12. a) På vilket sätt, som skilde sig från hans vanliga sätt att göra det på, introducerade Jesus hänvisningar till de hebreiska skrifterna i sin bergspredikan, och varför gjorde han det? b) Vad lär vi av det sjätte bruket av uttrycket ”det sades”?

¹² När Jesus tidigare hade citerat från de hebreiska skrifterna, hade han sagt: ”Det är skrivet.” (Matteus 4:4, 7, 10) Men i bergspredikan introducerade han sex gånger vad som lät som uttalanden från de hebreiska skrifterna med orden: ”Det sades.” (Matteus 5:21, 27, 31, 33, 38, 43) Varför det? Därför att han hänvisade till Skrifterna så som de tolkades i ljuset av fariseiska traditioner, vilka motsade Guds bud eller befallningar. (5 Moseboken 4:2; Matteus 15:3) Detta framgår tydligt av den sjätte och sista av de hänvisningar som Jesus gjorde här: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’” Men det fanns ingen mosaisk lag som löd: ”Hata din fiende.” Det var de skriftlärda och fariséerna som sade detta. Det var deras tolkning av lagen om att älska sin nästa, nämligen sin judiska nästa och ingen annan.

17. Vilken bättre metod än ”öga för öga och tand för tand” lärde Jesus ut?

¹⁷ Därefter sade Jesus: ”Ni har hört att det sades: ’Öga för öga och tand för tand.’ Men jag säger er: Stå inte emot den som är ond; utan vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra mot honom.” (Matteus 5:38—42) Jesus åsyftade inte här ett slag avsett att skada, utan ett förolämpande slag med handens baksida. Förnedra inte dig själv genom att utbyta förolämpningar. Vägra att återgälda ont för ont — återgälda i stället med sådant som är gott och övervinn därigenom ”det onda med det goda”. — Romarna 12:17—21.