Att ”dag efter dag” leva enligt vårt överlämnande
”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa mig oavbrutet.” — LUKAS 9:23.
1. Vilken innebörd kan ligga i uttrycket ”överlämna sig”?
VAD menas med ”överlämnande”? Till uttrycket ”överlämna sig (åt)” ger en svensk ordbok följande synonymer: ”underkasta sig, hänge sig”. Att hänge sig åt något innebär att helt gå upp i eller ägna sig åt något, att offra sig för något, att vara något hängiven. I uttrycket ”överlämna sig” ligger också tanken på att ”avskilja sig” för ett visst ändamål. I den här bemärkelsen kan man säga att människor i alla tider har ”överlämnat sig åt” olika ting — en person, en sak eller en målinriktad strävan. För en kristen har emellertid uttrycket ”överlämna sig” en mycket djupare innebörd.
2. Bland annat hur kan vi bedöma hur framgångsrika vi är som Guds tjänare?
2 Eftersom ”hängivenhet” alltså förbinds med vad kristna kallar ”överlämnande”, kan det vara lämpligt att påminna om vad John F. Kennedy, Förenta staternas 35:e president, sade vid ett tillfälle. Han ställde frågan: ”Hängav vi oss verkligen åt vårt uppdrag?” Enligt honom är svaret på den frågan ett sätt att mäta hur framgångsrika de personer är som innehar offentliga ämbeten. Med en djupare innebörd skulle frågan också kunna tjäna som ett prov på hur framgångsrika vi är som tjänare åt Gud.
3. Vad är kristet överlämnande?
3 Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Att vara överlämnad åt Gud eller avskild för att brukas av honom innebär inte att bara utföra en handling av tillbedjan på söndagen eller när man besöker någon plats för tillbedjan. Det inbegriper en persons hela livsstil. Att vara kristen innebär att förneka sig själv, när man tjänar Jehova, den Gud som Jesus Kristus tjänade. En kristen lyfter också upp sin ”tortyrpåle” genom att hålla modet uppe under vilket som helst lidande som han kan utsättas för på grund av att han är en Kristi efterföljare.
Det fullkomliga exemplet
4. Vad symboliserade Jesu dop?
4 När Jesus var här på jorden visade han vad det innebär att överlämna sig åt Jehova. Hans inställning var: ”Slaktoffer och offergåva önskade du inte, men en kropp beredde du åt mig.” Sedan tillade han: ”Se! Jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.” (Hebréerna 10:5—7) Som medlem av en överlämnad nation var Jesus redan från födelsen överlämnad åt Jehova. Men när han började sin jordiska tjänst, kom han ändå för att bli döpt som en symbol av att han framställde sig för att göra Jehovas vilja, vilket för honom skulle inbegripa att offra sitt liv som ett lösenoffer. Han var därigenom ett föredöme för de kristna i fråga om att göra Jehovas vilja, vad den än är.
5. Hur visade Jesus en föredömlig syn på materiella ting?
5 Efter sitt dop följde Jesus en livskurs som till sist ledde till att han dog en offerdöd. Han var inte intresserad av att skaffa sig rikedom eller att leva ett bekvämt liv. Hans liv kretsade i stället kring hans tjänst. Han förmanade sina lärjungar att fortsätta med att ”först söka kungariket och hans rättfärdighet”, och han levde själv enligt dessa ord. (Matteus 6:33) Ja, en gång sade han rentav: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Han skulle ha kunnat anpassa sin undervisning för att pressa ut pengar från sina efterföljare. Och eftersom han var timmerman skulle han ha kunnat ta ledigt för att tillverka en vacker möbel och sedan sälja den för att få några extra silvermynt. Men han använde inte sina förmågor till att söka materiellt välstånd. Efterliknar vi som Guds överlämnade tjänare Jesus i fråga om att betrakta materiella ting i rätt perspektiv? — Matteus 6:24—34.
6. Hur kan vi efterlikna Jesus i att vara självuppoffrande överlämnade Guds tjänare?
6 Jesus satte sin tjänst för Gud främst och sökte inte sina egna intressen. Under sin tre och ett halvt år långa offentliga tjänst levde han ett självuppoffrande liv. Vid ett tillfälle efter en arbetsam dag var Jesus, utan att ens ta sig tid till att äta ett mål mat, villig att undervisa människor som var ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36; Markus 6:31—34) Trots att Jesus var ”uttröttad av vandringen”, tog han initiativet till att tala med en samarisk kvinna, som kom till Jakobs källa i Sykar. (Johannes 4:6, 7, 13—15) Han satte alltid andras väl framför sitt eget. (Johannes 11:5—15) Vi kan efterlikna Jesus genom att villigt offra våra egna intressen för att tjäna Gud och andra. (Johannes 6:38) Genom att vi har tankarna inriktade på hur vi verkligen skall kunna behaga Gud, och inte bara gör det minimum som krävs, kommer vi att leva enligt vårt överlämnande.
7. Hur kan vi efterlikna Jesus i att alltid ge äran åt Jehova?
7 När Jesus hjälpte människor försökte han inte på något sätt dra uppmärksamheten till sig själv. Han var överlämnad åt Gud och åt att göra hans vilja. Han såg därför alltid till att Jehova, hans Fader, fick all äran för allt som utfördes. När en viss styresman tilltalade honom ”gode Lärare” och använde ordet ”god” som en titel, rättade Jesus honom genom att säga: ”Ingen är god utom en enda, Gud.” (Lukas 18:18, 19; Johannes 5:19, 30) Är vi likt Jesus snara att se till att Jehova får äran och inte vi själva?
8. a) Hur avskilde Jesus som en överlämnad människa sig från världen? b) Hur bör vi efterlikna honom?
8 Under hela sitt överlämnade liv på jorden visade Jesus att han hade avskilt sig för Guds tjänst. Han bevarade sig ren, så att han skulle kunna offra sig själv som ”ett oklanderligt och fläckfritt lamm” och bli lösenoffret. (1 Petrus 1:19; Hebréerna 7:26) Han följde alla föreskrifterna i den mosaiska lagen och uppfyllde därigenom Lagen. (Matteus 5:17; 2 Korinthierna 1:20) Och när det gällde moral levde han som han lärde. (Matteus 5:27, 28) Ingen kunde med fog anklaga honom för onda motiv. Ja, han ”hatade laglöshet”. (Hebréerna 1:9) Låt oss som Guds slavar efterlikna Jesus i att bevara vårt liv och även våra motiv rena i Jehovas ögon.
Varnande exempel
9. Vilket varnande exempel hänvisade Paulus till, och varför bör vi begrunda detta exempel?
9 Till skillnad från Jesus utgör israeliterna ett varnande exempel för oss. De underlät att göra Jehovas vilja även efter det att de hade deklarerat att de skulle göra allt vad Jehova hade befallt dem att göra. (Daniel 9:11) Aposteln Paulus uppmuntrade de kristna att lära av det som hände israeliterna. Låt oss undersöka några händelser som Paulus hänvisade till i sitt första brev till korinthierna och se vilka fallgropar som överlämnade Guds tjänare i vår tid måste undvika. — 1 Korinthierna 10:1—6, 11.
10. a) Hur hade israeliterna ”begär till skadliga ting”? b) Varför var israeliterna mer ansvariga andra gången de knotade om mat, och vad kan vi lära av detta varnande exempel?
10 Först varnar Paulus oss för att ha ”begär till skadliga ting”. (1 Korinthierna 10:6) Detta kanske påminner dig om det tillfälle då israeliterna klagade över att de bara hade manna att äta. Jehova sände då vaktlar till dem. Något liknande hade hänt i Sins vildmark omkring ett år tidigare, alldeles innan israeliterna tillkännagav sitt överlämnande åt Jehova. (2 Moseboken 16:1—3, 12, 13) Men situationen var inte riktigt densamma. När Jehova skaffade fram vaktlar första gången, ställde han inte israeliterna till svars för deras knotande. Den här gången var dock situationen en annan. ”Köttet var ännu mellan deras tänder, innan det hann bli tuggat, när Jehovas vrede flammade upp mot folket, och Jehova började rikta ett slag mot folket med ett mycket stort slaktande.” (4 Moseboken 11:4—6, 31—34) Vad hade förändrats? Som en överlämnad nation hölls de nu ansvariga för sina handlingar. Deras brist på uppskattning av det Jehova hade sörjt för fick dem att klaga på Jehova, trots att de hade lovat att göra allt som Jehova hade talat! Att i våra dagar klaga på Jehovas bord är något liknande. Somliga uppskattar inte det Jehova har sörjt för andligen genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Men kom ihåg att vårt överlämnande kräver att vi med tacksamhet kommer ihåg det som Jehova har gjort för oss och att vi tar emot den andliga mat som Jehova tillhandahåller.
11. a) Hur besudlade israeliterna sin tillbedjan av Jehova med avgudadyrkan? b) Hur skulle vi kunna påverkas av ett slags avgudadyrkan?
11 Därefter varnade Paulus: ”Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev.” (1 Korinthierna 10:7) Här åsyftade aposteln tydligen den kalvdyrkan som israeliterna ägnade sig åt omedelbart efter det att de hade slutit förbundet med Jehova vid berget Sinai. Du kanske säger: ”Som en överlämnad Jehovas tjänare kommer jag aldrig att bli indragen i avgudadyrkan.” Men lägg märke till att israeliterna, trots att de införde något för Gud så avskyvärt som kalvdyrkan, inte själva ansåg att de upphörde att tillbe Jehova. Vad inbegreps i denna form av tillbedjan? När de hade offrat framför kalven, satte de sig ”ner för att äta och dricka. Sedan steg de upp för att roa sig.” (2 Moseboken 32:4—6) I våra dagar kanske somliga påstår att de tillber Jehova. Men i stället för att låta sitt liv kretsa kring tillbedjan av Jehova låter de det kanske kretsa kring sådant som skänker njutning i den här världen, och de försöker anpassa sin tjänst för Jehova runt dessa ting. Det är sant att detta inte är lika extremt som att böja sig ner för en guldkalv, men i princip är skillnaden inte alltför stor. Att göra en gud av sitt eget begär är långt ifrån att leva enligt sitt överlämnande åt Jehova. — Filipperna 3:19.
12. Vad lär oss israeliternas erfarenhet med Peors Baal om detta att förneka sig själv?
12 I nästa varnande exempel som Paulus nämnde var också ett slags underhållning inbegripen: ”Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.” (1 Korinthierna 10:8) Genom att låta sig lockas av den omoraliska njutning som Moabs döttrar erbjöd förleddes israeliterna till att tillbe Peors Baal i Sittim. (4 Moseboken 25:1—3, 9) Att förneka sig själv för att göra Jehovas vilja inbegriper att acceptera hans normer för vad som är moraliskt rent. (Matteus 5:27—30) I denna tid av allt sämre normer påminns vi om att vi måste bevara oss själva rena från allt slags omoraliskt uppförande och underordna oss Jehovas rätt att avgöra vad som är gott och vad som är ont. — 1 Korinthierna 6:9—11.
13. Hur hjälper Pinehas’ exempel oss att förstå vad överlämnandet åt Jehova inbegriper?
13 Även om många av israeliterna gick i otuktens snara i Sittim, så levde några enligt nationens överlämnande åt Jehova. Av dessa visade Pinehas en enastående nitälskan. När han fick se en israelitisk hövding föra in en midjanitiska i sitt tält, tog han genast en lans i sin hand och genomborrade dem. Jehova sade till Mose: ”Pinehas ... har avvänt mitt raseri från Israels söner genom att han inte tålde någon som helst rivalitet gentemot mig i deras mitt, så att jag inte har utrotat Israels söner i mitt krav på odelad hängivenhet.” (4 Moseboken 25:11) Överlämnandet innebär att inte tåla någon som helst rivalitet gentemot Jehova. Vi kan inte låta någonting inta den plats i vårt hjärta som överlämnandet åt Jehova bör ha. Vår nitälskan för Jehova får oss också att vilja hålla församlingen ren genom att inte tåla grov omoraliskhet, utan rapportera om sådant till de äldste.
14. a) Hur satte israeliterna Jehova på prov? b) Hur hjälper ett fullständigt överlämnande åt Jehova oss att inte ”tröttna”?
14 Paulus hänvisade till ett annat varnande exempel: ”Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem satte honom på prov, bara för att förgås genom ormarna.” (1 Korinthierna 10:9) Paulus talade här om det tillfälle då israeliterna började ”tröttna på grund av vägen” och klagade på Gud inför Mose. (4 Moseboken 21:4) Gör du det misstaget någon gång? När du överlämnade dig åt Jehova, trodde du då att Harmageddon var mycket nära? Har Jehovas tålamod varat längre än du tänkt dig? Kom ihåg att vi inte överlämnade oss åt Jehova endast för en viss tidsperiod eller bara fram till Harmageddon. Vårt överlämnande fortsätter för evigt. Låt oss därför ”inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”. — Galaterna 6:9.
15. a) Mot vilka knotade israeliterna? b) Hur får vårt överlämnande åt Jehova oss att respektera teokratisk myndighet?
15 Till slut varnade Paulus för att ”knota” mot Jehovas förordnade tjänare. (1 Korinthierna 10:10) När 10 av de 12 spejare som hade sänts ut för att utforska Kanaans land kom tillbaka med dåliga rapporter, knotade israeliterna våldsamt mot Mose och Aron. De talade rentav om att ersätta Mose som sin ledare och gå tillbaka till Egypten. (4 Moseboken 14:1—4) Accepterar vi i våra dagar det ledarskap som ges oss genom Jehovas heliga andes verksamhet? Det rikt dukade andliga bord som tillhandahålls genom den trogne och omdömesgille slavens klass visar tydligt vem Jesus använder för att dela ut ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Ett helhjärtat överlämnande åt Jehova kräver av oss att vi visar respekt för hans förordnade tjänare. Må vi aldrig bli lika vissa nutida knotande personer, som så att säga har sökt sig en ny ledare för att leda dem tillbaka till världen.
Är detta mitt yttersta?
16. Vilka frågor kan överlämnade Guds tjänare vilja ställa sig själva?
16 Om israeliterna hade kommit ihåg att deras överlämnande åt Jehova var utan förbehåll, skulle de inte ha gjort sig skyldiga till så allvarliga synder. Till skillnad från dessa trolösa israeliter levde Jesus Kristus enligt sitt överlämnande ända till slutet. Som Kristi efterföljare efterliknar vi hans exempel av helhjärtad hängivenhet genom att ”inte mer ... leva för människors lustar, utan för Guds vilja”. (1 Petrus 4:2; jämför 2 Korinthierna 5:15.) Det är Jehovas vilja i våra dagar att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Timoteus 2:4) Därför måste vi innan slutet kommer predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14) Hur mycket anstränger vi oss i den tjänsten? Vi kan vilja fråga oss själva: ”Är detta mitt yttersta?” (2 Timoteus 2:15) Vi har olika omständigheter. Jehova är nöjd med att man tjänar honom ”efter vad man har, inte efter vad man inte har”. (2 Korinthierna 8:12; Lukas 21:1—4) Ingen bör döma djupet och uppriktigheten i någon annans överlämnande. Var och en bör själv bedöma hur stor hans egen hängivenhet för Jehova är. (Galaterna 6:4) Vår kärlek till Jehova bör få oss att fråga: ”Hur kan jag göra Jehova lycklig?”
17. Vilket samband finns det mellan hängivenhet och uppskattning? Belys saken.
17 Vår hängivenhet för Jehova fördjupas, när vi växer till i uppskattning av honom. En 14-årig pojke i Japan överlämnade sig åt Jehova och symboliserade detta överlämnande genom att bli döpt i vatten. Längre fram ville han skaffa sig högre utbildning och bli vetenskapsman. Han tänkte aldrig på heltidstjänsten, men som en överlämnad tjänare ville han inte lämna Jehova och hans synliga organisation. För att förverkliga sitt mål gick han på universitet. Där såg han hur de som tog sin examen vid universitetet tvingades att överlämna hela sitt liv åt sina företag eller åt sina studier. Han undrade: ”Vad har jag här att göra? Kan jag verkligen följa deras levnadsväg och överlämna mitt liv åt ett förvärvsarbete? Har jag inte redan överlämnat mig åt Jehova?” Med förnyad uppskattning blev han reguljär pionjär. Hans förståelse av sitt överlämnande fördjupades och fick honom att i sitt hjärta bestämma sig för att bege sig varthelst han behövdes. Han gick igenom Skolan för förordnade tjänare och blev förordnad att tjäna som missionär i ett främmande land.
18. a) Hur mycket är inbegripet i vårt överlämnande åt Jehova? b) Vilken belöning kan vi skörda från vårt överlämnande åt Jehova?
18 Överlämnandet inbegriper hela vårt liv. Vi måste förneka oss själva och ”dag efter dag” följa Jesu fina exempel. (Lukas 9:23) När vi har förnekat oss själva ber vi inte Jehova om tjänstledighet eller permission. Vi rättar vårt liv efter de principer Jehova fastställer för sina tjänare. Också inom de områden där vi själva kan välja gör vi väl i att se om vi gör vårt bästa för att leva ett liv överlämnat åt Jehova. När vi tjänar honom dag efter dag och gör vårt yttersta för att behaga honom, kommer vi att vara framgångsrika som kristna, och vi kommer att bli välsignade med ett godkännande leende av Jehova, den ende som förtjänar vår helhjärtade hängivenhet.
Kan du förklara?
◻ Vad innebar överlämnandet för Jesus Kristus?
◻ Varför bör vi undvika att knota mot Jehova?
◻ Hur kan vi undvika att låta avgudadyrkan smygande tränga in i vårt liv?
◻ Vad kan vi komma ihåg som hjälper oss att inte ”tröttna” på att göra Guds vilja?
[Bild på sidan 17]
Överlämnade kristna ger inte upp ”i fråga om att göra vad som är gott”