Jesu liv och tjänst

Jesus botar tio spetälska under sin sista färd till Jerusalem

JESUS omintetgör Sanhedrins planer att döda honom genom att lämna Jerusalem och bege sig till staden Efraim, cirka två och en halv mil nordost om Jerusalem. Där stannar han kvar tillsammans med sina lärjungar, utom räckhåll för sina fiender.

Tiden för påsken år 33 v.t. börjar emellertid närma sig, och snart är Jesus på resande fot igen. Han färdas genom Samarien och upp till Galileen. Detta är sista gången han besöker detta område före sin död. Där sluter sig troligen han och hans lärjungar till andra som är på väg till Jerusalem för att fira påsken. De tar vägen genom Pereen, som ligger öster om floden Jordan.

Redan i början av färden, när Jesus kommer in i en by i antingen Samarien eller Galileen, möts han av tio män som lider av spetälska. Denna fruktansvärda sjukdom fräter så småningom bort hela kroppsdelar på den sjuke — fingrar, tår, öron, näsa och läppar. För att skydda andra mot smitta föreskrev Guds lag beträffande en spetälsk: ”Han skall ... skyla sitt skägg, och han skall ropa: ’Oren! Oren!’ Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren. ... Han skall bo avskild.”

De tio spetälska männen följer anvisningarna i Guds lag och håller sig på långt avstånd från Jesus. De ropar emellertid med hög röst och säger: ”Jesus, undervisare, var barmhärtig mot oss!”

När Jesus får se dem stå där, säger han till dem: ”Gå och visa er för prästerna.” Jesus säger detta därför att Guds lag gav prästerna ansvaret att friskförklara personer som hade blivit botade från sin spetälska. På detta sätt fick de rätt att återigen vistas bland friska.

De tio spetälska har förtroende för Jesu mirakulösa förmågor. De skyndar därför i väg för att visa sig för prästerna, trots att de ännu inte har blivit botade. På vägen dit blir deras tro på Jesus belönad. De ser och känner att de håller på att bli friska igen!

Nio av de tio männen som blivit renade fortsätter sin väg, men den tionde, en samarit, vänder tillbaka för att söka efter Jesus. Varför det? Därför att han är så tacksam för att han blivit botad. Han prisar Gud med hög röst, och när han finner Jesus, faller han ner vid hans fötter och tackar honom.

Till svar säger Jesus: ”Blev inte de tio renade? Var är då de nio andra? Blev inga funna, som vände tillbaka för att ge ära åt Gud, utom den här mannen av en annan nation?”

Därefter säger han till den samaritiske mannen: ”Stig upp och bege dig av; din tro har gjort dig frisk.”

När vi läser om hur Jesus botade de tio spetälska, bör vi ta till hjärtat den lärdom som antyds genom frågan: ”Var är då de nio andra?” Den brist på tacksamhet som de nio lade i dagen är en allvarlig synd. Kommer vi, i likhet med den samaritiske mannen, att uttrycka vår tacksamhet för allt det som Gud ger oss, inbegripet det säkra löftet om evigt liv i Guds rättfärdiga nya värld? Johannes 11:54, 55; Lukas 17:11—19; 3 Moseboken 13:16, 17, 45, 46; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

◆ Hur omintetgör Jesus Sanhedrins planer att döda honom?

◆ Vart beger sig Jesus därnäst, och vad är hans mål?

◆ Varför blir de tio spetälska stående på avstånd, och varför säger Jesus till dem att gå och visa sig för prästerna?

◆ Vad kan vi lära oss av denna berättelse?

[Helsidesbild på sidan 9]