”En viss man”, börjar Jesus, ”hade två söner. Och den yngre av dem sade till sin far: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som faller på min lott.’ Då delade ... [fadern] sina försörjningsmedel åt dem.” Vad gör då den yngre sonen med sin del av förmögenheten?

Här har vi en avgörande punkt: Om hans far i vredesmod hade farit ut mot honom och skrikit åt honom när han for hemifrån, skulle sonen troligen inte ha varit så säker på vad han skulle göra. Han kunde ha beslutat sig för att återvända till sitt hemland och försöka få tag i ett arbete någon annanstans, så att han inte skulle behöva möta sin far. Men han kom aldrig på den tanken. Det var hem han ville bege sig!