Bibelns syn

Bör spädbarn döpas?

”NÄR jag fick mina barn”, sade en förälder, ”skyndade jag mig att låta döpa dem. ... Ibland undrar jag om det var riktigt gjort av mig.” Varför? Två av hennes tre barn har tagit avstånd från hennes tro.

Kanske också du som förälder har hyst liknande tvivel när det gäller att låta ditt barn tas upp i din religion. I så fall vet du nog att kyrkliga ledare — katolska såväl som protestantiska — inte har gjort speciellt mycket för att ge människor sinnesfrid. De underblåser skepticism genom att disputera angående spädbarnsdop. Reformivrare betraktar spädbarnsdopet som en kvarleva av medeltida vidskepelse. De traditionsbundna däremot betraktar förnekandet av dopet som ”oförenligt med kristna känslor”.

Genom att resonera på det sättet har kyrkliga ledare endast ”gett efter för känsloyttringar som ersättning för sakliga argument”. (Paul K. Jewett: Infant Baptism and the Covenant of Grace) Var någonstans kan man då söka efter auktoritativa svar på sina frågor angående spädbarnsdop? Man måste söka dessa svar i Guds ord.

Överlämnade åt helvetet?

De som är för spädbarnsdop försöker oftast grunda sin argumentering på Jesu ord i Johannes 3:5: ”Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike.” De hävdar att eftersom vattendop är ett krav för att få komma till himmelen, bör barn döpas för att slippa få lida i ett brinnande helvete — eller dröja kvar i skärselden.a

Bibeln säger emellertid att ”de döda ... är ... inte medvetna om någonting alls”. (Predikaren 9:5, NW; jämför Psalm 146:4.) Eftersom de döda är omedvetna, kan de inte känna någon som helst smärta. Föräldrar behöver därför inte befara några förskräckliga följder av att de inte låter döpa sina barn.

Men fortfarande finns kanske tanken att odöpta inte kommer till himmelen. Detta betyder emellertid inte att de inte kan bli frälsta. Jesus sade: ”Och jag har andra får, som inte är av den här [himmelska] fållan.” (Johannes 10:16) Här, och i den liknelse som återges i Matteus 25:31—46, antyder Jesus att det skulle finnas frälsta människor som inte kommer till himmelen. Vart kommer de då? Jesus försäkrade ogärningsmannen som hängde på en påle bredvid honom: ”Du skall vara med mig i paradiset.” — Lukas 23:43.

Hade denne ogärningsman någonsin ”fötts av vatten” genom dop? Tydligtvis inte, och därför var han utestängd från himmelen. Men var fanns då ”paradiset”? Kom ihåg att Gud satte det första människoparet i ett jordiskt paradis med utsikten att få leva där för alltid. (1 Moseboken 1:28; 2:8) Men Adam och Eva valde att göra uppror och togs ut ur sitt vackra, trädgårdsliknande hem. Var det jordiska paradiset förlorat för all framtid? Nej, för bibeln klargör att Gud så småningom kommer att återställa paradiset på jorden. (Matteus 5:5; 6:9, 10; Efesierna 1:9—11; Uppenbarelseboken 21:1—5) Det är till detta jordiska paradis som merparten av dem som dött — inklusive alla spädbarn — så småningom kommer att bli uppväckta. — Johannes 5:28, 29.

Måste en människa vara döpt för att få del av denna jordiska uppståndelse? Inte nödvändigtvis. Många har dött andligt okunniga. (Jämför Jona 4:11.) Eftersom de aldrig har fått tillfälle att höra talas om Gud, har de inte heller överlämnat sig åt honom. Är sådana människor för evigt förtappade? Nej, för aposteln Paulus sade: ”Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) Bland dessa otaliga uppståndna kommer det utan tvivel att finnas spädbarn. Därför finns det ingen som helst grund för påståendet att dop är nödvändigt för att frälsa spädbarn.

Omskärelse och dop

De som förespråkar spädbarnsdop pekar emellertid på att spädbarn i Israel blev omskurna strax efter födelsen. (1 Moseboken 17:12) De resonerar som så att dopet har ersatt omskärelsen som ett medel för att frälsa spädbarn.

Men tjänade omskärelsen som ett medel till frälsning? Nej, den tjänade som det synliga ”tecknet på förbundet” som Gud instiftade med Abraham. (1 Moseboken 17:11) Dessutom var det bara pojkar som omskars. Om dopet motsvarar omskärelsen, skulle det då inte vara logiskt att förvägra flickor att bli döpta? Det står helt klart att jämförelsen är haltande. Vi måste också komma ihåg att bibeln uttryckligen befallde judiska föräldrar att omskära sina söner. Om nu frälsning är inbegripen, varför har då ingen liknande befallning getts till kristna föräldrar angående dop?

Det är riktigt att Jesus sade: ”Låt de små barnen komma till mig, ... för Guds rike hör sådana till.” (Markus 10:14) Men Jesus menade knappast att himmelen skulle befolkas av barn. Den protestantiske teologen A. Campbell gav en tänkvärd kommentar angående himmelriket: ”Det utgörs inte av barn, utan av sådana som liknar barn i fråga om läraktighet, ödmjukhet och foglighet.”

En troendes barn är ”heliga”

Jesus befallde sina efterföljare: ”Gå ... och gör lärjungar [eller: undervisade] av människor av alla nationerna, döp dem.” (Matteus 28:19) Så det är de som är tillräckligt gamla för att bli lärjungar som bör bli döpta. Därför bemödar sig sanna kristna i dag om att fostra — inte döpa — sina barn från späd ålder. (2 Timoteus 3:15) När barnen fostras ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, utvecklar de en egen tro. — Efesierna 6:4.

Under tiden behöver föräldrar inte frukta att deras barns eviga välfärd äventyras, ifall de inte är döpta. I 1 Korintierna 7:14 ger aposteln Paulus försäkran att en kristen förälders barn är ”heliga”. De är det inte på grund av någon formalistisk rit som de genomgått, utan på grund av att Gud barmhärtigt ger dem en ren ställning — så länge som åtminstone en av föräldrarna förblir trogen som kristen.

Föräldrarnas trogna exempel, tillsammans med den bibliska fostran barnen får, kan med tiden förmå ungdomar att själva överlämna sig åt Gud och symbolisera detta genom dop. Deras uppskattande hjärtan driver dem till att fullfölja detta genom att ägna Gud sin ”förnuftsmässiga heliga tjänst”. (Romarna 12:1) Detta kan ett litet spädbarn helt enkelt inte göra.

[Fotnot]