SIMNING

Metod att ta sig fram genom vatten med hjälp av armar och ben. De flesta bland forntidens folk var simkunniga. (Hes 47:5; Apg 27:42, 43) I en gammal egyptisk text nämner en far att hans barn tog simlektioner, och på assyriska reliefer kan man se krigare som simmar, ofta med hjälp av djurhudar som fyllts med luft.

För fiskare var det nödvändigt att kunna simma. När de använde dragnät dök de ibland ner i vattnet för att dra en del av nätets nederkant under resten av nätet, så att en botten bildades. Fiskaren Petrus var tydligtvis en god simmare (Joh 21:7, 8), men vid det tillfälle då han gick på vattnet började han sjunka och ropade till Jesus att han skulle rädda honom. Detta berodde troligen på de osedvanligt kraftiga vågorna och på Petrus egen rädsla. (Mt 14:27–31)

I en profetia mot Moab anspelade Jesaja på en simmares rörelser när han sade: ”Jehovas hand skall vila på detta berg, men Moab skall trampas ner på sin plats, som när en halmhög trampas ner i en gödselstad. Och han skall breda ut sina händer i dess mitt, som när en simmare breder ut händerna för att simma, och han skall förnedra dess högmod med sina händers konstgrepp.” (Jes 25:10, 11) Enligt denna återgivning och även enligt den grekiska Septuaginta är det Jehova som breder ut händerna mot Moab för att tilldela tillintetgörande slag. Men enligt en annan återgivning är det Moab som simmar. I Svenska Folkbibeln sägs det till exempel: ”HERRENS hand skall vila över detta berg, men Moab skall trampas ner i sitt eget land liksom halm trampas ner i gödselhögen. Hur han än där breder ut sina händer, lik simmaren som simmar, skall dock hans stolthet brytas ner trots hans händers alla konster.”