Bibelns syn
Bör kristna använda rosenkransen, radbandet?
”MARIA och rosenkransen är de bästa sätten att nalkas den allsmäktige Guden i bön.” — Jean.
”Om man behövde någon hjälp från Maria, kunde man allra effektivast erhålla den genom att använda rosenkransen. Jag gick aldrig någonstans utan den!” — Kevin.
”Vi fick lära oss att man måste be till Gud genom Maria.” — Jeannine, före detta katolsk nunna.
Finns det en verklig grund för sådan förtröstansfull tillit till rosenkransen? Rekommenderade Gud, Kristus eller Maria att man skulle använda den? Vad får vi veta av historien och Guds heliga ord om den?
Många människor som använder rosenkransen eller radbandet tror att detta bruk började med kristendomen. Men historiska vittnesbörd visar att bruket att recitera böner och räkna dem på ett pärlband går tillbaka till tiden före kristendomens början. På tal om radbandets ursprung förklaras det i The World Book Encyclopedia: ”Bönekulor är av forntida ursprung och användes sannolikt först av buddisterna. Både buddister och muslimer använder sådana i sina böner.” I The Catholic Encyclopedia bekräftas det att bönekulor i hundratals år var allmänt bekanta för icke-kristna och användes långt innan katolska kyrkan lade sig till med rosenkransen.
Maria och rosenkransen
Maria kallas ”Den heliga rosenkransens drottning”. Hon tillskrivs rådet till katoliker: ”Be rosenkransbönerna.” Den vanligaste rosenkransen, ”den heliga jungfrun Marias rosenkrans”, spåras tillbaka till 1100-talet v.t. och nådde sin slutgiltiga form på 1400-talet. Rosenkransen och Maria går hand i hand, eftersom man ser henne som tillskyndaren till rosenkransen och som den som får den största betydelsen i samband med bön.
Varför allt detta framhållande av Maria och rosenkransen? Till svar pekar katolska auktoriteter på vad ängeln Gabriel sade till henne: ”Hell dig, full av nåd! Herren är med dig.” (Lukas 1:28, J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning) Maria insåg att fastän hennes andel i att hon blev havande med Jesus och födde honom var viktig, var den obetydlig när den jämfördes med den upphöjda ställning den Son hon skulle föda skulle få. Om honom sade ängeln Gabriel vidare: ”Han skall vara stor och kallas den Högstes Son; och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. På hans rike skall ingen ände vara.” — Lukas 1:32, 33, Benelius.
Lägg märke till att uppmärksamheten inte skulle riktas på Maria, utan på den Son hon skulle bli havande med — Jesus. Han var den som skulle bli stor och härska som kung. (Filipperna 2:9, 10) Ingenting sägs om att Maria förordnades som ”Den heliga rosenkransens drottning”. Maria fick dock en välsignelse. Hon blev mor till Jesus. — Lukas 1:42.
Maria var inte en ärelysten kvinna, som sökte bli framträdande. Hon var lycklig och nöjd med att vara en ringa tillbedjare av Gud, den Högste. Hennes ödmjuka, undergivna läggning visas i hennes svar till ängeln Gabriel, när hon sade: ”Jag är Herrens tjänarinna.” (Lukas 1:38, Benelius) Livet igenom visade Maria sig vara en uppriktig kvinna med tro, en som älskade rättfärdighet, en lojal och trogen Jesu Kristi lärjunge, som förenade sig med medtillbedjare i att ödmjukt be till den allsmäktige Guden. De första kristna bad tillsammans med Maria, inte till henne. — Apostlagärningarna 1:13, 14.
Bön och rosenkransen
De kristna betraktar bönen som en mycket värdefull föranstaltning av Skaparen — en verklig gåva att sätta stort värde på. Bönen är respektfullt tal till den allsmäktige Guden. Den bör förmedla vad vi innerst inne känner och tänker i vårt hjärta. ”Bönen bör vara ett uttryck för ens vänskap med Gud”, heter det i New Catholic Encyclopedia. Böneframställningen till Gud bör aldrig bli en meningslös rutin, och vi bör inte strängt hålla oss till några favorituttryck som vi lagt på minnet. — Matteus 6:7, 8.
Bidrar radbandet till sådana meningsfulla böner? Jeannine lade märke till att upprepandet av ”Ave Maria” på radbandet ”blev livlöst upprepande”. Att hon upprepade samma ord på radbandet förde henne inte närmare Gud. En annan före detta katolsk nunna, Lydia, sade: ”Jag fann inte någon undervisning i att upprepa radbandsbönerna. Jag skulle ha föredragit att läsa böcker om religion.” Böner som upprepas tjänar inte något nyttigt syfte, eftersom Gud har lovat: ”Innan de ropar, skall jag svara.” (Jesaja 65:24; Matteus 6:7, 8, 32) Den allsmäktige Guden uppskattar och besvarar anhållanden som framställs med rätta motiv och som kommer från ett ärligt och uppriktigt hjärta. Radbandet hjälper inte någon att nalkas Gud med meningsfulla, från hjärtat kommande böner. — Psalm 119:145; Hebréerna 10:22.
Hur man vänder sig till Gud
Den enda godtagbara väg på vilken man får tillträde till den ”som hör bön” är genom Jesus Kristus. (Psalm 65:3) Jesus lärde klart och tydligt: ”Jag är vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6, Benelius) Maria inbjöds inte att dela detta ansvar och tjäna som förmedlerska. Om Maria hade beviljats detta unika privilegium, skulle Jehova sannerligen ha gjort det känt. — Hebréerna 4:14—16; 1 Johannes 2:1, 2.
Radbandet och reciterandet av utantillärda böner började utanför till bekännelsen kristna länder. Genom att be till Maria fäster man inget avseende vid vad Jesus lärde att ”ingen kommer till Fadern utom genom” honom. Radbandet och Maria är således inte Guds sätt att vända sig till honom i bön.