Jesu reaktion inför Lasarus’ död uppenbarar en mycket öm och kärleksfull sida hos Guds Son. Hans starka känslor vid detta tillfälle vittnar tydligt om hans intensiva önskan att uppväcka de döda. Vi läser: ”När så Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon till hans fötter, under det hon sade till honom: ’Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.’ När Jesus nu såg henne gråta och de judar gråta som hade kommit med henne, suckade han i anden och blev upprörd; och han sade: ’Var har ni lagt honom?’ De sade till honom: ’Herre, kom och se.’ Jesus brast i tårar. Därför började judarna säga: ’Se, hur fäst han var vid honom!’” — Johannes 11:32—36.

I denna skildring finns det tre uttryck som vittnar om Jesu uppriktiga medkänsla: ”suckade”, ”blev upprörd” och ”brast i tårar”. De uttryck på grundspråket som användes vid nedtecknandet av denna gripande scen visar att Jesus var så djupt rörd av sin käre vän Lasarus’ död och vid åsynen av Lasarus’ gråtande syster att hans ögon fylldes av tårar.a

Det som är så anmärkningsvärt är att Jesus redan tidigare hade uppväckt två personer från de döda, och han var helt inställd på att göra detsamma med Lasarus. (Johannes 11:11, 23, 25) Men ändå sägs det att han ”brast i tårar”. Att återföra människor till livet är således inte bara en rutinsak för Jesus. De ömma och innerliga känslor som han visade vid detta tillfälle visar tydligt att han har en intensiv önskan att utplåna dödens förödande verkningar.