KIND

Del av ansiktet på vardera sidan om näsa och mun. Det hebreiska ordet för ”kind” är lechị, och det grekiska är siagọ̄n. Ett slag på kinden var på Bibelns tid inte så mycket avsett att vålla fysisk skada som att tukta, håna eller förolämpa personen i fråga. Jehovas profet Mikaja blev slagen på kinden därför att han förutsade att det skulle gå illa för den onde kung Ahab av Israel. (1Ku 22:24; 2Kr 18:23) Job blev hånfullt slagen på kinderna av personer som föraktade och förlöjligade honom när han prövades av Satan. (Job 16:10)

Profeterna Jesaja och Mika förutsade att Messias skulle bli slagen på kinden och få skäggstrån på kinderna utryckta – ett uttryck för hur skändligt hans fiender skulle behandla honom. (Jes 50:6; Mik 5:1) Dessa profetior uppfylldes på Jesus Kristus när han under förhöret inför Sanhedrin blev slagen av judarna och när han strax före sin död på tortyrpålen blev slagen av romerska soldater. (Mt 26:67, 68; Joh 18:22, 23; 19:3) Jesus gav emellertid inte igen med samma mynt, och inte heller svarade han med bittra eller vredgade ord.

Jesus hade gett sina lärjungar följande råd: ”Ni har hört att det sades: ’Öga för öga och tand för tand.’ Men jag säger er: Stå inte emot den som är ond; utan vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra mot honom.” (Mt 5:38, 39) Med dessa ord ville Jesus varken förespråka pacifism eller förvägra de kristna rätten att försvara sig om någon ville skada dem rent fysiskt. Det han menade var att en kristen inte skulle ge igen eller hämnas. Han betonade principen att man skulle försöka undvika strid genom att varken i ord eller i handling ge igen med samma mynt. Ett slag på kinden med flata handen är inte avsett att vålla fysisk skada utan bara att förolämpa eller provocera. Jesus menade inte att en kristen som fick ett slag på käken så att han föll omkull bara skulle resa sig och låta den andra sidan bli måltavla för nästa slag. Det han menade var att om någon försökte provocera en kristen till ett slagsmål eller ett gräl genom att slå honom med flata handen eller förolämpa honom med kränkande ord skulle det vara fel att ge igen. Detta stämmer överens med apostlarnas uttalanden, som ytterligare understryker denna princip. (Rom 12:17–21; 1Pe 3:9)