Ungdomar frågar:

Hur kan jag få ordning på mitt liv?

”JAG kunde bara inte gå in”, sade John. Han hade blivit stående utanför en av Jehovas vittnens Rikets salar. Som tonåring hade han lämnat den kristna levnadsvägen och fört ett liv präglat av kriminalitet, droger och sexuell omoraliskhet. Trots att han hade levt på det sättet i flera år kunde han inte glömma Bibeln, så han gick till en Rikets sal — men vågade inte gå in. ”Du förstår inte”, sade han till en person som uppmuntrade honom att gå in. ”Jag har helt enkelt gått för långt. Jag tror inte att Jehova någonsin kommer att förlåta mig för det jag har gjort.”

Otaliga ungdomar gör uppror mot sina föräldrars regler, religion och moralnormer. Speciellt upprörande och tragiskt är det när ungdomar som har uppfostrats av gudfruktiga föräldrar handlar på det sättet. Ganska många har slagit in på en sådan kurs, men en del börjar med tiden uppleva en gnagande känsla av tomhet som inte ens en tygellös livsstil kan dämpa. (Ordspråken 14:13) Vissa ungdomar som har farit illa i den här onda världen vill få ordning på sitt liv och vända tillbaka till de bibliska sanningar de fick lära sig som barn. Men är det verkligen möjligt för dem att göra det?

En upprorisk son ger sig av hemifrån

Jesu liknelse i Lukas 15:11—32 om den förlorade eller slösaktige sonen kastar en hel del ljus över den här frågan. Skildringen lyder: ”En viss man hade två söner. Och den yngre av dem sade till sin far: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som faller på min lott.’ Då delade han sina försörjningsmedel åt dem. Senare, inte många dagar därefter, samlade den yngre sonen ihop allt och for utrikes till ett avlägset land.”

Den här unge mannens uppror berodde med all säkerhet inte på att hans far var hård, ovettig eller överdrivet sträng! Enligt den mosaiska lagen hade en son rätt att få en avsevärd del av sin fars förmögenhet, fast vanligtvis inte förrän efter faderns död. (5 Moseboken 21:15—17) Så hjärtlöst av den här sonen att begära sin andel i förtid! Ändå gick fadern kärleksfullt med på det. (Jämför 1 Moseboken 25:5, 6.) Det var alltså den unge mannen som hade en felaktig inställning — inte hans far. Enligt bibelkännaren Alfred Edersheim ogillade han förmodligen ”ordningen och disciplinen i hemmet” och hade en självisk ”längtan efter frihet och njutningar”.

Som föregående artikel i den här serien visade, är inte alla föräldrar snälla och omtänksamma.a Men när en förälder är hård eller oresonlig, är uppror knappast den rätta lösningen; till slut leder det bara till olycka. Låt oss återvända till Jesu liknelse. Sedan den unge mannen hade rest långt hemifrån, ”slösade han bort sin förmögenhet genom att föra ett utsvävande liv. När han hade gjort av med alltsammans, kom en svår hungersnöd över hela det landet, och han började lida brist.” Men inte ens det fick honom att ta reson. Fortfarande självsäker ”gick [han] rentav och slöt sig till en av det landets invånare, och denne skickade honom till sina åkrar för att driva svin på bete. Och han brukade längta efter att bli mättad med johannesbrödträdets baljor, som svinen åt, och ingen gav honom något.”

Bibelkännaren Herbert Lockyer säger: ”De judar som lyssnade till Jesus måste ha ryst vid orden ’att utfodra svin’, eftersom det för en jude inte kunde finnas något mer förnedrande.” De som i dag överger Bibelns sanningar hamnar på liknande sätt ofta i svåra eller till och med förödmjukande omständigheter. En kristen flicka som rymde hemifrån erkänner: ”Alla mina pengar gick till narkotika, och jag hade inga pengar över till annat. Så jag började snatta allt jag kunde komma över för att kunna bekosta mitt missbruk.”

”Han kom till besinning”

Hur reagerade då den förlorade sonen på sin svåra belägenhet? Jesus sade att han till sist ”kom till besinning”. Orden i den grekiska grundtexten betyder ”ha kommit in i sig själv”. Han hade så att säga varit ”utanför sig själv” i en vanvettig fantasivärld, blind för hur förtvivlad hans situation egentligen var. — Jämför 2 Timoteus 2:24—26.

Även i våra dagar har det hänt att omskakande upplevelser fått vissa upproriska ungdomar att ta sitt förnuft till fånga. Att få skörda de bittra följderna av ett tygellöst liv — fängelse, allvarliga kroppsskador, sexuellt överförda sjukdomar — kan verkligen vara en tillnyktrande upplevelse. Orden i Ordspråken 1:32 blir en smärtsam verklighet: ”Det är de oerfarnas avfällighet som kommer att dräpa dem.”

Tänk på hur det gick för unga Elizabeth, som övergav sina föräldrar och började med droger. ”Jag glömde Jehova”, säger hon. Under ett besök i New York gick hon emellertid förbi Jehovas vittnens världshögkvarter. Vilken inverkan hade det på henne? ”Hela mitt jag uppfylldes av smärta”, erinrar hon sig. ”Vad hade jag gjort? Hur hade jag kunnat låta mitt liv bli en sådan katastrof?”

När den förlorade sonen till sist slutade blunda för sanningen, fattade han ett modigt beslut — att återvända hem och ordna upp sitt liv! Men hur skulle hans far reagera efter att ha blivit förorättad och sviken av sin son? Berättelsen svarar: ”Medan han ännu var långt borta, fick hans far syn på honom och greps av medlidande, och han sprang och föll honom om halsen och kysste honom ömt.” Ja, innan den unge mannen hann avlägga sin omsorgsfullt förberedda bekännelse, tog hans far initiativet till att visa kärlek och förlåtelse!

Att rätta till förhållandet till Gud

Den förlorade sonen sade ändå till sin far: ”Jag har syndat mot himlen och mot dig.” Vad är lärdomen i dessa ord? Ungdomar som har vikit av från Guds vägar kan inte få ordning på sitt liv förrän de rättar till förhållandet till Gud själv! (Jesaja 1:18) Vi kan vara tacksamma över att Gud gör en sådan försoning möjlig. Ja, fadern i Jesu liknelse är en symbol av Jehova Gud. Gud ger uttryck åt samma förlåtande inställning genom att säga till ångerfulla syndare: ”Vänd tillbaka till mig, och jag skall vända tillbaka till er.” (Malaki 3:7; jämför Psalm 103:13, 14.) Men i likhet med de syndfulla judarna på Bibelns tid måste de fatta följande beslut: ”Låt oss verkligen undersöka våra vägar och utforska dem, och låt oss verkligen vända tillbaka, ja till Jehova.” — Klagovisorna 3:40.

Det här betyder att man noga måste granska sitt syndfulla uppförande. När en ung människa som har handlat fel gör detta, bör det påverka henne att bekänna sina synder för Jehova Gud. Psalmisten sade: ”När jag teg nöttes benen i min kropp ut genom mitt stönande hela dagen. ... Min synd bekände jag slutligen för dig, och min missgärning övertäckte jag inte. ... Och du själv förlät mina synders missgärning.” — Psalm 32:3—5.

Vad kan sägas om ungdomar som har blivit indragna i mycket allvarliga synder — till exempel abort, sexuell promiskuitet, narkotikamissbruk eller kriminalitet? Förståeligt nog kan sådana ungdomar känna det som om de inte är värda förlåtelse. John, som nämndes i inledningen, kände det så. Det var därför han stod som förlamad utanför Rikets sal ända tills en vänlig församlingsäldste påminde honom om att kung Manasse i det forntida Israel också hade gjort sig skyldig till allvarliga synder — däribland mord! Ändå förlät Jehova honom. (2 Krönikeboken 33:1—13) ”Den äldstebrodern räddade mitt liv”, säger John. När han väl insåg att förlåtelse var möjlig, fick han mod att gå in i Rikets sal och be om hjälp.b

De flesta ungdomar som befinner sig i en sådan situation behöver hjälp med att rätta till sitt förhållande till Gud, och de äldste i den lokala församlingen kan uträtta mycket gott i det här avseendet. De kan lyssna med empati och en förstående inställning när en ung människa öppet bekänner sina synder. De kan också ge tuktan och praktisk hjälp. De kan till exempel ordna med att någon undervisar den unge om ”de elementära tingen” i Guds ord med hjälp av ett bibelstudium. Om den felande har svårt för att be, kan en äldste göra det i hans eller hennes ställe. Bibeln försäkrar oss: ”Trons bön skall göra den opasslige frisk.” — Jakob 5:14—16; Hebréerna 5:12.

Att göra raka stigar för sina fötter

Att rätta till förhållandet till Gud är bara ett första steg. Alldeles som den förlorade sonen bad sin far om ursäkt, bör ungdomar som har felat försöka ordna upp förhållandet till sina föräldrar. En uppriktig ursäkt kan verkligen lindra föräldrarnas smärta och hjälpa ungdomarna att få deras stöd. En ung flicka som hade rymt hemifrån och som återvände med ett utomäktenskapligt barn säger: ”Mamma och pappa var otroligt kärleksfulla mot mig.”

En ung människa som vill behaga Gud måste fortsätta att ”göra raka stigar för ... [sina] fötter”. (Hebréerna 12:13) Det här kan innebära att ändra livsstil, vanor och umgänge. (Psalm 25:9; Ordspråken 9:6) Att ha ett schema för personligt studium är också viktigt. En flicka som tidigare var upprorisk säger: ”Jag läser Bibeln varje dag och läser all biblisk litteratur som ges ut av Jehovas vittnen. Jag tackar Gud för att han har gett mig en chans till.”

John sammanfattar det hela mycket bra när han säger: ”Jag ser tillbaka på den tid jag har slösat bort. Jag tänker på hur det kunde ha varit, men jag kan inte göra det gjorda ogjort.” Lyckligtvis tillber vi en barmhärtig Gud som varmt inbjuder dem som har lämnat honom att vända tillbaka. Varför inte ta emot hans inbjudan?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 20]

Mogna kristna kan hjälpa dig att få ordning på ditt liv