Gud är inte partisk

”Gud [är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 10:34, 35.

1. Vilket viktigt uttalande om ras gjorde Paulus i det forntida Aten?

”GUD som skapade världen och allt som finns i den och är Herre över både Himmel och jord bor inte i människogjorda tempel. ... Från en enda stamfader har han skapat varje ras av människor till att bo över hela jordens yta.” (Apostlagärningarna 17:24—26, Phillips) Vem yttrade dessa ord? Det gjorde den kristne aposteln Paulus under sitt berömda tal på Areskullen eller Areopagen i Aten i Grekland.

2. Vad bidrar till att göra livet färgrikt och intressant, och vad imponerade på en japan som besökte Sydafrika?

² Paulus’ ord får oss lätt att tänka på den underbara variation som finns i skapelsen. Jehova Gud skapade så många olika slag av människor, djur, fåglar, insekter och växter. Hur tråkigt skulle inte livet vara, om de alla vore lika! Variationen bidrar till att göra livet färgrikt och intressant. En japan, som var på besök i Sydafrika och där var med vid ett konvent som Jehovas vittnen höll, blev till exempel mycket imponerad av alla de olika raser och hudfärger som han såg där. Han påpekade hur annorlunda det är i Japan, där det stora flertalet har samma rasdrag.

3. Hur betraktar somliga en annan hudfärg, och vad ger detta upphov till?

³ Men skillnaden i hudfärg mellan raserna vållar ofta allvarliga problem. Många anser att de som har en annan hudfärg är underlägsna. Detta ger upphov till fientlighet, ja rentav till hat och rasfördomarnas gissel. Var detta vår Skapares avsikt? Är vissa raser överlägsna i hans ögon? Är Jehova partisk?

Är vår Skapare partisk?

4—6. a) Vad sade kung Josafat om partiskhet? b) Hur bekräftade både Mose och Paulus Josafats uttalande? c) Vilka frågor kan somliga ställa?

⁴ Genom att gå tillbaka i historien kan vi få en viss uppfattning om hur vår Skapare betraktar människorna. Kung Josafat, som härskade över Juda från år 936 till år 911 f.v.t., gjorde många förbättringar och ombesörjde att rättssystemet, som var grundat på Guds lag, fungerade på rätt sätt. Han gav domarna följande utmärkta råd: ”Se till vad ni gör, ty det är inte för en människa ni dömer, utan för Jehova. ... Var aktsamma och handla, ty hos Jehova, vår Gud, finns varken orättfärdighet eller partiskhet.” — 2 Krönikeboken 19:6, 7, NW.

⁵ Hundratals år dessförinnan hade profeten Mose sagt följande till Israels stammar: ”Jehova, er Gud, ... handlar [inte] partiskt mot någon.” (5 Moseboken 10:17, NW) Och i sitt brev till romarna varnade Paulus: ”Det kommer att bli oro och nöd för varje människa som är en missdådare, för juden först och också för greken. ... För Gud har inga favoriter.” — Romarna 2:9—11, The New English Bible.

⁶ Men somliga undrar kanske: Hur var det då med israeliterna? Var inte de Guds utvalda folk? Var han inte partisk för dem? Sade inte Mose till israeliterna: ”Dig har Jehova, din Gud, valt ut till att bli hans folk, en särskild egendom, bland alla folk”? — 5 Moseboken 7:6, NW.

7. a) Vad blev resultatet av att judarna förkastade Messias? b) Vilka kan nu åtnjuta underbara välsignelser från Gud, och hur?

⁷ Nej, Gud var inte partisk, när han använde israeliterna för ett speciellt syfte. När Jehova valde ut det folk genom vilket han skulle låta Messias komma, valde han de trogna hebreiska patriarkernas avkomlingar. Men judarna förlorade Guds ynnest, när de förkastade Messias, Jesus Kristus, och fick honom dödad. Men i våra dagar kan människor av varje ras eller nation, vilka utövar tro på Jesus, åtnjuta underbara välsignelser och få utsikten till evigt liv. (Johannes 3:16; 17:3) Detta bevisar helt visst att det inte finns någon partiskhet hos Gud. Jehova befallde också israeliterna att ”älska den bofaste främlingen” och inte ”förtrycka” honom, oavsett hans ras eller nationalitet. (5 Moseboken 10:19, NW; 3 Moseboken 19:33, 34) Vår himmelske Fader är alltså verkligen inte partisk.

8. a) Vad bevisar att Jehova inte favoriserade Israel? b) Hur använde Jehova Israel?

⁸ Det är sant att israeliterna åtnjöt speciella privilegier. Men de hade också ett tungt ansvar. De var förpliktade att hålla Jehovas lagar, och de som underlät att lyda dessa kom under en förbannelse. (5 Moseboken 27:26) Och israeliterna måste faktiskt straffas gång på gång för att de inte löd Guds lag. Jehova favoriserade dem alltså inte, utan han använde dem i stället till att framställa profetiska förebilder och till att utgöra varnande exempel. Och det var genom Israel som Gud till all lycka lät en återlösare, Jesus Kristus, komma, till välsignelse för hela mänskligheten. — Galaterna 3:14; jämför 1 Moseboken 22:15—18.

Var Jesus partisk?

9. a) Hur är Jehova och Jesus lika? b) Vilka frågor uppstår angående Jesus?

⁹ Kunde Jesus vara partisk, då det ju inte finns någon partiskhet hos Jehova? Tänk på vad Jesus en gång sade: ”Jag [söker] inte ... min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” (Johannes 5:30) Det råder fullkomlig endräkt mellan Jehova och hans älskade Son, och Jesus gör i alla avseenden sin Faders vilja. Deras uppfattning och uppsåt är faktiskt så lika att Jesus kunde säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Johannes 14:9) I mer än 33 år upplevde Jesus hur det är att leva som människa på jorden, och bibeln visar hur han behandlade medmänniskor. Vilken inställning hade han till andra raser? Var han fördomsfull eller partisk? Var Jesus rasist?

10. a) Hur bemötte Jesus en fenicisk kvinnas bön om hjälp? b) Visade Jesus fördomar genom att anspela på icke-judar som ”små hundar”? c) Hur övervann kvinnan invändningen, och med vilket resultat?

¹⁰ Jesus tillbringade större delen av sitt jordiska liv tillsammans med judar. Men en dag kom en fenicisk kvinna, en icke-judisk kvinna, fram till honom, och hon tiggde och bad honom bota hennes dotter. Som svar sade Jesus: ”Jag har inte blivit utsänd till några utom till de förlorade fåren av Israels hus.” Men kvinnan vädjade ändå: ”Herre, hjälp mig!” Då tillade han: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt de små hundarna.” Hundar var orena djur för judarna. Visade då Jesus fördomar genom att anspela på icke-judar som ”små hundar”? Nej, han hade ju just nämnt sitt speciella gudagivna uppdrag — att sörja för ”de förlorade fåren” av Israel. Genom att likna icke-judar vid små hundar, inte vildhundar, mildrade Jesus jämförelsen. Det han sade prövade naturligtvis kvinnan. Ödmjukt, men fast besluten att övervinna denna invändning, svarade hon taktfullt: ”Det är sant, Herre; men de små hundarna äter faktiskt av de smulor som faller från deras herrars bord.” Imponerad av kvinnans tro botade Jesus omedelbart hennes dotter. — Matteus 15:22—28.

11. Vilken inställning hade judar och samariter till varandra, vilket en händelse i samband med Jesus belyser?

¹¹ Tänk också på Jesu sammanträffanden med vissa samariter. Det rådde djup fiendskap mellan judar och samariter. Vid ett tillfälle sände Jesus i väg budbärare för att göra förberedelser för honom i en viss samaritisk by. Men dessa samariter ”tog inte emot honom, därför att han hade vänt sitt ansikte mot Jerusalem för att gå dit”. Detta gjorde Jakob och Johannes så upprörda att de ville nedkalla eld från himmelen och förinta dem. Men Jesus förebrådde de båda lärjungarna, och de gick alla till en annan by. — Lukas 9:51—56.

12. Varför blev en viss samaritisk kvinna förvånad över Jesu begäran?

¹² Delade Jesus de fientliga känslor som fanns mellan judar och samariter? Lägg märke till vad som hände vid ett annat tillfälle. Jesus och hans lärjungar var på väg från Judeen till Galileen och måste då gå genom Samarien. Uttröttad av vandringen slog Jesus sig ner vid Jakobs källa för att vila medan hans lärjungar gick till staden Sykar för att köpa mat. Under tiden kom en samaritisk kvinna för att hämta upp vatten. Nu hade Jesus själv vid ett annat tillfälle klassificerat samariterna som varande ”av en annan ras”. (Lukas 17:16—18, The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures) Men han sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Eftersom judar inte ville ha med samariter att göra, svarade den förvånade kvinnan: ”Hur kommer det sig att du, fast du är jude, ber mig om något att dricka, när jag är en samaritisk kvinna?” — Johannes 4:1—9.

13. a) Hur reagerade Jesus på den samaritiska kvinnans invändning, och vad blev hennes reaktion? b) Vad blev slutresultatet?

¹³ Men Jesus ignorerade kvinnans invändning. Han tog i stället tillfället i akt att vittna för henne och talade till och med om att han var Messias! (Johannes 4:10—26) Den häpna kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka vid källan och sprang tillbaka till staden och började berätta för andra om det som hade hänt. Hon hade levt omoraliskt, men hon visade sitt intresse för andliga ting genom att säga: ”Är det inte möjligt att han är den Smorde?” Vad blev slutresultatet? Många av människorna där i staden satte tro till Jesus på grund av det fina vittnesbörd som kvinnan hade avgett. (Johannes 4:27—42) Det är intressant att lägga märke till den kommentar som den kongregationalistiske teologen Thomas O. Figart gör i sin bok A Biblical Perspective on the Race Problem: ”Om vår Herre menade att det var nog så viktigt att slå ut en felaktig rastradition med en vänlig gest, då bör vi akta oss för att uppslukas av den nutida floden av rasism.”

14. Vilket bevis på Jehovas opartiskhet kunde man se under evangelieförkunnaren Filippus’ tjänst?

¹⁴ I sin opartiskhet lät Jehova människor av olika raser få bli judiska proselyter. Tänk också på det som hände för nitton hundra år sedan på den ödsliga vägen mellan Jerusalem och Gasa. Medan en svart man, som var i den etiopiska drottningens tjänst, åkte i sin vagn, läste han Jesajas profetia. Denne ämbetsman var en omskuren proselyt, eftersom ”han hade farit till Jerusalem för att tillbedja”. Jehovas ängel visade sig för den judiske evangelieförkunnaren Filippus och sade till honom: ”Gå fram och håll dig tätt till denna vagn.” Svarade Filippus då: ”Nej! Han är ju en man av en annan ras”? Nej, utan han tog i stället glatt emot etiopierns inbjudan att stiga upp i vagnen och sätta sig hos honom och förklara Jesajas profetia om Jesus Kristus! När de kom i närheten av ett vatten, frågade etiopiern: ”Vad hindrar mig från att bli döpt?” Eftersom ingenting hindrade detta, döpte Filippus med glädje etiopiern, och Jehova tog emot denne lycklige man som en smord efterföljare till sin opartiske Son, Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 8:26—39) Men det skulle snart komma ytterligare bevis på Guds opartiskhet.

En stor förändring

15. Vilken förändring ägde rum efter Jesu död, och hur förklarar Paulus detta?

¹⁵ Kristi död avlägsnade inte världsliga rasfördomar. Men genom den offerdöden förändrade Gud Jesu judiska lärjungars förhållande till dennes icke-judiska efterföljare. Aposteln Paulus antydde detta, när han skrev följande till icke-judiska kristna i Efesus: ”Ha ... ständigt i minnet att ni förut var folk av nationerna, vad köttet angår; ... att ni på den tiden var utan Kristus, utestängda från Israels samhälle och främmande för löftesförbunden, och ni hade inget hopp och var utan Gud i världen. Men nu, i gemenskap med Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit att befinna er nära genom den Smordes blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de båda parterna till ett och rev skiljemuren mellan dem.” Lagförbundet var den mur eller symbol av separation, som tjänstgjorde som en skiljemur mellan judar och icke-judar. Det upphävdes genom Kristi död för att både judar och icke-judar genom honom skulle få ”tillträde till Fadern genom en enda ande”. — Efesierna 2:11—18.

16. a) Varför fick Petrus himmelrikets nycklar? b) Hur många nycklar var det, och vad blev resultatet av deras användning?

¹⁶ Dessutom fick aposteln Petrus ”himmelrikets nycklar” för att människor av alla raser skulle kunna lära känna Guds uppsåt, ”födas på nytt” av helig ande och bli andliga medarvingar med Kristus. (Matteus 16:19; Johannes 3:1—8) Petrus använde tre symboliska nycklar. Den första var för judar, den andra för samariter och den tredje för övriga icke-judar. (Apostlagärningarna 2:14—42; 8:14—17; 10:24—28, 42—48) Den opartiske Guden, Jehova, gjorde det på så sätt möjligt för människor av alla raser att få privilegiet att bli Jesu andliga bröder och medarvingar till Riket. — Romarna 8:16, 17; 1 Petrus 2:9, 10.

17. a) Vilken ovanlig syn fick Petrus, och varför det? b) Till vems hem förde vissa män Petrus, och vilka väntade på honom där? c) Vad påminde Petrus dessa icke-judar om, men vad hade Gud tydligt lärt honom?

¹⁷ För att göra Petrus beredd att använda den tredje nyckeln — den för icke-judarna — fick han en ovanlig syn av orena djur och blev tillsagd: ”Stig upp, Petrus, slakta och ät!” Lärdomen var: ”Sluta du upp med att kalla de ting befläckade, som Gud har renat.” (Apostlagärningarna 10:9—16) Petrus var mycket rådvill över synens innebörd. Men snart kom det tre män för att föra honom hem till Kornelius, en romersk officer stationerad i Caesarea. Eftersom den staden var de romerska truppernas huvudhögkvarter i Judeen, var det naturligt för Kornelius att bo där. Där, i denna icke-judiska miljö, väntade Kornelius tillsammans med sina släktingar och mycket nära vänner på Petrus. Aposteln påminde dem: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av en annan ras; och ändå har Gud visat mig att jag inte skall kalla någon människa befläckad eller oren. Därför har jag också kommit utan invändning, då jag blev hämtad.” — Apostlagärningarna 10:17—29.

18. a) Vad av avgörande betydelse meddelade Petrus Kornelius och dennes gäster? b) Vilken dramatisk händelse ägde rum, medan Petrus vittnade om Jesus? c) Vad gjorde man sedan med dessa troende icke-judar?

¹⁸ När Kornelius hade förklarat hur Gud hade väglett det hela, sade Petrus: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:30—35) Därefter, när aposteln fortsatte att vittna om Jesus Kristus, hände något dramatiskt! ”Medan Petrus ännu talade om dessa ting, föll den heliga anden på alla som hörde ordet.” Petrus’ judiska kamrater ”blev förundrade, därför att den heliga andens fria gåva nu blev utgjuten också över folk av nationerna. De hörde dem nämligen tala med tungor och förkunna Guds storhet.” Petrus kände sig manad att säga: ”Kan väl någon förbjuda vatten så att dessa, som har fått den heliga anden alldeles som vi, inte skulle bli döpta?” Vem kunde komma med invändningar, eftersom helig ande från himmelens opartiske Gud hade utgjutits över dessa troende icke-judar? Därför befallde Petrus att de skulle ”döpas i Jesu Kristi namn”. — Apostlagärningarna 10:36—48.

”Från varje nation”

19. Varför, och i vilken utsträckning, ökar rasfientlighet?

¹⁹ Vi befinner oss nu i ”de yttersta dagarna”, och ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är ett faktum. Människor är bland annat egenkära, inbilska, övermodiga, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, utan självbehärskning, vildsinta, egensinniga och uppblåsta av högmod. (2 Timoteus 3:1—5) I ett sådant samhällsklimat är det inget att förvåna sig över att rasfientligheter och rasmotsättningar ökar världen runt. I många länder föraktar eller till och med hatar människor av olika ras och hudfärg varandra. Detta har i vissa länder lett till verkliga strider och till och med till hemska grymheter. Också i så kallade upplysta samhällen har många människor svårt att övervinna rasfördomar. Och denna ”sjuka” verkar sprida sig till sådana områden som man minst kunde tänka sig, till exempel öar i havet, vilka en gång var nästan idylliskt fridfulla.

20. a) Vilken inspirerad syn fick Johannes se? b) I vilken utsträckning har denna syn uppfyllts? c) Vilket problem måste somliga fortfarande övervinna, och var bör de söka lösningen?

²⁰ Men trots denna avsaknad av samförstånd mellan raserna i olika delar av världen förutsade den opartiske Guden, Jehova, att människor med ärligt hjärta av alla raser och nationer skulle föras in i en anmärkningsvärd internationell endräkt. Genom gudomlig inspiration fick aposteln Johannes se ”ett mycket stort antal människor, omöjligt att räkna, från varje nation, ras, stam och språk; de stod inför tronen och inför Lammet” och lovprisade Jehova. (Uppenbarelseboken 7:9, The Jerusalem Bible) Denna profetia håller redan på att uppfyllas. I 210 länder åtnjuter nu mer än 3.300.000 Jehovas vittnen av alla nationer och raser endräkt och samförstånd mellan raserna. Men de är fortfarande ofullkomliga. Även om de är omedvetna om det, så finns det till och med bland dessa sådana som har svårt att helt och fullt övervinna rasfördomar. Hur kan man övervinna detta problem? Vi skall behandla denna fråga i följande artikel, som är grundad på fina råd från det ord som inspirerats av den opartiske Guden, Jehova.

Hur skulle du svara?

◻ Varför vill du säga att Jehova inte var partisk, när han använde israeliterna?

◻ Vad bevisar att Jesus Kristus inte hade rasfördomar eller var partisk?

◻ Hur fick Petrus hjälp att se att ”Gud inte är partisk”?

◻ Vilken profetia som talar om endräkt uppfylls nu, trots avsaknaden av samförstånd mellan raserna i världen?

[Bild på sidan 10]

Aposteln Paulus talade om för atenarna att Gud hade ”skapat varje ras av människor till att bo över hela jordens yta”

[Bild på sidan 12]

Eftersom Jesus inte var partisk, vittnade han för den samaritiska kvinnan vid Jakobs källa nära Sykar