Strävan efter trygghet

TRYGGHET. Världens ledare förhandlar om det. Religiösa ledare ber om det. Men för den vanlige mannen på gatan tycks trygghet vara en gäckande dröm. Låt oss till exempel ta Ron, som vid ett tillfälle var på väg till sitt arbete i Sydafrikas största stad, Johannesburg.

”Jag fann mig omringad av fem män, en med en kniv tryckt mot min strupe och en annan med en kniv i min rygg. De sökte igenom mina fickor på några sekunder. Jag kände mig som en plockad kyckling. Människor som passerade tog helt enkelt ingen notis om mig.” Ron gjorde inget motstånd och undgick att bli skadad.

Många människor känner sig oroliga, när de går på gatorna i en stor stad. ”Hur kan jag undvika att bli rånad?” undrar de med gnagande oro i sinnet. De skyndar sig att göra sina inköp, så att de kan återvända till hemmets trygghet. Men hur tryggt är deras hem? ”Risken för att man kommer att råka ut för att någon tränger sig in i hemmets lugna vrå, tillgriper en del av eller alla ens ägodelar och försvinner utan ett spår ökar dramatiskt varje år”, uppges det i boken Total Home Security (Total trygghet i hemmet).

Följden har blivit att bostadsinnehavare sätter upp skyltar som varnar för farliga hundar eller som anger att bevakning utförs av beväpnade vakter. I många bostadsområden gör de boende förenade ansträngningar att bekämpa brottsligheten. ”Det finns drygt 60.000 medborgargarden enbart i England, och dessa omfattar 750.000 hushåll”, uppger tidskriften Security Focus. ”Med tanke på att brottsligheten ökar kan grannar inte längre underlåta att stå på vänskaplig fot med varandra”, sade en försäkringsagent i Afrika.

De grannar som bildar medborgargarden vakar över varandras trygghet och säkerhet och rapporterar varje misstänkt aktivitet till polisen.a Men ett informationsblad till en sådan gruppmedlem som hade drabbats av ett inbrott framhöll: ”Tråkigt nog är ett medborgargarde inte någon garanti för att man aldrig kommer att drabbas av ett nytt inbrott. Det finns inte någon vaktstyrka som kan hävda det. ... Man måste ändå själv se till att dörrarna är låsta, att man har ett inbrottslarm och att man har vidtagit rimliga säkerhetsåtgärder.”

Även om medborgargarden har haft viss effekt, kan det ifrågasättas om de minskar brottsligheten totalt sett. ”Påstådda minskningar av brottsligheten inom ett litet område är ’framgångar’ endast om denna brottslighet ’förflyttar sig’ i obetydlig omfattning eller inte alls till angränsande områden”, förklarar Shapland och Vagg i Policing by the Public (Polisiära insatser av allmänheten). I en del städer där medborgargarden har rapporterat enastående framgångar har det nämligen i stället skett en markant ökning av brott i andra stadsdelar, där det är svårt att organisera sådana grupper.

”Det finns vissa områden där medborgargarden inte är så effektiva”, medger sekreteraren för ett landsomfattande medborgargarde i USA med drygt 20.000 medlemmar. Hon avsåg ensligt belägna hus ”utanför stadsbebyggelsen, där grannarna inte kan se varandra och där patrullering inte är till någon nytta”. Ett exempel på det är ett äkta par som flyttade från en amerikansk stad till en gård på 20 hektar i närheten av en liten by. Inom några år skedde två inbrott i deras hus. Hustrun gav uttryck åt de känslor som många på landsbygden hyser: ”Jag försöker vara normal, men jag är rädd. ... Jag känner mig aldrig trygg.” I länder som hemsöks av politiska konflikter hotas människor på landet också av annat våld och utsätts ofta för påtryckningar att välja sida.

Det är inte att undra på att många längtar efter ”den gamla goda tiden”. ”Vid det här seklets början”, framhåller boken The Growth of Crime (Brottslighetens tillväxt), ”fanns det ... en allmän tilltro till att [brottsligheten] skulle bli mildare till sin form.” Men vad hände i stället? Författarna sir Leon Radzinowicz och Joan King förklarar: ”Under de tjugo första åren av seklet, även under första världskriget, ökade brottsligheten i ganska jämn takt, ungefär i nivå med befolkningsökningen. Det var under efterkrigstidens depression som en ihållande tendens blev tydlig. Under många år av ekonomiska omvälvningar, arbetslöshet och ytterligare ett stort krig sköt [brottsligheten] obevekligt fart. ... En sak som är påfallande när man betraktar brottsligheten i världsvid skala är en genomgripande och ständig ökning överallt.”

Denna ”tilltagande laglöshet”, som har kommit oväntat för många, var i själva verket förutsagd. De stora katastrofer som har drabbat mänskligheten alltsedan början av första världskriget år 1914 fanns beskrivna långt i förväg i bibeln. Jesus förutsade att människans onda ordning närmade sig sitt slut: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra. ... Och på grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna.” — Matteus 24:3, 7, 12; se också Lukas 21:10, 11.

”När dessa ting börjar inträffa”, tillade Jesus, ”räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” Du har följaktligen goda skäl till optimism. Människans strävan efter världsomfattande trygghet kommer snart att tillfredsställas. — Lukas 21:28—32.

[Fotnot]