Sanningen om Betlehem och julen
NÄR vi tänker på mysteriet i Betlehem, kommer frågor och tvivel osökt upp i vårt sinne.” — Maria Teresa Petrozzi: Bethlehem.
Varför ”frågor och tvivel”? kanske du undrar. De olika trosuppfattningar som har med julen att göra och de platser som är förbundna med dessa trosuppfattningar är ju grundade på fakta. Eller är de inte det?
När föddes Jesus?
Beträffande det datum då Jesus föddes frågar Maria Teresa Petrozzi: ”När exakt föddes Återlösaren? Vi skulle vilja veta inte bara årtalet, utan också månaden, dagen och timmen. Men någon matematisk exakthet har inte förunnats oss.” New Catholic Encyclopedia stöder denna tanke: ”Tidpunkten för Jesu Kristi födelse kan beräknas bara på ett ungefär.” Det sägs vidare beträffande det datum som vanligen anges för Kristi födelse: ”Datumet 25 december stämmer inte överens med Kristi födelse, utan med högtiden Natalis Solis Invicti, den romerska solfest som firades vid midvintersolståndet.”
Du kanske därför undrar: ”Om Jesus inte föddes den 25 december, när är han då född? I Matteus’ evangelium, kapitel 26 och 27, kan vi läsa att Jesus dog vid tiden för den judiska påsken, som inleddes den 1 april år 33 v.t. I Lukas 3:21—23 får vi också veta att Jesus var omkring 30 år gammal när han började sin tjänst. Eftersom hans jordiska tjänst varade i tre och ett halvt år, var han omkring 33 1/2 år gammal vid tiden för sin död. Kristus skulle alltså ha blivit 34 år gammal sex månader senare, vilket skulle ha inträffat omkring den 1 oktober. Om vi räknar tillbaka i tiden för att se när Jesus föddes, kommer vi inte fram till den 25 december eller den 6 januari, utan till omkring den 1 oktober år 2 f.v.t.
Det är också värt att lägga märke till att under december månad har Betlehem och dess omgivningar kallt och vintrigt väder med isande regn och ibland till och med snö. Vid den tiden ser man inte herdar ute på natten med sina hjordar. Detta är inte heller något nytt väderfenomen. I bibeln kan vi läsa följande om kung Jojakim i Juda: ”Konungen satt i vinterboningen, — ty det var i nionde månaden [kislev, som motsvarar november/december] — och en koleld brann i kolbäckenet framför honom.” (Jeremia 36:22, Myrberg) Han behövde värmen från elden för att inte frysa. Tydliga bevis finner vi också i Esra 10:9, 13, där det sägs om den ”nionde månaden”: ”Regntiden är nu inne, och man kan inte stå här ute.” Allt detta visar att väderförhållandena i Betlehem i december inte passar in på bibelns beskrivning av de händelser som är förknippade med Jesu Kristi födelse. — Lukas 2:8—11.
På vilken plats?
Hur bör man då betrakta den plats som bidrog till att starta Krimkriget (1853—1856), den ”blodiga kamp” som kostade mer än hundra tusen franska soldater livet? Är det verkligen den plats där Jesus föddes?
Bibeln nämner inte den exakta platsen för Jesu födelse. Både Matteus och Lukas bekräftar att Jesu födelse uppfyllde den messianska profetian i Mika 5:2 (NW), där det hade förutsagts att ”den som skall bli härskare i Israel, vilkens ursprung är från forna tider”, skulle komma från Betlehem. (Matteus 2:1, 5; Lukas 2:4) Båda evangelieskildringarna nämner emellertid bara de viktigaste detaljerna, nämligen att Jesus föddes i Betlehem och att barnet, enligt Lukas, lindades och lades i en krubba. — Lukas 2:7.
Varför tog inte evangelieskribenterna med fler detaljer? Maria Teresa Petrozzi förklarar: ”Evangelisterna utelämnar dessa detaljer, tydligtvis därför att de ansåg dem vara betydelselösa.” Faktum är att Jesus själv uppenbarligen inte tyckte att detaljerna kring hans födelse var särskilt betydelsefulla, för det finns inte ett enda uttalande av honom i bibeln där han nämner sitt födelsedatum eller den exakta platsen för sin födelse. Trots att Jesus föddes i Betlehem, betraktade han inte den platsen som sitt hem, utan Galileen omtalas i stället som hans ”hembygd”. — Markus 6:1, 3, 4; Matteus 2:4, 5; 13:54.
Skildringen i Johannes 7:40—42 visar att människor i allmänhet inte kände till hans födelseplats, utan trodde att han var född i Galileen: ”Några sade: ’Inte skall väl den Smorde verkligen komma från Galileen?’” Med dessa ord i Johannes 7:41 som grund sägs det i boken The Church of the Nativity, Bethlehem: ”Att sådana diskussioner uppstod motbevisar inte i sig självt att Kristus föddes i Betlehem, men det visar åtminstone att många av hans efterföljare var ovetande om detta.”
Det är tydligt att Jesus själv under sin tid här på jorden inte bekantgjorde detaljerna kring sin födelse. Hans födelseplats framhölls inte på något vis. Vad ligger då till grund för uppfattningen att ”födelsegrottan” är den plats dit Josef förde Maria när det var dags för henne att föda?
Petrozzi erkänner öppet: ”Man kan inte med säkerhet säga om grottan var en av de otaliga naturliga hålor som finns i trakten kring Betlehem eller om det var en grotta som användes som stall i ett värdshus. Traditionen, som går tillbaka till första hälften av 100-talet, säger emellertid uttryckligen att det var ett grottstall.” — Kursiverat av oss.
Blott och bart traditioner
Såväl Maria Teresa Petrozzi som R. W. Hamilton och andra som forskar i Betlehems historia vittnar om att Justinus Martyren, som levde på 100-talet v.t., var den förste som hävdade att Jesus var född i en grotta — dock utan att specificera vilken grotta det rörde sig om. Hamilton säger beträffande Justinus Martyrens uttalande: ”Det är bara en flyktig kommentar, och att förutsätta att Sankt Justinus hade en särskild grotta i tankarna eller rentav att han åsyftade det som i våra dagar kallas ’födelsegrottan’ skulle vara att dra alltför långtgående slutsatser av ett enda ord.”
I en fotnot förklarar Hamilton vidare: ”En skildring av Kristi födelse som återfinns i den apokryfiska skriften ’Jakobs bok’ eller ’Protevangeliet’ från ungefär samma period omnämner också en grotta men anger att den ligger halvvägs till Betlehem. I den mån som denna berättelse har något historiskt värde visar den att traditionen [beträffande Jesu födelse] då ännu inte var förknippad med någon särskild plats och definitivt inte med födelsegrottan.”
Religionsskribenterna Origenes och Eusebios, som levde på 200-talet, förbinder den då kända traditionen med en bestämd plats. Hamilton förklarar: ”När berättelsen väl hade förknippats med en bestämd grotta, var det inte troligt att den skulle ändras; och man kan lugnt utgå från att den grotta som visades för besökare kort efter år 200 e. Kr. är identisk med den nuvarande födelsegrottan.”
W. H. Bartlett gjorde i sin bok Walks About the City and Environs of Jerusalem (Vandringar i Jerusalem och dess omgivningar; 1842) följande antagande om denna grotta: ”Ehuru traditionen att detta är vår Frälsares födelseplats är av aktningsvärd ålder och omnämns av den helige Hieronymus, som levde och dog i en närbelägen cell, är denna plats föga sannolik, ty även om det någon enstaka gång inträffar att grottor används som stall i Palestina, är denna belägen djupare under markytan än vad som skulle vara lämpligt för ett sådant syfte; och när vi dessutom har i åtanke munkarnas benägenhet att låta grottor bli skådeplatsen för anmärkningsvärda bibliska händelser, kanhända på grund av den fascination som omger sådana platser, blir sannolikhetsbevisen mot denna plats nära nog bindande.”
Vilken slutsats kan vi då dra av det tillgängliga historiska bevismaterialet och framför allt av det skriftenliga förhållandet att varken Jesus eller hans lärjungar lade någon vikt vid hans födelseplats? Det är tydligt att när drottning Helena, Konstantin den stores mor, bestämde platsen för Födelsekyrkan år 326 v.t., gjorde hon detta ”i anslutning till gammal tradition”, som Hamilton uttrycker det. Det skedde inte på grundval av historiska eller bibliska bevis.
Detta leder fram till ytterligare en slutsats, nämligen att den verkliga platsen för Jesu födelse är okänd. Är det då logiskt att hängivna kristna skall företa pilgrimsfärder till sådana platser som ”födelsegrottan” och vörda dem? Om detta verkligen krävdes av de kristna, borde då inte Jesus själv ha upplyst sina lärjungar om detta krav eller detta slag av önskemål från hans sida? Borde det inte ha varit upptecknat i Guds ord, bibeln, så att eftervärlden kunde läsa det? Eftersom sådana upplysningar är fullständigt obefintliga i den Heliga skrift, gör vi väl i att undersöka vad Jesus verkligen ansåg vara värt att högtidlighålla.
Hur vi än söker i bibeln kommer vi att finna att den enda händelse som Jesu lärjungar skulle hålla i åminnelse generationerna igenom var hans offerdöd. Han dog på våren, kort efter det att han firat den sista påsken tillsammans med sina lärjungar. Vid det tillfället befallde han sina trogna lärjungar att hålla en symbolisk måltid med osyrat bröd och rött vin. Beträffande denna enkla ceremoni, som firades för första gången den 1 april år 33 v.t., påbjöd Jesus: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” — Lukas 22:19, 20.
I lydnad för denna skriftenliga befallning från Jesus själv firar Jehovas vittnen världen utöver varje år åminnelsen av Kristi offerdöd. De håller inte denna kristna högtid på någon speciell plats i en övre sal i Jerusalem, för Jesus sade inte att de skulle göra det. Men överallt i världen samlas de i sina Rikets salar och i andra lämpliga lokaler i sin hemtrakt. Nästa åminnelsefirande kommer att äga rum den 30 mars 1991 efter solnedgången. Vi inbjuder dig att vara med vid detta firande i den Rikets sal som ligger närmast ditt hem.
För att lyda Jesu befallning och närvara vid detta viktiga firande behöver du inte färdas till Jerusalem eller till Betlehem. Varken Jesus eller hans lärjungar lade någon vikt vid särskilda platser som centrum för kristen tillbedjan. Tvärtom sade Jesus till en samaritisk kvinna, vars tillbedjan av Gud kretsade kring Gerissim, ett berg i Samarien, norr om Jerusalem: ”Tro mig, kvinna: Den stund kommer, då ni varken på det här berget eller i Jerusalem skall tillbedja Fadern. Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbedja honom.” — Johannes 4:21, 23.
De som tillber Fadern med ande och sanning är inte beroende av vissa platser, till exempel Betlehem, eller föremål, till exempel bilder och beläten, i sin tillbedjan. Aposteln Paulus sade: ”Medan vi har vårt hem i kroppen, är [vi] borta från Herren, för vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser.” — 2 Korintierna 5:6, 7.
Men du kanske ändå undrar: Hur kan man tillbe Gud på ett sätt som han godkänner? Nästa gång ett Jehovas vittne kommer till din dörr, passa då på och fråga honom eller henne om den saken.
[Bild på sidan 5]
På vintern kan Betlehem med omnejd ibland vara täckt av snö. Skulle herdar då tillbringa natten utomhus med sina hjordar?
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.
[Bilder på sidan 7]
Födelsekyrkan i Betlehem och dess underjordiska grotta
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.
[Bildkälla]
Garo Nalbandian