Kommer du att bli räddad när Gud ingriper?

”Om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — MATTEUS 24:22.

1, 2. a) Varför är det normalt att vara intresserad av sin framtid? b) Vilka viktiga frågor kan ha föranletts av ett normalt intresse?

HUR intresserad är du av dig själv? Många i våra dagar har ett så stort intresse av sig själva att de blir egocentriska. Bibeln fördömer dock inte att vi i rimlig grad är intresserade av sådant som berör oss, och det gäller också framtiden. (Efesierna 5:33) Det är därför helt normalt att man önskar veta vad framtiden skall föra med sig. Är du inte intresserad av det?

² Vi kan vara övertygade om att Jesu apostlar hade ett sådant intresse för framtiden. (Matteus 19:27) Det var antagligen bland annat därför som de fyra apostlar som var med Jesus på Olivberget frågade: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet då alla dessa ting skall komma till en avslutning?” (Markus 13:4) Jesus ignorerade inte det normala intresse för framtiden som apostlarna visade, och han ignorerar inte heller vårt. Han framhöll gång på gång hur hans efterföljare skulle komma att påverkas av framtida händelser och vad den slutliga utgången skulle bli.

3. Varför förknippar vi Jesu svar med vår tid?

³ I sitt svar framförde Jesus en profetia, och vi kan se hur den får sin större uppfyllelse i våra dagar genom världskrigen och de andra konflikterna under vårt århundrade, genom jordbävningarna som tar oräkneliga människors liv och genom hungersnöden som medför sjukdom och död och genom farsoterna — från pandemin spanska sjukan år 1918 till den hemsökelse som aids nu utgör. Men mycket av Jesu svar uppfylldes också genom de händelser som ledde fram till och inbegrep Jerusalems förstöring genom romarna år 70 v.t. Jesus varnade sina lärjungar och sade: ”Ta er själva i akt; man skall överlämna er åt lokala domstolar, och ni skall bli pryglade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem.” — Markus 13:9.

Vad Jesus förutsade och hur det uppfylldes

4. Bland annat vilka varningar finns med i Jesu svar?

⁴ Jesus förutsade inte bara hur andra skulle komma att behandla hans lärjungar, utan han talade också om för dem hur de själva skulle handla. Han sade till exempel: ”När ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse stå där den inte borde (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” (Markus 13:14) Parallellskildringen i Lukas 21:20 lyder: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar.” Hur fick detta sin första uppfyllelse?

5. Vad hände bland judarna i Judeen år 66 v.t.?

⁵ I The International Standard Bible Encyclopedia (1982) heter det: ”Judarna blev allt mer motspänstiga under det romerska herraväldet, och prokuratorerna använde mer och mer våld och blev alltmer grymma och oärliga. År 66 e.Kr. utbröt en öppen revolt. ... Kriget började när seloterna intog Masada och sedan, under Menahem, tågade mot Jerusalem. Samtidigt slaktades judar i guvernörsstaden Caesarea, och nyheterna om detta illdåd spred sig över landet. Man präglade nya mynt med årtalen år 1 fram till år 5 av revolten.”

6. Hur reagerade romarna för judarnas revolt?

⁶ Romarnas tolfte legion under Cestius Gallus kom tågande från Syrien, härjade i Galileen och Judeen, anföll sedan huvudstaden och intog till och med den övre delen av ”Jerusalem, den heliga staden”. (Nehemja 11:1; Matteus 4:5; 5:35; 27:53) I boken The Roman Siege of Jerusalem sammanfattas händelseutvecklingen så här: ”Under fem dagar försökte romarna att klättra uppför muren på stormstegar, men de drevs tillbaka gång på gång, men till slut kunde de judiska försvararna inte längre hålla stånd mot regnet av projektiler, och de gav upp. De romerska soldaterna satte ihop sina sköldar över sina huvuden, så att dessa bildade en testudo, och i skydd av den underminerade de sedan muren och försökte sätta eld på porten. Försvararna greps av en fruktansvärd panik.” De kristna inne i staden kunde erinra sig Jesu ord och urskilja att en vämjelighet stod på helig plats.a Men hur skulle dessa kristna kunna fly enligt Jesu råd, när staden var omringad?

7. Vad gjorde romarna när segern var inom räckhåll år 66 v.t.?

⁷ Historikern Flavius Josephus berättar: ”Utan att akta på de belägrades förtviflan och folkets välvilliga sinnesstämning, befalde Cestius [Gallus] sina soldater plötsligt draga sig tillbaka och, fastän ingen olycka drabbat honom, uppgaf han alt hopp och lemnade på ett oförklarligt sätt staden.” (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], II, 540 [xix, 7]; i den svenska utgåvan Flavii Josefi historia om judarnes krig mot romrarne, redigerad av N. J. Thunblad, 1884, sidan 294) Varför retirerade Gallus? Vad anledningen än kan ha varit, så gav hans reträtt de kristna möjlighet att lyda Jesu befallning att fly till bergen och till säkerhet.

8. När och hur kom den andra fasen av den romerska satsningen mot Jerusalem, och vad fick de överlevande uppleva?

⁸ Lydnad räddade livet. Det dröjde inte länge förrän romarna återkom för att krossa revolten. Fälttåget under härföraren Titus kulminerade i att Jerusalem belägrades från april till augusti år 70 v.t. Det är fasansfullt att läsa Josephus’ beskrivning av judarnas lidande. Förutom att judar dödades i striden med romarna, slaktades också judar av rivaliserande judiska skaror, och svälten ledde till kannibalism. Vid tiden för romarnas seger hade 1.100.000 judar dött.b Av de 97.000 överlevande avrättades en del omedelbart, och andra blev slavar. Josephus säger: ”Titus [sände] dem, som voro öfver 17 år gamla, till bergverken i Egypten, men större delen kringspridde han i provinserna, hvarest de vid skådespelen dödades antingen af svärdet eller ock af de vilda djuren.” Och medan detta utsorterande pågick, svalt 11.000 av de tillfångatagna ihjäl.

9. Varför behövde inte de kristna drabbas av samma öde som judarna, men vilka frågor kvarstår?

⁹ De kristna kunde vara tacksamma över att de hade lytt Herrens varning och hade flytt från staden innan den romerska hären återvände. Därigenom räddades de från en del av det som Jesus kallade ”en stor vedermöda”, en sådan som inte hade ”förekommit sedan världens början intill” dess och som ”inte heller på nytt” skulle förekomma över Jerusalem. (Matteus 24:21) Jesus tillade: ”Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Matteus 24:22) Vad betydde detta på den tiden, och vad betyder det nu?

10. Hur har vi tidigare förklarat Matteus 24:22?

¹⁰ Tidigare har det förklarats att det ”kött” som skulle räddas åsyftade de judar som överlevde vedermödan för Jerusalem år 70 v.t. Eftersom de kristna hade flytt, skulle Gud kunna låta romarna åstadkomma en snabb tillintetgörelse. Med andra ord: På grund av det förhållandet att de ”utvalda” var utom fara kunde dagarna för vedermödan förkortas, så att en del judiskt ”kött” kunde räddas. Tanken var att de överlevande judarna förebildade dem som skulle överleva den kommande stora vedermödan i våra dagar. — Uppenbarelseboken 7:14.

11. Vad är det som gör att förklaringen av Matteus 24:22 bör omprövas?

¹¹ Men stämmer den förklaringen med det som hände år 70 v.t.? Jesus sade att mänskligt ”kött” skulle ”räddas” ur vedermödan. Skulle du, med tanke på att tusentals av de 97.000 överlevande snart dog av svält eller slaktades på en teater, använda ordet ”räddade” för att beskriva deras tillstånd? Så här säger Josephus om en teater i Caesarea: ”Antalet af dem, som funno sin död i djurfäktningarne, af dem, som brändes, och af dem, som dödades i striderna med hvarandra, öfversteg 2,500 personer.” Även om de inte dog under belägringen, var de knappast ”räddade”. Och skulle Jesus betrakta dem som varande lika de lyckliga som får överleva den kommande ”stora vedermödan”?

Kött räddat — hur?

12, 13. Vilka var de ”utvalda” som Gud var intresserad av under det första århundradet?

¹² År 70 v.t. betraktade Gud inte längre de köttsliga judarna som sitt utvalda folk. Jesus visade att Gud hade förkastat den nationen och skulle låta dess huvudstad, tempel och system för tillbedjan få ett slut. (Matteus 23:37—24:2) Gud hade utvalt en ny nation, ett andligt Israel. (Apostlagärningarna 15:14; Romarna 2:28, 29; Galaterna 6:16) Den bestod av män och kvinnor som utvaldes ur alla nationer och som smordes med helig ande. (Matteus 22:14; Johannes 15:19; Apostlagärningarna 10:1, 2, 34, 35, 44, 45) Några år innan Cestius Gallus gick till anfall skrev Petrus till ”dem som är utvalda enligt Guds, Faderns, förutvetande, med helgelse genom anden”. Dessa med anden smorda var ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation”. (1 Petrus 1:1, 2; 2:9) Gud skulle ta dessa utvalda till himlen för att regera tillsammans med Jesus. — Kolosserna 1:1, 2; 3:12; Titus 1:1; Uppenbarelseboken 17:14.

¹³ Det är till hjälp för oss att ha identifierat de utvalda, eftersom Jesus förutsade att vedermödans dagar skulle förkortas ”för de utvaldas skull”.c (Markus 2:27; Johannes 12:30; 1 Korinthierna 8:11; 9:10, 23; 11:9; 2 Timoteus 2:10; Uppenbarelseboken 2:3) Inträffade något som var till hjälp för de utvalda kristna som var fångade i Jerusalem eller som var ”för” deras ”skull”?

14. Hur blev ”kött” räddat när den romerska hären helt oväntat retirerade från Jerusalem år 66 v.t.?

¹⁴ Kom ihåg att år 66 v.t. hade romarna tågat igenom landet och intagit övre delen av Jerusalem och börjat underminera muren. Josephus kommenterar: ”Hade han nu blott fortsatt belägringen, så skulle staden snart hafva varit i hans våld.” Fråga dig själv: ”Varför skulle den mäktiga romerska hären plötsligt ge upp kampen och ’på ett oförklarligt sätt’ lämna staden och retirera?” Rupert Furneaux, specialist på att tolka militärhistoria, säger: ”Ingen historiker har lyckats ge någon tillfredsställande förklaring till Gallus’ märkliga och katastrofala beslut.” Hur det än må vara med den saken, så blev resultatet att vedermödan förkortades. Romarna retirerade, och judarna anföll dem under återtåget. Hur var det då med de ”utvalda” smorda kristna som hade fångats i en fälla? Genom att belägringen upphörde blev de räddade från den slakt som hotade under vedermödan. Dessa kristna som fick nytta av förkortandet av vedermödan år 66 v.t. var således det räddade ”kött” som nämns i Matteus 24:22.

Hur blir din framtid?

15. Varför skulle du vilja säga att Matteus, kapitel 24, bör vara av särskilt intresse för oss nu?

¹⁵ Någon kanske undrar: ”Varför bör jag vara särskilt intresserad av denna klarare förståelse av Jesu ord?” Jo, därför att det finns goda skäl att dra slutsatsen att Jesu profetia skulle få en större uppfyllelse, en uppfyllelse utöver den som skedde fram till och med år 70 v.t.d (Jämför Matteus 24:7; Lukas 21:10, 11; Uppenbarelseboken 6:2—8.) Jehovas vittnen har i årtionden predikat att den större uppfyllelse som sker i vår tid bevisar att vi kan förvänta att en omfattande ”stor vedermöda” är mycket nära. Hur kommer de profetiska orden i Matteus 24:22 att uppfyllas under den?

16. Vilka uppmuntrande fakta ger Uppenbarelseboken om den annalkande stora vedermödan?

¹⁶ Omkring två årtionden efter vedermödan i Jerusalem skrev aposteln Johannes Uppenbarelseboken. I den bekräftades det att en stor vedermöda väntade i framtiden. Och eftersom vi är intresserade av det som berör oss personligen, kan vi känna oss lättade över att veta att Uppenbarelseboken profetiskt försäkrar oss om att mänskligt kött skall leva igenom denna kommande stora vedermöda. Johannes fick se ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Vilka är de? En röst från himlen svarar: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan.” (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Ja, de kommer att överleva! Uppenbarelseboken ger oss också inblick i händelseutvecklingen i den kommande stora vedermödan och i hur Matteus 24:22 skall uppfyllas.

17. Vad kommer att ingå i den inledande fasen av den stora vedermödan?

¹⁷ Den inledande fasen av denna vedermöda kommer att bli ett angrepp på en symbolisk prostituerad, kallad ”det stora Babylon”. (Uppenbarelseboken 14:8; 17:1, 2) Hon representerar världsväldet av falsk religion, i vilket kristenheten är den mest klandervärda delen. Enligt orden i Uppenbarelseboken 17:16—18 kommer Gud att inge de politiska elementen i hjärtat att angripa denna symboliska sköka.e Tänk på hur detta angrepp skulle kunna te sig för Guds ”utvalda” smorda och deras medförbundna, den ”stora skaran”. Under detta förödande angrepp på religionen skulle det kanske kunna te sig som om alla religiösa organisationer, också Jehovas folk, skulle komma att utplånas.

18. Varför kan det verka som om inget ”kött” skulle räddas genom den inledande delen av den stora vedermödan?

¹⁸ Det är då som Jesu ord i Matteus 24:22 skall uppfyllas i stor skala. Precis som de utvalda i Jerusalem verkade vara i fara att utplånas, så skulle det under angreppet på religionen kunna verka som om Jehovas tjänare eller allt ”kött” av Guds folk riskerade att utplånas. Men låt oss komma ihåg vad som hände år 66 v.t. Den vedermöda som orsakats av romarna förkortades och gav Guds utvalda smorda rikligt tillfälle att undfly och förbli vid liv. Vi kan därför vara övertygade om att man i det tillintetgörande angreppet på religionen inte kommer att få utplåna församlingen av sanna tillbedjare. Detta angrepp kommer att gå fort — som ”på en enda dag”. Men för att Guds folk skall kunna ”räddas” kommer angreppet inte att slutföras, utan det kommer på något sätt att förkortas. — Uppenbarelseboken 18:8.

19. a) Vad kommer att vara uppenbart efter den första delen av den stora vedermödan? b) Vad kommer detta att leda till?

¹⁹ Andra element inom Satans, Djävulens, jordiska organisation kommer därefter att finnas kvar någon tid och sörja förlusten över förbindelserna med sin gamla religiösa älskarinna. (Uppenbarelseboken 18:9—19) I ett visst skede kommer de att lägga märke till att Guds sanna tjänare finns kvar och ”bor i trygghet” och att de ”allesammans bor utan mur” och verkar vara ett lätt byte. Vilken överraskning väntar dem inte! Gud kommer att reagera för ett verkligt angrepp eller ett hot om angrepp mot sina tjänare och gå till doms med sina fiender i denna den sista delen av den stora vedermödan. — Hesekiel 38:10—12, 14, 18—23.

20. Varför kommer den andra fasen av den stora vedermödan inte att utgöra någon fara för Guds folk?

²⁰ Denna andra fas av den stora vedermödan kommer att motsvara det som hände med Jerusalem och dess invånare år 70 v.t., under romarnas andra anfall mot staden. Det kommer att visa sig bli ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill ... [dess], nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Men vi kan vara övertygade om att Guds utvalda och deras medförbundna inte kommer att vara i farozonen och riskera att bli dödade. Eftersom Guds trogna vittnen är bosatta över hela jorden, kommer deras framtida säkerhet och beskydd inte att vara beroende av någon geografisk plats, och de kommer inte att ha flytt till någon sådan, som de kristna i Jerusalem under det första århundradet kunde göra, då de flydde från den staden till bergstrakterna, till exempel till Pella på andra sidan Jordan.

21. Vilka kommer att utkämpa den sista striden, och vad kommer utgången att bli?

²¹ Tillintetgörelsen kommer inte att ske genom romerska härar eller genom något annat mänskligt organ. Uppenbarelseboken beskriver i stället avrättningsstyrkorna som kommande från himlen. Ja, denna sista del av den stora vedermödan kommer inte att utkämpas av någon mänsklig här, utan av ”Guds Ord”, kungen Jesus Kristus, med hjälp av ”härarna” som är i himlen, däribland de uppväckta smorda kristna. ”Kungars Kung och herrars Herre” kommer att verkställa en avrättning långt mer genomgripande än den som romarna utförde år 70 v.t. Då kommer alla mänskliga motståndare till Gud — kungar, militärbefälhavare, fria och slavar och små och stora — att avlägsnas. Också mänskliga organisationer i Satans värld kommer att få sitt slut. — Uppenbarelseboken 2:26, 27; 17:14; 19:11—21; 1 Johannes 5:19.

22. I vilken ytterligare bemärkelse kommer ”kött” att bli räddat?

²² Kom ihåg att ”kött”, både av den smorda kvarlevan och av den ”stora skaran”, redan kommer att ha blivit räddat, när det stora Babylon snabbt och fullständigt går under i den första delen av den stora vedermödan. På liknande sätt kommer det ”kött” som har flytt till Jehovas sida att bli räddat i den sista delen av den stora vedermödan, något som verkligen kommer att stå i skarp kontrast till det öde som mötte de upproriska judarna år 70 v.t.!

23. Vad kan det ”kött” som får överleva se fram emot?

²³ Lägg, med tanke på möjligheterna för framtiden för dig själv och dina nära och kära, märke till det som utlovas i Uppenbarelseboken 7:16, 17: ”De skall inte hungra mer eller törsta mer, inte heller skall solen gassa ner på dem eller någon som helst glödande hetta, eftersom Lammet, som är i tronens mitt, skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” Detta är helt visst att bli ”räddad” på ett underbart och bestående sätt.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ I vilka två faser skedde den romerska härens anfall mot Jerusalem?

◻ Varför är det inte troligt att de 97.000 judar som överlevde år 70 v.t. utgjorde det ”kött” som nämns i Matteus 24:22?

◻ Hur förkortades dagarna för Jerusalems vedermöda, och hur blev ”kött” därigenom räddat?

◻ Hur kommer dagarna att förkortas och ”kött” att bli räddat i den annalkande stora vedermödan?

[Bild på sidan 16]

Ett judiskt mynt präglat efter revolten. Den hebreiska inskriften lyder: ”År två”, dvs. år 67 v.t., det andra året av judarnas självstyre

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bild på sidan 17]

Ett romerskt mynt präglat år 71 v.t. Till vänster en beväpnad romare; till höger en sorgklädd judinna. Orden ”IVDAEA CAPTA” betyder ”Judeen i fångenskap”

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.