Kan någonting skilja dig från Guds kärlek?
”Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” — ROMARNA 8:38, 39.
1. På vilka sätt är Guds kärlek uppenbar dagligen?
GUD är kärlek. Denna kärlek kommer dagligen till uttryck genom olika sätt att uppehålla livet. Luften vi andas, vattnet vi dricker, maten vi äter — allt kommer som uttryck för Guds kärlek. Dessa ting kommer dessutom både goda och onda till del i lika mån, antingen det blir uppskattat eller inte. Jesus vittnade om detta, när han sade om sin himmelske Fader: ”Han låter ... sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matteus 5:45) Varje levande skapelse på jorden står i tacksamhetsskuld till Gud för sitt uppehälle. — Psalm 145:15, 16.
2. Hur visades Jehovas stora kärlek till mänskligheten, och hur visade Jesus uppskattning av det som var Jehovas vilja?
2 För människor gick Guds kärlek långt utöver att bara uppehålla det nuvarande livet som vissnar likt blommorna och gräset. (1 Petrus 1:24) Han vidtog åtgärder för att människorna skulle kunna få leva för evigt: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Denna åtgärd vidtogs till ett mycket högt pris för både Fadern och Sonen. Natten innan Jesus dog föll han ner på marken i Getsemane och bad i sådan svår ångest att ”hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken”. I detta ögonblick av vånda tänkte Jesus på den smälek som hopades över Guds namn, och han bad till och med att bägaren skulle tas bort. Men han tillade: ”Men ändå inte vad jag vill, utan vad du vill.” (Lukas 22:44; Markus 14:36) Trots att Jesus var i ytterst svår ångest, kom det som Jehova önskade först. Inte ens tanken på att bli gisslad och att möta en långsam död genom att bli fastnaglad vid en tortyrpåle kunde skilja honom från Guds kärlek.
3. Vilka ord av Paulus tar Jehovas vittnen i våra dagar upp som sina egna, och med vilka följder för dem själva?
3 Det Jehova vill kommer också först för Jehovas vittnen, som i våra dagar vandrar i Jesu fotspår. ”Om Gud är för oss”, säger de och gör aposteln Paulus’ ord till sina egna, ”vem skall då vara emot oss? Vem skall skilja oss från den Smordes kärlek? Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Tvärtom: i allt detta avgår vi med fullständig seger genom honom som har älskat oss.” (Romarna 8:31, 35, 37) Under detta århundrade har Jehovas vittnen ansatts av pöbelhopar; de har blivit slagna, tjärade och fjädrade, fysiskt lemlästade, våldtagna; de har fått svälta; de har mördats av exekutionsplutoner, och i nazistiska koncentrationsläger har de till och med blivit halshuggna — allt på grund av deras vägran att låta sig skiljas från Guds kärlek.
4. Vilket intryck gör en ung mans vägran att skilja sig från Guds kärlek på dig?
4 Här följer utdrag ur ett brev som en ung man, ett av Jehovas vittnen, för fyrtiofyra år sedan skrev till sina föräldrar från ett nazistiskt koncentrationsläger:
”Klockan är nu nio på morgonen på dagen för min rannsakning, men jag måste vänta till 11.30. Jag skriver dessa rader i en ensam cell i den statliga militärdomstolens hus. Jag känner en sådan frid, att det verkligen är nästan otroligt, men så har jag också överlämnat allt åt Herren, och därför kan jag lugnt vänta på denna stund och finna mig i de ständiga bojorna. De sade till er, att jag inte skulle behöva vara fjättrad. Bara lögner! Dag och natt får man bära bojor, och man blir fri ifrån dem bara när man skall klä av och på sig och när man skall göra rent i cellen. ...
12.35. Det är över nu alltsammans. I betraktande av att jag höll fast vid min vägran [hans vägran att rätta sig efter deras krav att sluta med sin tillbedjan av Jehova Gud], avkunnades dödsdomen. Jag lyssnade, och sedan jag hade uttalat orden ’Var trogen intill döden’ och några andra av vår Herres ord, var alltsammans över. Men låt oss inte bry oss om det nu. Jag känner en sådan frid, ett sådant lugn, att ni knappt kan föreställa er det. ... Denna frid och denna glädje, som kom över mig redan i domssalen och som världen inte kan förstå, uppfyllde och överväldigade mig, när jag på nytt kom in i min cell. ... Gråt inte. ... Detta är det bästa jag kan ge er och alla älskade bröder i dag, den sista söndagen före min avrättning (halshuggning), då jag blir fri från mina bojor.”a
”Han skall göra er fasta, han skall göra er starka”
5, 6. Vilka försäkringar, som Paulus och Petrus gav, är tröstande för dem som är svårt prövade därför att de håller fast vid Guds kärlek?
5 Denne unge man blev skild från livet, men inte från Guds kärlek. Jehovas vittnen har ner genom århundradena utsatts för liknande illdåd. Det är inte i sin egen kraft som Guds tjänare kan uthärda sådan förföljelse — till och med intill döden — utan i Guds. ”Gud är trofast”, försäkrar Paulus oss, ”och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korintierna 10:13) När Jehovas trogna vittnen i våra dagar har varit under provsättning, har de kunnat säga precis som Paulus gjorde, när han var fängslad: ”Herren bistod mig och ingav mig kraft.” — 2 Timoteus 4:17.
6 Efter det att aposteln Petrus förmanat oss att vara på vår vakt mot djävulen, som stryker omkring likt ett rytande lejon och söker uppsluka oss, ger han följande försäkran: ”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petrus 5:8—10) När man tänker på allt detta gudomliga stöd, är en sak uppenbar: Guds kärlek är osviklig; en eventuell skilsmässa från den kommer att vara vårt eget fel, inte Guds.
7. Vilka metoder använde Satan mot Jesus, och hur besegrade Jesus honom?
7 Satan angriper inte alltid likt ett rytande lejon. Många gånger närmar han sig som en listig orm eller till och med som en avfällig ”ljusets ängel”. Han hyser onda avsikter mot oss, och vi måste vara vakna, så att vi inte blir överlistade av honom. Vi måste ta på oss den fullständiga vapenrustningen från Gud för att ”stå fasta mot djävulens onda anslag [”slugt uttänkta åtgärder”, fotnoten i Referensbibeln]”. (1 Moseboken 3:1; 2 Korintierna 2:11; 11:13—15; Efesierna 6:11) Vid början av Jesu tjänst kom Satan till honom och citerade skriftställen och tillämpade dem felaktigt i ett försök att fresta Jesus till att handla orätt. Tre gånger frestade han Jesus, och tre gånger misslyckades han. Jesus avvärjde Satans vantolkning av bibeln med rätt tillämpade texter. Därefter sade Jesus till Satan att gå bort. Men Satan drog sig endast ”tillbaka från honom intill en annan läglig tid”. — Lukas 4:13; Matteus 4:3—11.
8, 9. På vilka bedrägliga sätt återvände Satan för att angripa Jesus, och vad instruerade Paulus oss att göra till vårt skydd?
8 Satan är envis. Han fortsätter att komma tillbaka i olika skepnader. Han återvände till Jesus med hjälp av det religiösa prästerskapet på den tiden. Jesus förstod detta och sade dem rent ut: ”Ni är från er fader djävulen.” Somliga människor kan rentav tjäna Satans syften oavsiktligt. Aposteln Petrus gjorde detta när han, även om han menade väl, förebrådde Jesus med orden: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” Jesus måste strängt förmana Petrus: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på.” (Johannes 8:44; Matteus 16:22, 23) På liknande sätt kan en arbetsgivare, en arbetskamrat, en skolkamrat, en vän, en släkting, en förälder eller en äktenskapspartner oavsiktligt tjäna Satans syften. Vi måste ständigt vara på vår vakt och inte låta någonting försvaga vårt förhållande till Jehova.
9 Det är därför nödvändigt att vi tar på oss ”den fullständiga vapenrustningen från Gud”, så att vi ”kan stå fasta mot djävulens onda anslag; därför att vi har en kamp, inte mot blod och kött, utan mot ... de onda andemakterna i det himmelska”. — Efesierna 6:11, 12.
Syndens grepp om det fallna köttet
10. Vad betyder ordet ”synd”, och vad kommer att skilja oss från Guds kärlek?
10 Satan slår till där vi är svaga. Därför gör han vår köttsliga benägenhet för att synda till en favoritmåltavla. (Psalm 51:7) Det grekiska ord som översatts med synd är ha·mar·tiʹa. Verbet är ha·mar·taʹno, som egentligen betyder ”att missa målet”. (Romarna 3:9, fotnoten i Referensbibeln) Ju mer vi missar målet och underlåter att hålla Guds bud, desto mer drar vi oss undan från Guds kärlek: ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” (1 Johannes 5:3) Äktenskapsbrott, otukt, sexuell perversitet, dryckesorgier, vilda fester, fritt utlopp åt köttsliga passioner, svartsjuka, yttringar av förbittring, begär efter materiella ting — allt sådant skiljer oss från Guds kärlek, och ”de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds rike”. — Galaterna 5:19—21.
11. Hur kan synden successivt gripa tag i oss, och vilket resultat får det till slut?
11 Många filmer, böcker, teaterföreställningar och TV-program (som i vissa länder är kryddade med materialistiska, jagfixerade och sexuellt inriktade reklaminslag) främjar jakten efter hämningslös och otyglad sinnlig njutning. Den första synden gör den andra lättare, den tredje och den fjärde följer, och snart kastar man sig med full fart in i världsligheten. De som är ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud” blir till slut helt upptagna med att på förhand göra ”upp planer för de ting köttet har begär till”. (2 Timoteus 3:4; Romarna 13:14) Både unga och gamla dras in i syndens käftar, och deras samveten blir fullständigt förhärdade. ”Eftersom de har förlorat all moralisk känsla, har de hängett sig åt tygellöshet för att i girighet åstadkomma allt slags orenhet.” — Efesierna 4:19; 1 Timoteus 4:2.
12. Vilka bibelställen visar syndens makt över oss, och hur klagade Paulus över detta?
12 De som är beslutna att inte skiljas från Guds kärlek måste väpna sig själva mot syndens grepp om det fallna köttet. Synden är en hemsk fiende, vilket bibeln betonar gång på gång. ”Varje utövare av synd är en syndens slav”, ”alla är under synd”, ”alla har ju syndat”, låt ”inte synden fortfara att härska som kung i era dödliga kroppar”, ”ni [är] hans slavar därför att ni lyder honom”, ”den lön synden betalar ut är död”, och alla är ”under synd”. (Johannes 8:34; Romarna 3:9, 23; 6:12, 16, 23; Galaterna 3:22) Paulus var ”såld under synden”, ”fånge under syndens lag”, vilket fick honom att klaga: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” (Romarna 7:14, 19, 23) Han utropar därför: ”Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?” Därefter kommer det glädjande svaret: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” — Romarna 7:24, 25.
13, 14. a) Genom vad befrias vi från synden? b) Hur kan vi förbli i Kristi kärlek?
13 ”Synden kom att härska som kung tillsammans med döden”, ända tills Kristus Jesus kom. (Romarna 5:14, 17, 21) Men i och med Jesu död och uppståndelse blev synden detroniserad för dem som ger gensvar på Guds kärleksfulla gåva i form av sin Son. Han frälste oss från våra synder, tvättade bort dem, renade oss från dem, löste oss från dem och utplånade dem fullständigt för oss. (Matteus 1:21; Apostlagärningarna 3:19; 22:16; 2 Petrus 1:9; 1 Johannes 1:7; Uppenbarelseboken 1:5) Därför är det inte bara aposteln Paulus som skall tacka Gud genom Jesus Kristus, vår Herre, för att han har öppnat vägen till befrielse från köttets eländiga slaveri under synd och död, utan det bör alla som förtröstar på Kristi Jesu utgjutna blod göra.
14 Därför är det absolut nödvändigt inte bara att undvika allt som skiljer oss från Guds kärlek, utan också att förbli i Kristi kärlek. Formeln för att förbli nära Jesus är densamma som för att närma sig Gud. Jesus påpekade detta, när han sade: ”Alldeles som Fadern har älskat mig och jag har älskat er: förbli i min kärlek. Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” — Johannes 15:9, 10.
Risken för att glida bort
15. Vad är vi sårbara för, och vad måste vi göra för att undvika faran?
15 Förlora inte denna befrielse från slaveriet under synd och död genom att glida tillbaka eller glida bort. Detta kan ske så successivt att vi kan bli överrumplade. Som det sägs i Galaterna 6:1: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” Till och med när någon ger en annan råd, måste han hålla ett öga på sig själv. Vi är alla så sårbara! ”Vi [måste] mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört, för att vi aldrig må glida bort.” — Hebréerna 2:1.
16, 17. Vad belyser risken att glida bort andligen, och vad bör vi göra för att undvika det?
16 Att glida kräver ingen ansträngning. Det är därför som det är så lätt — och så farligt — andligt talat. Innan man inser det, kan man upptäcka att man håller på att skilja sig från Guds kärlek. Det är likt ett får som går vilse. Hur går det vilse? En herde förklarar: ”Det knaprar sig vilse. Det ser en tuva med grönt gräs någon meter bort på ena sidan och går dit och knaprar på den. Det ser en annan fläck tre meter längre bort och går för att knapra på den. En tredje fläck ser inbjudande ut, och fåret går för att knapra på den. Snart är det långt borta från hjorden. Det har knaprat sig vilse.”
17 Så är det med dem som glider bort andligen. Det kan börja nog så oskyldigt med några få materiella ting eller med världsligt umgänge eller med att man börjar spekulera över vissa skriftställen. Men lite i sänder flyttar sådana personer sig längre och längre bort från Guds hjord, och snart har de skilt sig från församlingen och från Guds kärlek. De lyssnade inte till Paulus’ råd: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” — 2 Korintierna 13:5.
18, 19. Hur får vi djävulen att fly från oss, och hur närmar vi oss Gud?
18 Vi uppmanas: ”Stå emot djävulen, så skall han fly från er.” Genom skickligt bruk av ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, kan vi slå tillbaka Satans listiga angrepp. Det var så Jesus avvisade Satan i öknen. Vi uppmanas också: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jakob 4:7, 8; Efesierna 6:17) Likt skribenterna av psalmerna bör vi hålla oss nära Gud genom att hålla fast vid hans ord: ”Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis.” ”I fråga om dina påminnelser fortsätter jag att visa mig uppmärksam.” ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min stig.” ”Ifrån dina påminnelser har jag inte avvikit.” — Psalm 19:8; 119:95, 105, 157; NW.
19 Genom bön, genom att studera Guds ord, genom att älska våra bröder och regelbundet församlas med dem och genom att tala med andra om Guds rike — på alla dessa sätt närmar vi oss Gud och hans kärlek som gjorts uppenbar i Kristus Jesus, vår Herre. — 1 Tessalonikerna 5:17; Romarna 12:2; Hebréerna 10:24, 25; Lukas 9:2.
20. Vilken beslutsamhet, som Jehovas vittnen i våra dagar gör till sin egen, gav Paulus uttryck åt?
20 I en omfattande och kraftfull förklaring gjorde Paulus sig till tolk för beslutsamheten hos alla Jehovas trogna vittnen på jorden i våra dagar, när han sade: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är [gjorts synlig, The Jerusalem Bible] i Kristus Jesus, vår Herre.” — Romarna 8:38, 39.
[Fotnot]
a Vakttornet för 15 november 1945, sidorna 353, 354.
Kommer du ihåg?
◻ Hur visas Jehovas kärlek i de åtgärder han vidtagit för att människor skall leva?
◻ Vilka metoder har Satan prövat för att skilja Jehovas vittnen från Guds kärlek?
◻ Vilka bibelställen visar syndens grepp om oss, och hur kan detta grepp brytas?
◻ Varför är det så farligt att glida bort, och hur kan det motverkas?
[Bild på sidan 13]
Ett får förirrar sig bort lite i sänder, tills det har gått fullständigt vilse