NÄSTA, MEDMÄNNISKA

Ordet ”nästa” används ofta i betydelsen ”medmänniska”, och i biblisk bemärkelse kan det beteckna en människa som visar den kärlek och godhet som Bibeln påbjuder.

Orden ”nästa” och ”medmänniska” i Bibelns hebreiska skrifter är översatta från det hebreiska ordet rẹa‛, som också kan betyda ”vän”, ”kamrat”. Det kan användas om någon som man har ett nära förhållande till, men oftast syftar det på en medmänniska i allmänhet eller en landsman, oavsett om det är en nära vän eller inte. På de flesta ställen i Bibeln där ordet förekommer används det om någon som tillhör det israelitiska samhället eller bor i Israel. (2Mo 20:16; 22:11; 5Mo 4:42; Ord 11:9) Det finns flera andra hebreiska ord som har ett liknande betydelseinnehåll. Ordet ‛amịth återges vanligtvis med ”landsman” och används ofta om någon som man har en viss kontakt med. (3Mo 6:2; 19:15, 17; 25:14, 15) Ordet qarọ̄v betyder ”nära”, ”nära släkt med”, och det kan användas med avseende på platser, tid och personer. När det används om personer kan det beteckna ett närmare förhållande än vad ordet ”nästa” gör, och det återges därför ibland med ”en som står (någon) nära” eller ”(en persons) närmaste”. (2Mo 13:17; 32:27; Ps 15:3; 38:11; Hes 23:5) I de kristna grekiska skrifterna är ordet ”nästa” en återgivning av plēsịon (”nära”) i kombination med den bestämda artikeln ho, ordagrant ”den (som är) nära”. (Rom 13:10; Ef 4:25)

Kärlek till nästan. Genom hela Bibeln framhålls det att man skall vara kärleksfull, omtänksam, givmild och hjälpsam mot sin nästa, oavsett om det gäller en nära vän, en bekant eller en medmänniska i allmänhet. I den mosaiska lagen fanns befallningen: ”Med rättvisa skall du döma din landsman [form av ‛amịth]. ... Du skall inte hata din broder i ditt hjärta. Du skall ovillkorligen tillrättavisa din landsman, så att du inte kommer att bära på synd tillsammans med honom. ... Du skall älska din nästa [form av rẹa‛] som dig själv.” (3Mo 19:15–18) (I den grekiska Septuaginta är ordet rẹa‛ här återgivet med det grekiska uttrycket ho plēsịon.) David lovordar den som inte ”baktalar ... med sin tunga. Mot sin nästa [form av rẹa‛] gör han inte något ont, och han smädar inte den som står honom nära [form av qarọ̄v].” (Ps 15:3) Gång på gång ges befallningar om att man inte skall vålla sin nästa (rẹa‛) skada och inte heller förakta honom eller ha begär till något som tillhör honom. (2Mo 20:16; 5Mo 5:21; 27:24; Ord 14:21)

Aposteln Paulus sade: ”Den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.” Sedan nämnde han några av buden i lagen och avslutade med att säga att alla bud kan ”sammanfattas ... i detta ord: ’Du skall älska din nästa [plēsịon] som dig själv.’ Kärleken gör inget ont mot nästan [plēsịon]; kärleken är därför lagens uppfyllelse.” (Rom 13:8–10; jfr Gal 5:14.) Jakob kallar budet att man skall älska sin nästa som sig själv för ”den kungliga lagen”. (Jak 2:8)

Det näst största budet. När en jude frågade Jesus: ”Vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” och ville veta vilka bud han skulle följa, nämnde Jesus fem av de tio budorden och tillfogade dessutom befallningen i 3 Moseboken 19:18, nämligen: ”Du skall älska din nästa [plēsịon] som dig själv.” (Mt 19:16–19) Han betecknade också detta bud som det näst viktigaste i lagen – som ett av de två bud som hela lagen och profeterna vilade på. (Mt 22:35–40; Mk 12:28–31; Lu 10:25–28)

Vem är min nästa? Jesus hjälpte också sina åhörare att få en djupare förståelse av vad ordet plēsịon betydde när en annan man, som gärna ville visa att han var rättfärdig, frågade: ”Vem är egentligen min nästa [plēsịon]?” Jesus framställde då liknelsen om den barmhärtige samariern och framhöll att den som verkligen är en annan människas nästa är en som visar sådan kärlek och godhet som Bibeln påbjuder, och inte nödvändigtvis en släkting eller vän. (Lu 10:29–37)

I det israelitiska samhället. I de flesta grekiska textutgåvor förekommer en form av det grekiska ordet polịtēs, ”medborgare”, ”landsman”, i Hebréerna 8:11, men i några senare handskrifter står det i stället plēsịon. Paulus citerar här från den profetia om återställelse som står i Jeremia 31:34 och som riktades till israeliterna: ”’Och man skall inte mer behöva undervisa sin medmänniska [”nästa”, Åk; form av rẹa‛] eller sin broder och säga: ”Lär känna Jehova!” ty de skall allesammans känna mig, från den minste bland dem till den störste bland dem’, lyder Jehovas uttalande.” Paulus tillämpar detta på den andliga ”heliga nationen”, ”Guds Israel”, och säger: ”Och ingen skall behöva undervisa sin landsman och ingen sin broder ...”

Råd i Ordspråksboken. Även om man skall hjälpa sin nästa och älska honom, måste man se till så att man inte gör otillbörliga försök att bli nära vän med sin nästa. Man skall undvika att vara påträngande, vilket framgår av ett av ordspråken: ”Sätt inte din fot för ofta i din medmänniskas [form av rẹa‛] hus, så att hon får nog av dig och hatar dig.” (Ord 25:17)