ge frid’, är härars Jehovas uttalande.” Vad innebär dessa ord för oss i dag? Det kommer följande artikel att tala om för oss.

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

◻ Vilket exempel gav profeterna när det gäller att använda Jehovas namn?

◻ Vilken uppmuntran får vi av Jehovas kraftfulla budskap till de återförda israeliterna?

◻ Vilket härligt andligt tempel fungerar i våra dagar?

◻ Vilka församlanden har pågått efter varandra under 1800-talet och 1900-talet, och vilka storslagna framtidsutsikter har dessa som församlats?

[Bilder på sidan 7]

Jehovas himmelska härar leder och bistår hans vittnen på jorden