Aposteln Paulus förbinder Satan med ”de onda andemakterna i de himmelska regionerna”, och han omtalar dem som ”världshärskarna i detta mörker”. (Ef 6:11, 12) Som makthavare i det osynliga området i jordens omedelbara närhet är Satan ”härskaren över luftens myndighet”. (Ef 2:2) I Uppenbarelseboken står det att han är den som ”vilseleder hela den bebodda jorden”. (Upp 12:9) Aposteln Johannes sade att ”hela världen ligger i den ondes våld”. (1Jo 5:19) Satan är därför ”den här världens härskare”. (Joh 12:31) Av den anledningen skrev Jakob att ”vänskapen med världen är fiendskap med Gud”. (Jak 4:4)

Jesus befann sig i fara under hela sin jordiska tjänst. Satan använde människor som redskap för att motarbeta honom, antingen genom att försöka få honom att snava eller genom att försöka döda honom. Vid ett tillfälle tänkte folket gripa honom för att göra honom till kung. Men Jesus kunde inte gå med på det. Han ville bara ta emot kungamakt vid Guds rätta tid och på Guds sätt. (Joh 6:15) Vid ett annat tillfälle försökte folk från hans egen hemstad döda honom. (Lu 4:22–30) Han blev ständigt ansatt av människor som Satan använde för att försöka snärja honom. (Mt 22:15) Men trots alla ansträngningar Satan gjorde lyckades han inte få Jesus att begå minsta synd i tanke eller handling. Det blev grundligt bevisat att Satan är en lögnare, och hans ifrågasättande av Guds suveränitet och Guds tjänares ostrafflighet visade sig vara oberättigat. Som Jesus sade kort före sin död: ”Nu sker ett dömande av den här världen; nu skall den här världens härskare kastas ut” – fullständigt vanärad. (Joh 12:31) På grund av synden hade Satan hela mänskligheten i sitt grepp. Men när Jesus hade firat sin sista påsk tillsammans med lärjungarna och visste att Satan snart skulle vålla hans död kunde han säga: ”Världens härskare kommer. Och han har ingen hållhake på mig.” (Joh 14:30)