Jesus fortsätter med en annan liknelse. Den avslöjar att de religiösa ledarna inte bara är försumliga när det gäller att göra Guds vilja – de är rentav onda. Han säger: ”En man planterade en vingård. Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar och byggde ett torn. Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands. När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta lite av skörden från vingården. Men de tog fast honom, slog honom och skickade bort honom tomhänt. Och han skickade en annan tjänare till dem, men honom slog de i huvudet och förödmjukade. Och han skickade ytterligare en tjänare, och honom dödade de. Han skickade många andra, och några av dem blev misshandlade och några blev dödade.” (Markus 12:1–5)

Förstår de som lyssnar liknelsen? De kanske minns profeten Jesajas hårda ord: ”Härarnas Jehovas vingård är Israels hus, och Judas män är den plantering som han höll kär. Och han hoppades ständigt på rätt, men se – lagbrott.” (Jesaja 5:7) Jesus är inne på samma tema. Vingården är Israels nation som inhägnas, eller skyddas, av Guds lag. Jordägaren är Jehova, som skickat profeter för att undervisa folket och hjälpa dem att ge fin frukt.

I och med det här dömer de omedvetet sig själva. De är nämligen några av ”vinodlarna” i Jehovas ”vingård”, eller Israels nation. Vad är frukten som Jehova med all rätt förväntar sig av vinodlarna? Det är bland annat tro på hans son, Messias. Jesus spänner blicken i de religiösa ledarna och säger: ”Ni har väl läst detta skriftställe: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen. Den har kommit från Jehova, och den är underbar i våra ögon.’” (Markus 12:10, 11) Nu kommer slutpoängen: ”Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt en nation som gör hans vilja.” (Matteus 21:43)