² Det var inte bara för att hon var omtänksam, generös och flitig, utan framför allt för att hon var andlig. Hon trodde på allt som Jesus lärde och var helt övertygad om att han var den utlovade Messias. (Joh. 11:21–27) Men precis som alla andra var hon ofullkomlig. Vid ett tillfälle när Jesus var på besök tog hon sig friheten att säga åt honom vad han skulle göra för att rätta till något som hon tyckte var fel. Hon sa: ”Herre, betyder det inget för dig att min syster har lämnat mig ensam att bestyra allt? Säg då till henne att hon skall vara med och hjälpa mig.” (Läs Lukas 10:38–42.) Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?

⁴ Men Marta var fullt upptagen med att förbereda en fin måltid och gjorde allt hon kunde för att Jesus skulle trivas. Allt det här gjorde att hon stressade upp sig i onödan, och när hon såg att Maria inte hjälpte till blev hon irriterad. Jesus såg att Marta försökte göra alldeles för mycket, så han sa vänligt: ”Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många ting.” Han sa sedan att det hade räckt med en enkel måltid, kanske en enda maträtt. Därefter berömde han Maria och sa: ”Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” Förmodligen skulle Maria längre fram inte komma ihåg vad hon hade ätit vid det här speciella tillfället. Men hon skulle säkert alltid minnas vad hon hade lärt sig av Jesus och att han hade berömt henne. Mer än 60 år senare skrev aposteln Johannes att Jesus ”älskade ... Marta och hennes syster”. (Joh. 11:5) Av de här orden förstår vi att Marta måste ha tagit till sig av Jesus kärleksfulla tillrättavisning och gjort sitt bästa för att tjäna Jehova troget resten av sitt liv.