En stor skara av sanna tillbedjare — Varifrån har de kommit?

”Se! en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål stod inför tronen och inför Lammet.” — UPPENBARELSEBOKEN 7:9.

1. Varför är de profetiska synerna i Uppenbarelseboken av så stort intresse för oss i våra dagar?

MOT slutet av det första århundradet v.t. fick aposteln Johannes se förunderliga syner av sådant som skulle ske i samband med Jehovas uppsåt. En del av det som han fick se i sina syner uppfylls just nu. Annat kommer att uppfyllas i en omedelbar framtid, men alltsammans kretsar kring den dramatiska kulmen av Jehovas storslagna uppsåt att helga sitt namn inför hela skapelsen. (Hesekiel 38:23; Uppenbarelseboken 4:11; 5:13) Dessutom inbegriper de utsikterna till liv för var och en av oss. På vad sätt?

2. a) Vad fick aposteln Johannes se i sin fjärde syn? b) Vilka frågor angående den här synen skall vi behandla?

² I den fjärde av Uppenbarelsebokens serie av syner fick Johannes se hur änglar höll tillbaka förintelsens vindar, tills ”vår Guds slavar” var försedda med sigill på sina pannor. Därefter fick han se en mycket spännande händelseutveckling — ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”, förenad i att tillbe Jehova och i att ge ära åt hans Son. Johannes fick höra att detta var människor som skulle komma ut ur den stora vedermödan. (Uppenbarelseboken 7:1—17) Vilka är dessa som beskrivs som ”vår Guds slavar”? Och vilka är medlemmarna av den ”stora skara” som får överleva vedermödan? Kommer du att vara en av dem?

Vilka är ”vår Guds slavar”?

3. a) Hur belyste Jesus i Johannes 10:1—18 sitt förhållande till sina efterföljare? b) Vad gjorde Jesus möjligt för sina får genom sin offerdöd?

³ Omkring fyra månader före sin död talade Jesus om sig själv som ”den rätte herden” och om sina efterföljare som ”får”, för vilka han skulle offra sitt liv. Han nämnde särskilt de får som han hade funnit inom en symbolisk fårfålla och som han därefter gav speciell omvårdnad. (Johannes 10:1—18)a Jesus gav verkligen kärleksfullt ut sin själ till förmån för sina får genom att tillhandahålla det lösenpris som behövdes för att de skulle befrias från synd och död.

4. Vilka är de första som församlas som får enligt det som Jesus här sade?

⁴ Men innan Jesus, som den rätte herden, gjorde detta, församlade han själv sina lärjungar. Det var Johannes döparen, ”dörrvaktaren” i Jesu liknelse, som introducerade Jesus för de första av dessa lärjungar. Jesus sökte efter människor som skulle reagera positivt för möjligheten att bli en del av Abrahams sammansatta ”säd”. (1 Moseboken 22:18; Galaterna 3:16, 29) Han uppodlade i deras hjärtan uppskattning av himlarnas kungarike, och han försäkrade dem om att han skulle bereda en plats för dem i sin himmelske Faders hus. (Matteus 13:44—46; Johannes 14:2, 3) Han sade passande: ”Från Johannes döparens dagar intill den här stunden är himlarnas kungarike det mål, som folk tränger sig fram emot, och de som tränger sig fram griper det.” (Matteus 11:12) Dessa som följde Jesus för att nå det målet visade sig vara inom den fårfålla som han talade om.

5. a) Vilka är de ”vår Guds slavar” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:3—8? b) Vad visar att många fler skulle förena sig i tillbedjan med de andliga israeliterna?

⁵ I Uppenbarelseboken 7:3—8 omtalas dessa, som med framgång tränger sig fram mot det himmelska målet, också som ”vår Guds slavar”. (Se 1 Petrus 2:9, 16.) Är dessa 144.000 som omnämns där allesammans köttsliga judar? Finns det endast judar inom den symboliska fårfållan i Jesu liknelse? Absolut inte; de som finns där är medlemmar av Guds andliga Israel, och de är alla förenade med Kristus i Abrahams andliga säd. (Galaterna 3:28, 29; 6:16; Uppenbarelseboken 14:1, 3) Till slut skulle naturligtvis den tid komma då det bestämda antalet på 144.000 skulle vara fullt. Vad skulle hända då? Som Bibeln hade förutsagt skulle då andra — en stor skara — förena sig med dessa andliga israeliter i att tillbe Jehova. — Sakarja 8:23.

Är de ”andra fåren” icke-judiska kristna?

6. Vilken händelseutveckling pekar Johannes 10:16 på?

⁶ När Jesus i Johannes 10:7—15 hade nämnt en fårfålla, förde han in en annan grupp i bilden genom att säga: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram, och de kommer att lyssna till min röst, och de kommer att bli en hjord, en herde.” (Johannes 10:16) Vilka är dessa ”andra får”?

7, 8. a) Varför är uppfattningen att de andra fåren är icke-judiska kristna grundad på ett felaktigt antagande? b) Vilka fakta angående Guds uppsåt för jorden kan hjälpa oss att förstå vilka de andra fåren är?

⁷ Det är en vanlig uppfattning bland kristenhetens bibelkommentatorer att dessa andra får är icke-judiska kristna och att de som var i den fårfålla som omnämndes tidigare var judekristna, som hade varit under lagförbundet, och att båda dessa grupper skall komma till himlen. Men Jesus var född jude och var genom födelsen under lagförbundet. (Galaterna 4:4) De som betraktar de andra fåren som icke-judiska kristna, som skall belönas med himmelskt liv, förbiser dessutom en viktig sida av Guds uppsåt. När Jehova skapade de första människorna och satte dem i Edens trädgård, klargjorde han att det var hans uppsåt att jorden skulle befolkas, att hela jorden skulle bli ett paradis och att människorna som tog vård om den skulle leva för evigt — under förutsättning att de respekterade och lydde sin Skapare. — 1 Moseboken 1:26—28; 2:15—17; Jesaja 45:18.

⁸ Jehovas uppsåt omintetgjordes inte, när Adam syndade. Gud vidtog kärleksfullt åtgärder för att Adams avkomlingar skulle få tillfälle att åtnjuta det som Adam inte hade uppskattat. Jehova förutsade att han skulle uppväcka en befriare, en säd, genom vilken välsignelserna skulle göras tillgängliga för alla nationer. (1 Moseboken 3:15; 22:18) Det löftet innebar inte att alla goda människor på jorden skulle komma till himlen. Jesus lärde sina efterföljare att be: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Inte så långt innan Jesus framställde den liknelse, som finns nedtecknad i Johannes 10:1—16, hade han talat om för sina lärjungar att det endast var en ”liten hjord” som det hade behagat hans Fader att ge det himmelska kungariket. (Lukas 12:32, 33) Det skulle därför vara ett misstag om vi, när vi läser Jesu liknelse om sig själv som den rätte herden som ger ut sin själ till förmån för sina får, skulle utesluta flertalet av dem ur bilden som Jesus för in under sin kärleksfulla omvårdnad, dem som skall bli jordiska undersåtar till hans himmelska kungarike. — Johannes 3:16.

9. Vilka menade bibelforskarna redan år 1884 att de andra fåren var?

⁹ Redan år 1884 identifierade Zion’s Watch Tower de andra fåren som de människor som skulle få tillfälle att leva här på jorden under förhållanden som skulle motsvara Guds ursprungliga uppsåt. Dessa tidiga bibelforskare insåg att somliga av dessa andra får skulle vara människor som hade levt och dött före Jesu jordiska tjänst. Det fanns emellertid en del detaljer som de inte förstod helt rätt. De trodde till exempel att församlandet av de andra fåren skulle ske efter det att alla de smorda hade fått sin himmelska belöning. De var dock helt på det klara med att de andra fåren inte bestod av enbart icke-judiska kristna. Möjligheten att bli ett av de andra fåren står öppen för både judar och icke-judar, för människor av alla nationer och raser. — Jämför Apostlagärningarna 10:34, 35.

10. Vad måste gälla om oss, om vi skall vara bland dem som Jesus verkligen betraktar som sina andra får?

¹⁰ De människor som skall passa in på den beskrivning som Jesus gav av de andra fåren måste, oavsett sin etniska bakgrund, erkänna Jesus Kristus som den rätte herden. Vad innebär detta? De måste visa saktmod och villighet att låta sig ledas, egenskaper som är kännetecknande för får. (Psalm 37:11) De måste precis som den lilla hjordens medlemmar känna den rätte herdens ”röst” och inte låta sig ledas i väg av andra som kan försöka påverka dem. (Johannes 10:4; 2 Johannes, vers 9, 10) De måste inse betydelsen av det Jesus gjorde, när han gav ut sin själ till förmån för sina får, och utöva fullständig tro på denna åtgärd. (Apostlagärningarna 4:12) De måste ”lyssna” till den rätte herdens röst, när han uppmanar dem att ägna helig tjänst enbart åt Jehova, fortsätta att först söka Guds kungarike, hålla sig avskilda från världen och visa självuppoffrande kärlek till varandra. (Matteus 4:10; 6:31—33; Johannes 15:12, 13, 19) Motsvarar du den beskrivningen av dem som Jesus betraktar som sina andra får? Önskar du göra det? Det är i sanning ett dyrbart förhållande som alla som verkligen blir Jesu andra får kan träda in i!

Respekt för Guds kungarikes myndighet

11. a) Vad sade Jesus om fåren och getterna i tecknet på sin närvaro? b) Vilka är de bröder som Jesus talade om?

¹¹ Flera månader efter det att Jesus hade framställt denna liknelse var han återigen i Jerusalem, och när han satt på Olivberget med utsikt över tempelområdet, gav han sina lärjungar detaljuppgifter om det som skulle utgöra ”tecknet” på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Han talade återigen om ett församlande av får, och han sade bland annat: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.” I denna liknelse visade Jesus att de som kungen på det sättet ägnade uppmärksamhet åt skulle dömas på grund av hur de hade behandlat hans ”bröder”. (Matteus 25:31—46) Vilka är dessa bröder? De är av anden pånyttfödda kristna, som därför är ”Guds söner”. Eftersom Jesus är Guds förstfödde Son, är de Kristi bröder. De är ”vår Guds slavar”, som omnämns i Uppenbarelseboken 7:3 och som har utvalts från människorna för att vara med Kristus i hans himmelska kungarike. — Romarna 8:14—17.

12. Varför är det sätt varpå människor behandlar Kristi bröder av stor betydelse?

¹² Det sätt varpå andra behandlar dessa medarvingar till Guds kungarike har avgörande betydelse. Betraktar du dem på samma sätt som Jesus Kristus gör och som Jehova gör? (Matteus 24:45—47; 2 Thessalonikerna 2:13) En persons inställning till dessa smorda återspeglar hans inställning till Jesus Kristus själv och till hans Fader, den universelle Suveränen. — Matteus 10:40; 25:34—46.

13. I vilken utsträckning förstod bibelforskarna liknelsen om fåren och getterna år 1884?

¹³ I numret för augusti 1884 framhöll Zion’s Watch Tower helt korrekt att ”fåren” i denna liknelse är personer som skulle få utsikten till fullkomligt liv på jorden. Man förstod också att liknelsen måste ha sin tillämpning när Kristus härskade från sin härliga himmelska tron. Men på den tiden hade man inte riktigt klart för sig när han skulle börja det åtskiljande arbete, som där beskrivs, eller hur länge det skulle pågå.

14. Hur hjälpte det konventföredrag som hölls år 1923 bibelforskarna att inse när Jesu profetiska liknelse skulle uppfyllas?

¹⁴ I ett konventföredrag år 1923 kom emellertid Sällskapet Vakttornets dåvarande president, J. F. Rutherford, med ett klarläggande om tidpunkten för uppfyllelsen av liknelsen om fåren och getterna. Varför det? Bland annat därför att liknelsen visar att kungens bröder — åtminstone några av dem — då fortfarande skulle vara kvar på jorden. Det var endast hans av anden pånyttfödda efterföljare som i sanning kunde kallas hans bröder bland människorna. (Hebréerna 2:10—12) Dessa skulle inte vara kvar på jorden under hela tusenårsriket och ge människor tillfälle att göra gott mot dem på det sätt som Jesus beskrev. — Uppenbarelseboken 20:6.

15. a) Vilken händelseutveckling hjälpte bibelforskarna att korrekt identifiera fåren i Jesu liknelse? b) Hur har fåren bevisat sin uppskattning av Guds kungarike?

¹⁵ I det föredraget år 1923 gjordes ett försök att förstå vilka som motsvarade Herrens beskrivning av fåren och getterna, men andra frågor måste förstås innan den fulla innebörden av den liknelsen skulle klarna. Under de följande åren riktade Jehova undan för undan sina tjänares uppmärksamhet på dessa viktiga detaljer. År 1927 förstod de exempelvis tydligt att ”den trogne och omdömesgille slaven” är hela skaran av med anden smorda kristna på jorden, och år 1932 insåg de behovet av att oförskräckt förena sig med Jehovas smorda tjänare, precis som Jehonadab hade förenat sig med Jehu. (Matteus 24:45; 2 Kungaboken 10:15) Med utgångspunkt i orden i Uppenbarelseboken 22:17 uppmanades då dessa fårlika personer uttryckligen att ta del i att föra ut budskapet om Guds kungarike till andra. Deras uppskattning av det messianska kungariket skulle driva dem att inte bara visa medmänsklig omtanke om Herrens smorda, utan också att genom Kristus överlämna sitt liv åt Jehova och bli nära förbundna med hans smorda genom att nitiskt ta del i det arbete som dessa utförde. Gör du detta? Till dem som gör det skall kungen säga: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” De har den storslagna framtidsutsikten att få evigt liv i fullkomlighet i Guds kungarikes jordiska domän. — Matteus 25:34, 46.

Den ”stora skaran” — Vart skall den ta vägen?

16. a) Vilka missuppfattningar hade de tidiga bibelforskarna om vilka som utgjorde den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9? b) När och varför rättades deras uppfattning till?

¹⁶ Under någon tid trodde Jehovas tjänare att den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9, 10 inte hade något samband med de andra fåren i Johannes 10:16 och fåren i Matteus 25:33. Eftersom Bibeln säger att de står ”inför tronen”, trodde man att de skulle vara i himlen, inte på troner härskande som medarvingar till Kristus, utan på en underordnad plats framför tronen. De betraktades som mindre trogna kristna, som inte visade en verkligt självuppoffrande anda. År 1935 rättades den uppfattningen till.b En granskning av Uppenbarelseboken 7:9 i ljuset av sådana skriftställen som Matteus 25:31, 32 gjorde klart att människor här på jorden kunde vara ”inför tronen”. Det påpekades också att Gud inte har två olika normer för trohet. Alla som skall få hans godkännande måste bevara sin ostrafflighet mot honom. — Matteus 22:37, 38; Lukas 16:10.

17, 18. a) På vad beror den stora ökningen sedan år 1935 av dem som ser fram emot evigt liv på jorden? b) I vilket viktigt arbete tar de som är en del av den stora skaran nitiskt del?

¹⁷ Jehovas folk hade under många år talat om Guds löften med avseende på jorden. På grund av det som de förväntade skulle hända på 1920-talet förkunnade de att ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” Men vid den tiden fanns det inte miljontals människor som satte tro till det Gud hade gjort för att människor skulle få liv. Hos flertalet av dem som tog emot sanningen väckte helig ande hoppet om himmelskt liv. Det inträffade dock en markant förändring, i synnerhet efter år 1935. Det var inte så att Vakttornet hade ignorerat hoppet om evigt liv på jorden. Under årtionden hade Jehovas tjänare talat om detta och hade sökt efter dem som motsvarade Bibelns beskrivning av dem som skulle få leva på jorden, men i sin rätta tid såg Jehova till att de framträdde.

¹⁸ De tillgängliga uppgifterna visar att under många år tog flertalet av dem som var närvarande vid firandet av Åminnelsen del av emblemen. Men inom loppet av 25 år efter år 1935 hade antalet närvarande vid det årliga firandet av åminnelsen av Kristi död ökat till över hundra gånger antalet av dem som tog del av emblemen. Vilka var dessa andra? Personer som kunde bli medlemmar av den stora skaran. Det var uppenbart att Jehovas tid nu var inne att församla dessa och göra dem beredda för att överleva den nära förestående stora vedermödan. Som det var förutsagt har de kommit ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) De tar nitiskt del i det arbete som Jesus hade förutsagt med orden: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14.

[Fotnoter]

Vad säger du?

◻ Varför är synen i Uppenbarelseboken, kapitel 7, av särskilt intresse?

◻ Varför är de andra fåren i Johannes 10:16 inte begränsade till icke-judiska kristna?

◻ Vad måste en person göra för att motsvara Bibelns beskrivning av de andra fåren?

◻ Hur betonar liknelsen om fåren och getterna vikten av respekt för Guds kungarikes myndighet?

◻ Vad visar när Jehovas tid var inne för att församla den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9?