Kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”
”Hälsa systrarna Tryfena och Tryfosa, som arbetar hårt i Herren.” — ROMARNA 16:12.
1. Hur visade sig Jesu jordiska tjänst vara en välsignelse för kvinnor?
JESU jordiska tjänst var verkligen en välsignelse för judiska kvinnor. Det arbete han påbörjade skulle skänka tröst, hopp och en ny värdighet åt kvinnor av alla raser. Han fäste inte avseende vid judaismens traditioner, som gjorde ”Guds ord ogiltigt”. (Matteus 15:6) I många av dessa traditioner behandlade man kvinnans grundläggande gudagivna rättigheter med förakt.
Jesu inställning till kvinnor
2. Varför kan det sägas att Jesu inställning till kvinnor var något revolutionerande för sin tid?
2 Det var verkligen en markant skillnad mellan Jesu inställning till kvinnor och de judiska religiösa ledarnas inställning! Enligt Encyclopaedia Judaica ansåg de senare att kvinnor ”tjuvlyssnade och var giriga, lata och svartsjuka”. Att samtala med en kvinna betraktades med ogillande, och ”det var vanhedrande för en lärd man att tala med en kvinna på gatan”. (Joachim Jeremias: Jerusalem in the Time of Jesus; jämför Johannes 4:27.) Mycket mer skulle kunna sägas om judaistiska ledares föraktfulla inställning till kvinnor. Men det här sagda får räcka för att visa hur Jesu inställning till kvinnor var verkligt revolutionerande för sin tid.
3. Vilka händelser under Jesu tjänst visar att han var villig att undervisa kvinnor om djupa andliga sanningar?
3 Jesus utgör det fullkomliga exemplet på hur män kan ha ett innerligt, men ändå kyskt, förhållande till kvinnor. Han inte bara samtalade med dem, utan han lärde dem också djupa andliga sanningar. Den första person för vilken han öppet uppenbarade att han var Messias var faktiskt en kvinna, och dessutom en samaritisk kvinna. (Johannes 4:7, 25, 26) Och händelsen med Marta och Maria visar också tydligt att Jesus till skillnad från de judiska religiösa ledarna inte tyckte att en kvinna inte hade rättighet att tillfälligt lämna sina grytor för att öka sin andliga kunskap. Vid det tillfället valde Maria ”den goda delen” genom att sätta andliga ting främst. (Lukas 10:38—42) Men några månader senare, när deras bror hade dött, var det Marta och inte Maria som visade störst iver att möta Herren. Vi blir ännu i våra dagar hänförda när vi läser detta djupa andliga samtal mellan Jesus och Marta om uppståndelsehoppet! (Johannes 11:20—27) Vilket privilegium var inte detta för Marta!
Kvinnor som betjänade Jesus
4, 5. Vilka, förutom apostlarna, följde Jesus under hans tjänst i Galileen, och hur betjänade de honom?
4 När Jesus färdades genom landet, tackade han också ja till att bli betjänad av kvinnor. I sin evangelieberättelse nämner Markus ”kvinnor, ... vilka brukade följa honom [Jesus] och betjäna honom, när han var i Galileen”. (Markus 15:40, 41) Vilka var dessa kvinnor, och hur betjänade de Jesus? Vi känner inte till namnet på alla av dem, men Lukas identifierar några och förklarar hur de betjänade Jesus.
5 Lukas skriver: ”Kort därefter gav han sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv var med honom, och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och krämpor: Maria, den så kallade Magdalena, ur vilken sju demoner hade farit ut, och Johanna, hustru till Kusas, Herodes’ betrodde man, och Susanna och många andra kvinnor, som betjänade dem med sina tillhörigheter.” (Lukas 8:1—3) Jesus var villig att låta dessa kvinnor följa honom och använda sina tillhörigheter för att tillgodose hans egna och hans apostlars materiella behov.
6. a) Vilka följde med Jesus under hans sista färd till Jerusalem? b) Vilka stod hos Jesus ända till hans död, och hur blev somliga av dem belönade? c) Vad är, med utgångspunkt från judaistisk tradition, anmärkningsvärt med berättelsen i Johannes 20:11—18?
6 När Jesus avrättades, ”var där många kvinnor, vilka hade följt Jesus från Galileen för att betjäna honom, som på avstånd såg på; bland dem var Maria Magdalena, vidare den Maria som var Jakobs och Joses’ mor”. (Matteus 27:55, 56) Många trogna kvinnor stod således hos Jesus, när han dog. Det är också värt att lägga märke till att det var kvinnor som var de första vittnena till hans uppståndelse. (Matteus 28:1—10) Detta var i sig självt ett slag mot judisk tradition, eftersom kvinnor inom judendomen inte betraktades som värda att vara juridiska vittnen. Läs, med detta i tankarna, Johannes 20:11—18 och försök föreställa dig vilken stark sinnesrörelse Maria Magdalena måste ha känt, när den uppståndne Herren visade sig för henne, kallade henne vid namn och använde henne som sitt vittne till att tala om för lärjungarna att han verkligen levde!
Trogna kristna kvinnor efter pingsten
7, 8. a) Hur vet vi att kvinnor var närvarande, när anden utgöts vid pingsten? b) Hur tog kristna kvinnor del i den tidiga utbredningen av kristendomen?
7 Efter Jesu himmelsfärd var gudaktiga kvinnor närvarande tillsammans med de trogna apostlarna i rummet i en övervåning i Jerusalem. (Apostlagärningarna 1:12—14) Det är uppenbart att kvinnor var bland dessa som den heliga anden utgöts över vid pingsten. Varför det? Jo, för när Petrus förklarade vad som hade hänt, citerade han Joel 2:28—30, som uttryckligen nämner ”döttrar” och ”tjänarinnor” eller ”slavinnor”. (Apostlagärningarna 2:1, 4, 14—18) Av anden pånyttfödda smorda kristna kvinnor var således redan vid den kristna församlingens grundande en del av den.
8 Kvinnor spelade också en viktig, men inte ledande, roll i spridandet av kristendomen. Maria, mor till Markus och släkting till Barnabas, ställde sitt av allt att döma stora hus till förfogande för församlingen i Jerusalem. (Apostlagärningarna 12:12) Och detta var hon villig att göra vid en tidpunkt då det på nytt hade brutit ut förföljelse mot de kristna. (Apostlagärningarna 12:1—5) Evangelieförkunnaren Filippus’ fyra döttrar fick privilegiet att bli kristna profetissor. — Apostlagärningarna 21:9; 1 Korintierna 12:4, 10.
Paulus’ inställning till kvinnor
9. Vilket råd gav Paulus om kristna kvinnor i sitt första brev till korintierna, och vilken gudomlig princip uppmuntrade han kvinnor att respektera?
9 Aposteln Paulus anklagas ibland för att ha varit misogyn, dvs. en person som hatar och misstror kvinnor. Det är sant att det var Paulus som framhöll att kvinnor skulle hålla sig på sin rätta plats inom den kristna församlingen. De skulle under normala förhållanden inte undervisa vid församlingsmötena. (1 Korintierna 14:33—35) Om en kristen kvinna talade vid ett möte, därför att ingen kristen man var närvarande, eller därför att hon profeterade under den heliga andens ingivelse, måste hon ha sitt huvud betäckt. Detta betäckande var ”ett tecken på myndighet”, ett synligt bevis på att kvinnan erkände Guds ordning med ledarskap. — 1 Korintierna 11:3—6, 10.
10. Vad har några anklagat aposteln Paulus för, men vad visar att den anklagelsen är falsk?
10 Paulus fann det tydligen nödvändigt att påminna de första kristna om dessa kristna principer för att allting vid församlingsmötena skulle ”ske anständigt”. (1 Korintierna 14:40) Men innebär detta att Paulus var kvinnofientlig, som somliga påstår? Nej, det gör det inte. Det var ju Paulus som i sitt avslutningskapitel i brevet till romarna skickade hjärtliga hälsningar till nio kristna kvinnor! Och visade han inte stor uppskattning av Febe, Priska (Priscilla), Tryfena och Tryfosa, och skrev han inte om de båda sistnämnda att de arbetade ”hårt i Herren”? (Romarna 16:1—4, 6, 12, 13, 15) Det var också Paulus som under inspiration skrev: ”Ni alla som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus.” (Galaterna 3:27, 28) Det är tydligt att Paulus älskade och uppskattade sina kristna systrar, inbegripet Lydia, som visade föredömlig gästfrihet under en prövande tid. — Apostlagärningarna 16:12—15, 40; Filipperna 4:2, 3.
Hårt arbetande kvinnor i våra dagar
11, 12. a) Hur uppfylls Psalm 68:12 bokstavligen i våra dagar? b) I vilken situation befinner sig många av våra systrar, och varför behöver de vår tillgivenhet och våra böner?
11 I den kristna församlingen i våra dagar finns det många kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”. Statistiken visar faktiskt att ”kvinnorna som kungör de goda nyheterna är en stor här” och utgör större delen av den här av vittnen som Jehova använder i denna ändens tid. (Psalm 68:12, NW) Dessa hårt arbetande kristna kvinnor har förskaffat sig själva ett gott namn, medan de kämpar för att fullgöra sin roll som hustru, mor, husmor, familjeförsörjare och kristen förkunnare.
12 Ett antal av dessa fina systrar har icke troende män, och de måste stå ut med den situationen 24 timmar om dygnet. Somliga har kämpat i åratal för att vara goda hustrur, samtidigt som de uppfyller kraven för lojala Jehovas tjänare. Detta har inte varit lätt, men de har hållit ut och hela tiden hoppats att männen ”må vinnas utan ett ord” genom deras eget fina kristna uppförande. Och vilken glädje blir det inte i hela familjen, när en sådan äkta man låter sig påverkas! (1 Petrus 3:1, 2) Under tiden är dessa trogna systrar helt visst i behov av de andra församlingsmedlemmarnas broderliga tillgivenhet och böner. Precis som den ”stilla och milda anden”, som de försöker visa, är ”av stort värde i Guds ögon”, är också deras orubbliga ostrafflighet dyrbar i hans ögon. — 1 Petrus 3:3—6.
13. Varför kan det sägas om våra pionjärsystrar att de är kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”, och hur bör de betraktas i sina respektive församlingar?
13 De systrar som tjänar som pionjärer kan helt visst sägas arbeta ”hårt i Herren”. Många av dem har, förutom sitt predikoarbete, också hem, man och barn att ta hand om. Somliga arbetar deltid för att sörja för sina materiella behov. Allt detta kräver god organisation, beslutsamhet, uthållighet och mycket hårt arbete. Dessa kristna kvinnor bör kunna känna kärlek och stöd från dem vars förhållanden inte tillåter dem att ägna pionjärtimmar åt predikoarbetet.
14. a) Vilket fint exempel på uthållighet nämns? b) Vilka andra kristna kvinnor förtjänar beröm, och varför det? Nämn eventuella exempel på platsen.
14 Somliga kristna kvinnor har visat ovanligt stor seghet i pionjärtjänsten. I Canada prövade Grace Lounsbury första gången på pionjärtjänsten år 1914. På grund av sjukdom måste hon år 1918 avföras från pionjärlistan, men år 1924 var hon återigen tillbaka i heltidstjänsten. När detta skrivs är hon fortfarande på pionjärlistan, trots att hon är 104 år! Många av de missionärssystrar som på 1940-talet utbildades i de första klasserna av Vakttornets Bibelskola Gilead tjänar fortfarande troget, antingen på missionärsfältet eller som medlemmar av Betelfamiljen i Brooklyn eller vid något av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Alla dessa kristna kvinnor, och också alla andra systrar som gör sitt bästa i Beteltjänsten, visar en självuppoffrande anda och är goda föredömen. Låter vi dem någon gång få veta att de är uppskattade?
Hustrur till resande tillsyningsmän
15, 16. Vilken grupp av kristna kvinnor förtjänar i synnerhet vårt innerliga beröm, och varför det?
15 Hustrurna till de resande tillsyningsmännen utgör en annan grupp av kristna kvinnor som förtjänar innerligt beröm och innerlig uppmuntran. Dessa kära systrar är beredda att följa sina män, när dessa reser från församling till församling eller från krets till krets för att bygga upp sina bröder andligen. Flertalet av dem har avstått från ett hems bekvämligheter; de sover i olika sängar varje vecka, och det är inte alltid någon bra säng. Men de tar tacksamt emot vad vännerna än kan erbjuda. De är ett fint föredöme för sina andliga systrar.
16 Dessa kristna kvinnor ger också sina män ett ovärderligt stöd genom att betjäna dem på liknande sätt som de gudaktiga kvinnor som följde med Jesus och betjänade honom. (Markus 15:41) De kan inte tillbringa så mycket tid ensamma med sina män, vilka alltid har ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Korintierna 15:58) Somliga av dem har, likt Rosa Szumiga i Frankrike som började i heltidstjänsten år 1948, packat resväskor åt sina män och rest tillsammans med dem i 30 eller 40 år. De är villiga att göra uppoffringar för Jehova och för sina bröder och systrar. De förtjänar vår uppskattning, vår kärlek och våra böner.
Äldstes hustrur
17, 18. a) Vilka egenskaper krävs av hustrurna till de bröder som är förordnade i tjänsteställningar? b) Vilka uppoffringar samtycker de äldstes hustrur till att göra för Jehova och sina bröder, och hur kan andra hustrur hjälpa sina män?
17 När aposteln Paulus räknar upp de egenskaper som de bröder som kan förordnas som äldste eller biträdande tjänare bör ha, nämner han också kvinnor, när han skriver: ”Kvinnor skall likaså vara allvarliga, inte baktalerskor, måttliga i sina vanor, trogna i allt.” (1 Timoteus 3:11) Det är sant att detta allmänna råd gäller alla kristna kvinnor. Men med tanke på sammanhanget bör det självfallet följas på ett föredömligt sätt av hustrurna till de bröder som förordnas till tjänsteställningar.
18 Detta är lyckligtvis fallet med många tusen hustrur till kristna tillsyningsmän. De är måttliga i sina vanor och i sin klädsel, allvarliga i fråga om kristet liv och noga med vad de säger, och de strävar uppriktigt efter att vara trogna i allt. De samtycker också till att göra uppoffringar och accepterar att deras män ägnar sådan tid till församlingsangelägenheter som de annars kunde ha tillbringat tillsammans med dem. Dessa trogna kristna kvinnor förtjänar vår innerliga kärlek och uppmuntran. Fler bröder inom alla våra församlingar skulle kanske kunna trakta efter privilegier inom församlingen, om deras hustrur till allas bästa ödmjukt gick med på att göra sådana uppoffringar.
Trogna ”äldre kvinnor”
19. Varför uppskattas många trogna ”äldre kvinnor” mycket i sina församlingar, och hur bör vi känna det gentemot dem?
19 Vår genomgång av kvinnor som omtalas i bibeln har hjälpt oss att se att ålder inte hindrar kvinnor från att tjäna Jehova. Saras, Elisabets och Hannas exempel har belyst detta. I våra dagar finns det många till åren komna kristna kvinnor som är fina föredömen i fråga om tro och uthärdande. De kan också diskret understödja de äldste genom att hjälpa de yngre systrarna. På grund av sin långa erfarenhet kan de ge de yngre systrarna kloka råd, något som också bibeln bemyndigar dem att göra. (Titus 2:3—5) Och ibland kanske en äldre syster själv behöver få råd. I sådana fall bör den äldste som ger råd vädja till henne som till en mor. De äldste bör ”hedra änkor” och organisera materiell hjälp åt dem, om det föreligger behov av sådan. (1 Timoteus 5:1—3, 5, 9, 10) Våra kära äldre systrar bör helt visst känna sig önskade och uppskattade.
Härskare tillsammans med Kristus
20. Vilket enastående privilegium har erbjudits åt många kristna kvinnor, och varför kan de andra fåren vara glada för detta?
20 Bibeln visar klart och tydligt att det inte finns någon ”partiskhet hos Gud” vad det gäller ras eller kön. (Romarna 2:10, 11; Galaterna 3:28) Och detta gäller också när Jehova utväljer dem som skall bli förenade med hans Son i Rikets regering. (Johannes 6:44) Hur tacksamma kan inte den stora skaran av andra får vara över att sådana trogna kvinnor som Jesu mor Maria, Maria Magdalena, Priscilla, Tryfena och Tryfosa och en mängd andra inom den första kristna församlingen nu är med i Rikets regering och berikar den med sin ingående kunskap om kvinnors känslor och erfarenheter! Vilket kärleksfullt förutseende och vilken kärleksfull vishet av Jehova! — Romarna 11:33—36.
21. Hur känner vi det i våra dagar för kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”?
21 Vi i våra dagar kan känna det som aposteln Paulus gjorde, när han med kärlek och uppskattning talade om ”dessa kvinnor som har kämpat sida vid sida med mig i förbindelse med de goda nyheterna”. (Filipperna 4:3) Alla Jehovas vittnen, män och kvinnor, räknar det som en glädje och ett privilegium att få arbeta sida vid sida med den stora hären av kvinnor ”som kungör de goda nyheterna”, ja, kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”. — Psalm 68:12, NW; Romarna 16:12.
Repetitionsfrågor
◻ Hur visade Jesus att han inte delade de judiska religiösa ledarnas fördomar mot kvinnor?
◻ Hur betjänade gudfruktiga kvinnor Jesus, och vilket stort privilegium fick några av dem?
◻ Vilket råd gav Paulus om kvinnor vid församlingens möten?
◻ Vilka kategorier av systrar förtjänar vår speciella tillgivenhet och vårt speciella stöd, och varför det?
◻ Hur bör vi känna det mot alla de kvinnor i våra dagar som ”arbetar hårt i Herren”?
[Bild på sidorna 16, 17]
Kvinnor betjänade Jesus och hans apostlar
[Bilder på sidan 18]
Självuppoffrande hustrur till resande tillsyningsmän och till andra äldste ger ett värdefullt bidrag till Guds verk