CAESAREA FILIPPI

[Caesarẹa Filịppi] Betyder ”Filippus Caesarea”.

En stad som låg vid Jordans källa där den lilla byn Baniyas nu ligger. Byn är belägen 350 m över havet i ett mycket naturskönt område och omges på tre sidor av berg, däribland berget Hermon, vars snöklädda topp reser sig majestätiskt i nordöst. Mot väster sträcker sig en frodig, grönskande slätt, som vattnas av ett av Jordans främsta tillflöden som bryter fram ur en närbelägen grotta.

Staden var skådeplats för ett slag mellan Egyptens och Antiochos III:s (den stores) styrkor, där den sistnämnde gick segrande ur striden (ca 200 f.v.t.). Staden hette då Paneas, ett namn den hade fått till ära för Pan, en hednisk fruktbarhetsgud som tillbads där. År 20 f.v.t. gav kejsar Augustus Paneas i gåva till Herodes den store, som därefter byggde ett vitt marmortempel på platsen och helgade det åt Augustus. Herodes son, tetrarken Filippus, utvidgade och förskönade längre fram staden till kejsar Tiberius ära. Den fick då namnet Caesarea, och för att inte förväxla den med hamnstaden med samma namn kallades den Caesarea Filippi. Längre fram utvidgade och utsmyckade Herodes Agrippa II staden ytterligare, och namnet ändrades till Neronias, men det namnet kom snabbt ur bruk efter Neros död. Josephus uppger att härföraren Titus anordnade gladiatorspel där efter Jerusalems ödeläggelse år 70 och att judiska krigsfångar användes som offer. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], VII, 23, 24 [ii, 1]) Med tiden fick staden tillbaka sitt gamla namn, Paneas, som på arabiska (som inte har bokstaven ”p”) blev Baniyas.

Det var på väg till ”byarna vid Caesarea Filippi” som Jesus frågade sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” Denna fråga ledde till ett viktigt samtal som gällde klippan som den kristna församlingen är byggd på och hur himlarnas kungarikes nycklar skulle användas. (Mk 8:27; Mt 16:13–20)