Varför nämns vissa personer i Bibeln inte vid namn?

I bibelboken Rut berättas om en man som vägrade att fullgöra sina skyldigheter enligt Moses lag, och honom får vi inte veta namnet på. (Rut 4:1–12) Ska vi dra slutsatsen att alla som inte namnges i Bibeln antingen är dåliga människor eller alltför obetydliga?

Nej. Tänk på ett annat exempel. Jesus uppmanade sina lärjungar att de skulle ”gå in i staden till den och den” och förbereda den sista påskmåltiden i hans hem. (Matteus 26:18) Uttrycket ”den och den” skulle kunna uppfattas som nedsättande. Men var den här mannen en dålig människa eller alltför oviktig för att namnges? Inte alls. Han var utan tvivel en lärjunge till Jesus. Men eftersom hans namn inte tillför skildringen något så utelämnades det.

Det är faktiskt så att många onda människor namnges i Bibeln samtidigt som vi inte vet namnen på flera trogna personer. Eva, namnet på den första kvinnan, är till exempel välkänt. Ändå bidrog hennes själviskhet och olydnad till att Adam syndade, vilket fick förödande konsekvenser för oss alla. (Romarna 5:12) Däremot berättar inte Bibeln vad Noas hustru hette, trots att hennes osjälviska och lojala stöd för sin mans viktiga arbete har haft så stor betydelse för oss. Att hennes namn utelämnades betyder alltså inte att hon var oviktig eller saknade Guds godkännande.

Det finns andra personer i Bibeln som gjorde betydande – för att inte säga hjältemodiga – insatser i Jehovas tjänst och som inte nämns vid namn. Tänk på den lilla israelitiska flickan som var slav hos den arameiske härföraren Naaman. Modigt berättade hon för sin matmor, Naamans hustru, om Jehovas profet i Israel. Det resulterade i ett stort underverk. (2 Kungaboken 5:1–14) Den israelitiske domaren Jeftas dotter var också ett enastående exempel när det gäller att visa tro. Hon var villig att avstå från möjligheten att gifta sig och skaffa barn för att uppfylla sin fars löfte. (Domarboken 11:30–40) Vi vet inte heller namnen på kompositörerna till över 40 psalmer eller på flera trogna profeter som utförde viktiga uppdrag. (1 Kungaboken 20:37–43)

De trogna änglarna är kanske det mest imponerande exemplet. Trots att det finns hundratals miljoner änglar är det endast två av dem som namnges i Bibeln – Gabriel och Mikael. (Daniel 7:10; Lukas 1:19; Judas 9) De andra änglar som nämns i Bibeln vet vi inte namnet på. Vid ett tillfälle frågade Manoa, Simsons far, en ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när ditt ord blir verklighet.” Vad svarade ängeln? ”Varför frågar du ... efter mitt namn?” Denne blygsamme ängel ville att all ära skulle gå till Gud. (Domarboken 13:17, 18)

Bibeln går inte djupare in på varför vissa personer nämns vid namn och andra inte. Men helt klart kan vi lära oss mycket av trogna människor och änglar som tjänade Gud utan en tanke på att framhäva sig själva.