Till sist slutar den symboliska arbetsdagen i och med Jesu död, och tiden är inne då arbetarna skall få betalning. Vid utbetalningen följer man den ovanliga regeln att de sista kommer först. Vi läser: ”När det blev kväll, sade vingårdens ägare till sin betrodde man: ’Kalla hit arbetarna och betala ut lönerna, med början från de sista tillbaka till de första.’ När männen från elfte timmen kom, fick de en denar var. När så de första kom, drog de den slutsatsen att de skulle få mer; men också de fick betalning enligt taxan om en denar. Då de fick den började de muttra över husfadern och sade: ’De här sista har utfört en enda timmes arbete; ändå har du likställt dem med oss som har burit dagens börda och den brännande hettan!’ Men som svar till en av dem sade han: ’Vän, jag gör dig inte orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? Ta vad som är ditt och gå. Åt den här siste vill jag gärna ge detsamma som åt dig. Har jag inte lov att göra vad jag vill med mina egna ting? Eller är ditt öga ont därför att jag är god?’” Som avslutning upprepar Jesus en tidigare tanke genom att säga: ”På detta sätt skall de sista vara först och de första sist.”

Utbetalandet av denaren skedde inte vid Jesu död, utan vid pingsten år 33 v.t., när Kristus, den ”betrodde” mannen, göt ut helig ande över sina lärjungar. Jesu lärjungar liknade ”de sista”, dem som började arbeta vid elfte timmen.

Denaren representerade inte den heliga andens gåva i sig själv. Denaren var något som lärjungarna skulle använda här på jorden — något som gav dem livsuppehälle, som gav dem evigt liv. Det var privilegiet att få vara en andlig israelit, smord till att predika om Guds rike.

Är denna uppfyllelse under det första århundradet den enda uppfyllelsen av Jesu liknelse? Nej, kristenhetens präster har på grund av sina ställningar och sitt ansvar varit ”de första” som lejts till att arbeta i Guds symboliska vingård. De har ansett överlämnade förkunnare anslutna till Sällskapet Vakttornet vara ”de sista” som har ett giltigt förordnande i Guds tjänst. Men i själva verket är det just dessa, de som prästerskapet har sett ner på, som har fått motta denaren — äran att få tjäna som smorda ambassadörer för Guds himmelska rike. Matteus 19:30—20:16.