De gjorde Jehovas vilja

Jesus blir hyllad som Messias och kung!

DEN högröstade folkskara som den 9 nisan år 33 v.t. kom in i Jerusalem gjorde många judéer förvånade. Det var inte ovanligt att före påsken se människor strömma in i staden, men de här besökarna var annorlunda. Huvudpersonen bland dem var en man som red på ett åsneföl. Mannen var Jesus Kristus, och människorna bredde ut kläder och lade palmkvistar framför honom medan de ropade: ”Ge räddning, ber vi, åt Davids Son! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Ge räddning åt honom, ber vi, i höjderna där ovan!” När många som redan befann sig i Jerusalem såg folkskaran, drevs de till att förena sig med processionen. — Matteus 21:7–9; Johannes 12:12, 13.

Jesus visste att även om han nu blev hyllad så hade han prövningar att vänta. Ja, om bara fem dagar skulle han bli avrättad i just denna stad! Jesus kände till att Jerusalem utgjorde fientligt område, och med detta i tankarna förberedde och genomförde han sitt iögonenfallande intåg i staden.

En gammal profetia uppfylld

Sakarja förutsade år 518 f.v.t. Jesu triumfritt in i Jerusalem. Han skrev: ”Jubla i triumf, o Jerusalems dotter. Se! Din kung, han kommer till dig. Han är rättfärdig, ja, räddad; ödmjuk och ridande på en åsna, ja på ett fullvuxet djur, en åsninnas son. ... Och han kommer verkligen att tala fred till nationerna; och hans herravälde kommer att vara från hav till hav och från Floden till jordens ändar.” — Sakarja 9:9, 10.

Jesu ankomst till Jerusalem den 9 nisan uppfyllde alltså profetior i Bibeln. Det var ingen tillfällighet, utan var noga planerat. Jesus hade tidigare gett två av sina lärjungar följande anvisningar, medan de befann sig strax utanför Jerusalem: ”Ge er av till byn som är inom synhåll för er, och genast skall ni finna en fastbunden åsninna och ett föl med henne; lös dem och för dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni säga: ’Herren behöver dem.’ Då skall han genast skicka i väg dem.” (Matteus 21:1–3) Men varför ville Jesus rida in i Jerusalem på en åsna, och vilken innebörd hade folkskarans reaktion?

Ett budskap om ett kungadöme

En bild ger ofta ett starkare intryck än det talade ordet. Därför lät Jehova ibland sina profeter åskådliggöra sina budskap för att förstärka deras profetiska innehåll. (1 Kungaboken 11:29–32; Jeremia 27:1–6; Hesekiel 4:1–17) Det här sättet att kommunicera med hjälp av ”bilder” gjorde ett outplånligt intryck på sinnet hos även den mest hårdhjärtade iakttagare. Jesus framförde på ett liknande sätt ett kraftfullt budskap genom att rida in i staden Jerusalem på en åsna. Hur då?

På Bibelns tid användes åsnan i viktiga och förnäma sammanhang. Salomo, till exempel, red på sin fars ”mulsto”, en bastardavkomma av en åsnehingst, till den plats där han skulle bli smord som kung. (1 Kungaboken 1:33–40) Att Jesus red in i Jerusalem på en åsna skulle vara liktydigt med att han framträdde som kung.a Folkskarans uppträdande förstärkte detta budskap. Gruppen, som med all sannolikhet mest bestod av galiléer, bredde ut sina kläder framför Jesus — en handling som påminde om hur det blev offentligt tillkännagivet att Jehu blivit kung. (2 Kungaboken 9:13) Att de omnämnde Jesus som ”Davids Son” framhävde hans lagliga rätt att styra. (Lukas 1:31–33) Och att de använde palmkvistar visade tydligt att de underkastade sig hans myndighet som kung. — Jämför Uppenbarelseboken 7:9, 10.

Den procession som den 9 nisan kom in i Jerusalem sände därför ut det tydliga budskapet att Jesus av Gud var förordnad till Messias och kung. Det var naturligtvis inte alla som var glada över att se Jesus bli presenterad på det här sättet. Speciellt fariséerna tyckte att det var i högsta grad otillbörligt att Jesus skulle visas sådan kunglig ära. De krävde, utan tvivel med vrede i rösten: ”Lärare, förebrå dina lärjungar.” Jesus svarade: ”Jag säger er: Om dessa skulle förbli tysta, skulle stenarna ropa.” (Lukas 19:39, 40) Ja, Guds kungarike var temat för Jesu predikande. Han skulle oförskräckt förkunna det här budskapet vare sig människor tyckte om det eller inte.

Lärdom för oss

Det krävdes stort mod av Jesus att bege sig in i Jerusalem på det sätt som profeten Sakarja hade förutsagt. Han visste att han genom att göra det skulle bli utsatt för sina fienders vrede. Jesus gav, före sin himmelsfärd, sina lärjungar i uppdrag att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Det krävs också mod att utföra det här arbetet. Det är inte alla som gläder sig över att höra budskapet. En del är likgiltiga för det, medan andra motstår det. Vissa regeringar har lagt restriktioner på predikoarbetet eller helt och hållet förbjudit det.

Men Jehovas vittnen inser att de goda nyheterna om Guds upprättade kungarike måste bli predikade, vare sig människor lyssnar eller underlåter att göra det. (Hesekiel 2:7) Medan de fortsätter att utföra det här livräddande arbetet, känner de sig uppmuntrade av Jesu löfte: ”Se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:20.

[Fotnoter]