SABA
[Sạba]
1. Den förste i uppräkningen av sönerna till Raema, som var son till Kush. (1Mo 10:7; 1Kr 1:9)
2. Son till Joktan i Sems släktlinje (1Mo 10:21–30; 1Kr 1:17–23); stamfar till en av de 13 arabiska stammarna. De plundrande ”sabéer” som genomförde det angrepp som det berättas om i Job 1:14, 15 kan ha tillhört denna nomadstam.
3. En av två söner till Joksan, som var son till Abraham och Ketura. (1Mo 25:1–3; 1Kr 1:32) Medan Abraham ännu levde sände han de söner han fått med Ketura ”österut, till Österlandet”. (1Mo 25:6) Det verkar därför som om denne Saba bosatte sig någonstans i Arabien.
4. Ett välmående rike, som med all sannolikhet låg i sydvästra Arabien. Det var i synnerhet känt för sitt guld, sina välluktande ämnen och sin rökelse. (1Ku 10:1, 2; Jes 60:6; Jer 6:20; Hes 27:22) Det går inte att med säkerhet säga vilket ursprung folket i Saba hade, de som ofta kallas sabéer i profana källor. Sem hade två avkomlingar som hette Saba (SABA nr 2 och 3) och som tydligen bosatte sig i Arabien. En del nutida forskare menar att Sabas invånare var semiter av Joktans släkt, avkomlingar av Sem genom Eber. (1Mo 10:26–28) Både namnet Saba och namnen på några av Sabas bröder förknippas med platser i södra Arabien. (Se HASARMAVET; HAVILA nr 4.)
Riket Saba låg enligt vissa källor i det som i dag är republiken Yemen. Huvudstaden var tydligen Marib, omkring 100 km öster om Sana.
Innan framstegen inom sjöfarten gjorde det mindre farofyllt att färdas på Röda havet, försiggick handeln från Sydarabien och möjligen östra Afrika och Indien till största delen med kamelkaravaner som färdades genom Arabien. Saba hade kontroll över karavanvägarna och blev känt för sina handelsmän, som handlade med virak, myrra, guld, dyrbara stenar och elfenben. Bibeln visar att dessa handelsmän nådde ända till Tyros. (Hes 27:2, 22–24; Ps 72:15; Jes 60:6) Ett lersigill som man har funnit i Betel utgör ett påtagligt bevis för att det förekom handel mellan Palestina och Sydarabien. Vid utgrävningar i Marib har man gjort fynd som tyder på att sabéerna var ett relativt fredligt folk som inriktade sig på handel. I sin huvudstad hade de ett stort tempel ägnat åt månguden.
Drottningen av Saba. En tid efter det att Salomo färdigställt många av sina byggnadsverk fick han besök av ”drottningen av Saba”, som hade hört ”ryktet om Salomo i förbindelse med Jehovas namn”. Denna drottning, som inte nämns vid namn i Bibeln, begav sig till Jerusalem med ”ett mycket imponerande följe, kameler som bar balsamolja och guld i mycket stor mängd och dyrbara stenar”. (1Ku 10:1, 2) Hennes färdsätt och de gåvor hon hade med sig tyder på att hon kom från Saba i sydvästra Arabien. Detta antyds också av att Jesus kallade henne ”söderns drottning” och sade att hon ”kom från jordens ändar”. (Mt 12:42) Som Jerusalems invånare såg det kom hon verkligen från en avlägsen plats i den då kända världen. (Ps 72:10; Joel 3:8) Avståndet från Marib till Esjon-Geber, som låg vid norra änden av Röda havet, var omkring 1 900 km.
Jesus sade att drottningen av Saba kom ”för att höra Salomos vishet”. (Lu 11:31) Hon blev imponerad av vad Salomo sade, av det välstånd hon såg i hans rike och av det sätt på vilket hans tjänarskara var organiserad. Hon förklarade kungens tjänare lyckliga som fick lyssna till hans vishet, och hon välsignade Jehova därför att han hade satt Salomo på tronen. (1Ku 10:2–9; 2Kr 9:1–9) Drottningen gav Salomo 120 talenter guld (i dag värt 396 miljoner kr), balsamolja och dyrbara stenar. Salomo gav henne gåvor som uppenbarligen översteg värdet av de skatter hon haft med sig, och sedan återvände hon till sitt eget land. (2Kr 9:12)
Jesus förklarade att denna kvinna skall väckas upp vid domen och domfälla den generation som levde under det första århundradet. (Mt 12:42; Lu 11:31) Hon gjorde en ansträngande resa för att få lyssna till Salomos vishet, men de icke troende judarna, som sade sig tjäna Jehova, hade någon hos sig som var större än Salomo, Jesus, och ändå lyssnade de inte till honom.