Bibelns syn
Kan sanna kristna förvänta Guds beskydd?
FÖR att leverera en hjälpsändning till medtillbedjare färdades kristna, efter att ha framburit bön, i konvoj genom ett krigshärjat område där det var stor risk för att de skulle bli dödade. De lyckades, till stor förvåning för de stridande arméerna, att ta sig fram oskadda. Var det en Guds ängel som beskyddade dem?
Ett kristet gift par, som varit förkunnare i många år, blev när de predikade från hus till hus dödade av ett flygplan som störtade. Varför styrde inte en ängel från Gud dem eller flygplanet någon annanstans just i denna stund? — Jämför Apostlagärningarna 8:26.
När vi jämför dessa händelser skulle vi kunna fråga: Varför dör en del kristna medan de utför Guds vilja, medan andra många gånger i mycket farliga situationer överlever? Kan kristna, speciellt i dessa kritiska ”sista dagar”, förvänta Guds beskydd? — 2 Timoteus 3:1.
Syftet med Guds beskydd
Jehova Gud har lovat att välsigna och skydda sitt folk. (2 Moseboken 19:3—6; Jesaja 54:17) Det var uppenbart att han gjorde det i det första århundradet, i den kristna församlingens barndom. Många underverk av olika slag ägde rum. Jesus gav mat åt tusentals genom att födan förmerades; han och hans efterföljare botade alla slags sjukdomar och skröpligheter, drev ut övermänskliga andar ur demonbesatta och uppväckte till och med döda. Under Guds vägledning växte församlingen som nyligen grundats och blev väl befäst. Men även om det var tydligt att Gud gav sitt stöd, var det många trogna kristna som dog en för tidig död. — Jämför Psalm 90:10.
Tänk på hur det var med Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner. Utvalda som apostlar var de, tillsammans med Petrus, bland Kristi närmaste vänner.a Jakob led martyrdöden år 44 v.t., medan däremot hans bror Johannes levde till slutet av det första århundradet. Det var uppenbart att båda gjorde Guds vilja. Varför fick Jakob dö, medan Johannes fick leva?
Den allsmäktige Guden kunde naturligtvis ha räddat Jakobs liv. Kort efter Jakobs martyrdöd blev faktiskt Petrus räddad från döden av Jehovas ängel. Varför hade ängeln inte räddat Jakob? — Apostlagärningarna 12:1—11.
De hade en del i fullbordandet av Guds uppsåt
För att förstå varför Gud ger sitt beskydd måste vi förstå att han inte gör det enbart för att låta enskilda människor leva längre, utan för att slå vakt om något mycket viktigare — fullbordandet av Guds uppsåt. Det är, till exempel, utlovat att den kristna församlingen som helhet skall överleva, eftersom den är nära förbunden med uppfyllelsen av detta uppsåt. Men Kristus sade uttryckligen till sina lärjungar att de som individer skulle kunna behöva dö på grund av sin tro. Efter att Jesus hade fastslagit detta lade han tonvikten, inte på mirakulös befrielse, utan på att hålla ut till slutet. (Matteus 24:9, 13) Att några blev beskyddade medan andra inte blev det är inget bevis för att Gud är partisk. Gud använde i stället den genom vilken han bäst kunde fullfölja sitt uppsåt, som till sist kommer att vara till nytta för hela mänskligheten.
Eftersom det verkligen kan hända att kristna får dö en för tidig död i Guds tjänst, bör de ha samma balanserade inställning som de tre trogna hebréerna, som på grund av att de tillbad Gud blev dömda till döden. De sade till kungen i Babylon: ”Om det skulle vara så, är vår Gud som vi tjänar i stånd att rädda oss. Ur den brinnande eldsugnen och ur din hand, o kung, kommer han att rädda oss. Men om inte, må det bli känt för dig, o kung, att dina gudar tjänar vi inte, och den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” — Daniel 3:17, 18.
Jehova bevarade Petrus och Johannes vid liv därför att de hade en nyckelroll i fullbordandet av hans uppsåt. Petrus blev använd till att ”styrka” församlingen genom att utföra herdearbete, vilket inbegrep att skriva två inspirerade bibelböcker. (Lukas 22:32) Johannes skrev fem bibelböcker och var en ”pelare” i den första kristna församlingen. — Galaterna 2:9; Johannes 21:15—23.
Det är omöjligt att i förväg säga hur Jehova avgör exakt när och på vilket sätt han skall ingripa i sina tjänares liv. Allt vad vi med säkerhet kan säga är att Kristus lovade att vara med sina efterföljare ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 28:20) Han kommer i synnerhet att vara med oss genom att ge oss änglars ledning i predikoarbetet. (Matteus 13:36—43; Uppenbarelseboken 14:6) Förutom dessa allmänna upplysningar kan vi inte i förväg säga exakt hur Guds hjälp kommer till uttryck och inte heller vilka som kommer att få Guds beskydd. Om en kristen känner att han har fått Guds beskydd och vägledning — hur skall vi då se på det? Ingen bör fälla en dom över den som uppriktigt hävdar detta, eftersom det slutgiltigt varken går att bevisa eller motbevisa.
Är Gud hjärtlös?
Kan vi säga att Gud är hjärtlös därför att han tillåter att kristna får dö? Nej, inte alls. (Predikaren 9:11) Jehova verkar för att bevara vårt liv, inte bara några få år eller några årtionden, utan för evigt. Från sin upphöjda strategiska ställning styr han det som sker, så att det blir till vars och ens eviga bästa som älskar honom eller närmar sig honom. (Jämför Matteus 18:14.) När hans uppsåt fullbordas kommer allt som orsakat oss lidande i denna tingens ordning att undanröjas fullständigt — även döden. Guds sätt att handla är så mångfasetterat och fullkomligt att aposteln Paulus drevs att utropa: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” — Romarna 11:33.
Eftersom ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, är den fråga varje kristen bör ställa sig inte: ”Kommer jag att få Guds beskydd?”, utan: ”Har jag Jehovas välsignelse?” Om vi har det kommer han att ge oss evigt liv — oavsett vad som händer oss i denna tingens ordning. I jämförelse med att få leva för evigt i fullkomlighet kommer vilket som helst lidande i denna tingens ordning — även döden — att tyckas vara ”kortvarigt och lätt”. — 2 Korinthierna 4:17.
[Fotnoter]
a Petrus, Jakob och Johannes bevittnade Jesu förvandling eller förklaring (Markus 9:2) och var med när Jairos’ dotter uppstod (Markus 5:22—24, 35—42); de befann sig i närheten av Jesus när han kände vånda i Getsemane trädgård (Markus 14:32—42); och tillsammans med Andreas ställde de frågor till Jesus om Jerusalems ödeläggelse, hans framtida närvaro och avslutningen på tingens ordning. — Matteus 24:3; Markus 13:1—3.