”Fastän ni aldrig har sett honom, älskar ni honom”
”Fastän ni aldrig har sett honom, älskar ni honom. Fastän ni inte ser honom just nu, utövar ni ändå tro på honom och fröjdar er mycket.” — 1 PETRUS 1:8.
1. Hur försöker somliga religiösa människor visa sin hängivenhet för Jesus, även om ingen nu levande människa har sett honom?
DET finns ingen nu levande människa som har sett Jesus Kristus. Men ändå säger sig miljontals människor älska honom. Varje år den 9 januari drar människor, i vad som har beskrivits som den mest spektakulära manifestationen av folklig religion i Filippinerna, en bildstod i naturlig storlek, föreställande Jesus Kristus bärande på ett kors, genom Manilas gator. Den hänförda folkskaran skuffas och knuffas, och i ett desperat försök att få vidröra bildstoden klättrar människor rentav över varandra. Många lockas dit i första hand för att se den festliga processionen. Men några av de närvarande är utan tvivel människor som känner sig uppriktigt dragna till Jesus. Som ett uttryck för detta kanske de bär ett krucifix eller kanske regelbundet går i kyrkan. Men kan en sådan bilddyrkan betraktas som sann tillbedjan?
2, 3. a) Vilka bland Jesu efterföljare såg och hörde honom i verkligheten? b) Vilka andra under det första århundradet älskade Jesus och satte tro till honom, trots att de aldrig själva hade sett honom?
2 Under det första århundradet fanns det tusentals människor i de romerska provinserna Judeen, Samarien, Pereen och Galileen som själva både såg och hörde Jesus Kristus. De lyssnade på honom, när han förklarade hjärtevärmande sanningar om Guds kungarike. De var ögonvittnen till de underverk som han utförde. Några av dessa blev hans hängivna lärjungar, som var övertygade om att han var ”Kristus, den levande Gudens Son”. (Matteus 16:16) Men de som aposteln Petrus skrev sitt första inspirerade brev till hörde inte till dessa.
3 De som Petrus riktade sig till bodde i de romerska provinserna Pontos, Galatien, Kappadokien, Asia och Bithynien — vilka alla låg i det som nu är Turkiet. Det var till dem som Petrus skrev: ”Fastän ni aldrig har sett honom, älskar ni honom. Fastän ni inte ser honom just nu, utövar ni ändå tro på honom och fröjdar er mycket med en outsäglig och förhärligad glädje.” (1 Petrus 1:1, 8) Hur hade de kommit att lära känna Jesus Kristus så mycket att de kunde älska honom och utöva tro på honom?
4, 5. Hur fick dessa människor, som aldrig hade sett Jesus, veta tillräckligt om honom för att kunna älska honom och sätta tro till honom?
4 Några av dem var tydligen i Jerusalem när aposteln Petrus vittnade för den folkskara som var med vid pingsten år 33 v.t. Efter högtiden stannade många lärjungar kvar i Jerusalem för att få ytterligare undervisning av apostlarna. (Apostlagärningarna 2:9, 41, 42; jämför 1 Petrus 1:1.) Aposteln Paulus hade också på sina missionsresor nitiskt utfört tjänst bland de människor som bodde i det område till vilket Petrus senare sände det första brevet i Bibeln som bär hans namn. — Apostlagärningarna 18:23; 19:10; Galaterna 1:1, 2.
5 Varför kände dessa människor som aldrig hade sett Jesus sig så starkt dragna till honom? Varför älskar miljontals människor runt jorden i våra dagar honom djupt?
Det de hörde
6. a) Vad skulle du ha fått veta, om du hade hört Petrus vittna om Jesus vid pingsten år 33 v.t.? b) Hur påverkades omkring 3.000 personer som var närvarande av detta?
6 Vad hade du fått veta om Jesus, om du hade varit i Jerusalem och hört Petrus tala till folkskaran vid pingsten år 33 v.t.? Att de underverk Jesus utförde bortom varje tvivel visade att han var sänd av Gud. Att Jesus, trots att han hade avrättats av syndiga människor, inte längre var i graven, utan hade blivit uppväckt och därefter blivit upphöjd till Guds högra sida i himlen. Att Jesus verkligen var den Kristus eller den Messias som profeterna hade skrivit om. Att Jesus Kristus hade utgjutit helig ande över sina efterföljare, och därför kunde de omedelbart vittna för människor från många nationer om de storslagna gärningar som Gud utförde genom sin Son. Många av dessa som hörde Petrus vid detta tillfälle blev djupt rörda i hjärtat, och omkring 3.000 blev döpta som kristna lärjungar. (Apostlagärningarna 2:14–42) Skulle du ha handlat så beslutsamt, om du hade varit där?
7. a) Vad skulle du ha fått veta, om du hade varit i Antiokia när aposteln Paulus predikade där? b) Varför blev somliga i folkskaran troende och delade med sig av de goda nyheterna åt andra?
7 Vad mer skulle du ha fått veta om Jesus, om du hade varit bland dem som var närvarande, när aposteln Paulus undervisade i Antiokia i den romerska provinsen Galatien? Du hade fått höra Paulus förklara att det var förutsagt av profeterna att Jesus skulle bli dömd till döden av styresmännen i Jerusalem. Du hade också fått höra om ögonvittnesskildringar av Jesu uppståndelse. Det skulle säkert också ha gjort intryck på dig att få höra Paulus förklara att Jehova Gud, genom att uppväcka Jesus från de döda, bekräftade att denne verkligen var hans Son. Och skulle det inte ha värmt ditt hjärta att få veta att den förlåtelse för synder som görs möjlig genom tro på Jesus kan leda till evigt liv? (Apostlagärningarna 13:16–41, 46, 47; Romarna 1:4) Somliga i Antiokia insåg betydelsen av det de fick höra och blev därför lärjungar som delade med sig av de goda nyheterna åt andra, trots att det innebar att de fick möta intensiv förföljelse. — Apostlagärningarna 13:42, 43, 48–52; 14:1–7, 21–23.
8. Vad kunde du ha fått veta, om du hade varit med vid det möte i Efesos, då församlingen där fick Paulus’ brev?
8 Tänk om du hade varit förbunden med den kristna församlingen i Efesos i den romerska provinsen Asia, när lärjungarna där fick motta Paulus’ inspirerade brev till dem! Vad kunde du av det brevet ha lärt om Jesu roll i Guds uppsåt? I det brevet förklarade Paulus att genom Kristus skulle allt i himmel och på jord återigen komma i harmoni med Gud, att Guds gåva genom Kristus erbjöds åt människor av alla nationer, att personer som på grund av sina överträdelser hade varit döda i Guds ögon gjordes levande genom tro på Kristus och att människor som ett resultat av den anordningen återigen kunde bli älskade söner till Gud. — Efesierna 1:1, 5–10; 2:4, 5, 11–13.
9. a) Vad kan hjälpa dig att urskilja om du har fattat innebörden i det som Paulus skrev till efesierna? b) Hur påverkades bröderna i de romerska provinser som Petrus nämnde av det de fick lära sig om Jesus?
9 Skulle uppskattning av allt detta ha fördjupat din kärlek till Guds Son? Skulle den kärleken ha påverkat ditt dagliga liv, som aposteln Paulus uppmuntrade till i kapitel 4–6 i Efesierna? Skulle en sådan uppskattning ha fått dig att ingående rannsaka dig själv i fråga om vad du satte främst i livet? Skulle du av kärlek till Gud och tacksamhet mot hans Son ha gjort de förändringar som behövdes för att utförandet av Guds vilja verkligen skulle bli det centrala i ditt liv? (Efesierna 5:15–17) Så här skrev aposteln Petrus till de kristna i Asia, Galatien och andra romerska provinser om hur det de fått lära sig hade påverkat dem: ”Fastän ni aldrig har sett honom [Jesus Kristus], älskar ni honom. ... Ni ... [utövar] tro på honom och fröjdar er mycket med en outsäglig och förhärligad glädje.” — 1 Petrus 1:8.
10. a) Vad bidrog utan tvivel till de första kristnas kärlek till Jesus? b) Hur kan vi också få nytta av detta?
10 Något annat som utan tvivel också bidrog till att dessa första kristna, som Petrus skrev sitt första brev till, kände en sådan kärlek till Guds Son var att åtminstone två av evangelierna, Matteus’ och Lukas’ evangelier, då redan var i omlopp. Kristna under det första århundradet som aldrig hade sett Jesus kunde läsa dessa evangelieberättelser. Det kan vi också. Evangelierna är inte några fantasiberättelser — de har i stället allt som kännetecknar den mest tillförlitliga historia. I dessa inspirerade redogörelser finner vi mycket som fördjupar vår kärlek till Guds Son.
Den anda han visade
11, 12. Vad är det i den anda Jesus visade mot andra människor som får dig att älska honom?
11 Där, i den skrivna redogörelsen om Jesu liv, får vi veta hur han behandlade andra människor. Ännu, mer än 1.960 år efter hans död, rörs människors hjärta av den anda han visade. Alla som lever är tyngda av syndens verkningar. Miljontals människor är offer för orättvisor, kämpar med sjukdom eller känner sig av andra orsaker djupt besvikna. Till alla sådana säger Jesus: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28–30.
12 Jesus visade ömt intresse för de fattiga, de hungriga och dem som sörjde. Han gav också genom underverk stora folkskaror mat, när detta visade sig nödvändigt. (Lukas 9:12–17) Han befriade dem från förslavande traditioner. Han byggde också upp deras tro på den anordning som Gud gjort för att göra slut på politiskt och ekonomiskt förtryck. Jesus krossade inte anden på dem som redan var förtryckta. Med ömhet och kärlek lyfte han skickligt upp de saktmodiga. Han vederkvickte dem som var lika knäckta och böjda rör och dem som var lika rykande linvekar som var nära att slockna. Ännu i denna dag inger hans namn hopp i hjärtat hos människor, trots att de aldrig har sett honom. — Matteus 12:15–21; 15:3–10.
13. Varför känner sig människor dragna till Jesus på grund av det sätt varpå han uppträdde mot syndare?
13 Även om Jesus inte godkände ett orätt handlingssätt, visade han förståelse för människor som hade gjort misstag i livet men visade sinnesändring och vände sig till honom för att få hjälp. (Lukas 7:36–50) Han kunde sitta ner och äta en måltid tillsammans med människor som var föraktade i samhället, om han menade att detta skulle ge honom tillfälle att hjälpa dem andligen. (Matteus 9:9–13) Den anda Jesus visade har fått miljontals människor i liknande situationer att, trots att de inte har sett honom, lära känna honom och sätta tro till honom.
14. Vad tilltalar dig när det gäller Jesu sätt att hjälpa människor som var sjuka, handikappade eller sörjande?
14 Det sätt varpå Jesus behandlade människor som var sjuka eller handikappade visar hans värme och medkänsla och även hans förmåga att skänka lindring åt människor i sådana situationer. Jesus ryggade därför inte tillbaka, när han fick se en sjuk man full av spetälska närma sig honom för att be om hjälp. Han sade inte heller till mannen att han tyckte synd om honom, men att spetälskan hade gått för långt och att det inte fanns något man kunde göra för att hjälpa honom. Mannen vädjade: ”Herre, om du bara vill, kan du göra mig ren.” Utan att tveka räckte Jesus ut handen och rörde vid den spetälske mannen och sade: ”Jag vill. Bli ren.” (Matteus 8:2, 3) Vid ett annat tillfälle försökte en kvinna bli botad genom att obemärkt röra vid fransen på hans klädnad. Jesus behandlade henne vänligt och på ett sätt som fick henne att känna sig lugn. (Lukas 8:43–48) Och när han mötte en begravningsprocession, greps han av medlidande med den sörjande änkan, vars ende son hade dött. Jesus hade vägrat att använda den kraft Gud hade gett honom till att utföra ett underverk för att förse sig själv med mat, men nu använde han den villigt till att uppväcka denne döde man och återlämna honom till hans mor. — Lukas 4:2–4; 7:11–16.
15. Hur påverkas du av att läsa och meditera över berättelserna om Jesus?
15 När vi läser dessa berättelser och mediterar över den anda Jesus visade, fördjupas vår kärlek till honom, den som offrade sitt mänskliga liv för att vi skulle kunna leva för evigt. Trots att vi aldrig har sett honom, känner vi oss dragna till honom, och vi önskar följa i hans fotspår. — 1 Petrus 2:21.
Hans ödmjuka förtröstan på Gud
16. Vem riktade Jesus i första hand uppmärksamheten på, och vad uppmuntrade han oss att göra?
16 Framför allt riktade Jesus alltid uppmärksamheten på sin himmelske Fader, Jehova Gud. Han visade vilket som var det största budet i Lagen, när han sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.” (Matteus 22:36, 37) Han förmanade sina lärjungar: ”Ha tro på Gud.” (Markus 11:22) När de stod inför ett svårt trosprov, uppmanade han dem: ”Be oavbrutet.” — Matteus 26:41.
17, 18. a) Hur visade Jesus sin ödmjuka förtröstan på sin Fader? b) Varför är det han gjorde så viktigt för oss?
17 Jesus föregick själv med gott exempel när det gäller bön, eftersom bönen var en viktig del av hans liv. (Matteus 14:23; Lukas 9:28; 18:1) När tiden var inne för honom att utvälja sina apostlar, litade han inte bara på sitt eget omdöme, trots att han tidigare hade haft ledningen över alla änglarna i himlen. Han tillbringade ödmjukt en hel natt i bön till sin Fader. (Lukas 6:12, 13) När Jesus skulle gripas och möta en plågsam död, vände han sig återigen i innerlig bön till sin Fader. Han menade inte att han kände Satan så väl att han lätt skulle kunna klara av vad denne onde person än kunde tänka ut mot honom. Jesus insåg vikten av att han inte misslyckades. Till vilken vanära för hans Fader skulle inte detta ha varit! Och tänk vilken förlust det skulle ha varit för mänskligheten, vars möjligheter att vinna liv var beroende av det offer som Jesus skulle frambära!
18 Jesus bad när han var tillsammans med sina apostlar i en övre sal i Jerusalem, och även i Getsemane trädgård, där han upprepade gånger bad ännu innerligare. (Matteus 26:36–44; Johannes 17:1–26; Hebréerna 5:7) När Jesus led på tortyrpålen, förolämpade han inte dem som smädade honom. Han bad i stället för dem som handlade i okunnighet: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:34) Han höll sitt sinne inriktat på sin Fader och ”anförtrodde sig åt den som dömer rättvist”. De sista ord han yttrade på tortyrpålen var en bön till sin Fader. (1 Petrus 2:23; Lukas 23:46) Vi är verkligen tacksamma över att Jesus med fullständig förtröstan på Jehova troget fullbordade det uppdrag som hans Fader hade betrott honom med! Fastän vi aldrig har sett Jesus Kristus, älskar vi honom djupt för det han gjorde.
Hur vi ger uttryck åt vår kärlek till honom
19. Vad skulle det vara fullständigt olämpligt att göra om vi vill ge uttryck åt kärlek till Jesus?
19 Hur kan vi då visa att den kärlek vi säger oss ha är mer än bara ord? Eftersom Jesu älskade Fader har förbjudit att man gör bilder och sedan gör dessa till föremål för hängivenhet, skulle vi helt visst inte ge ära åt Jesus om vi bar en sådan bild i en kedja runt halsen eller genom gatorna. (2 Moseboken 20:4, 5; Johannes 4:24) Det skulle inte vara till ära för Jesus om vi var med vid gudstjänster eller mässor, kanske rentav flera gånger i veckan, och sedan under resten av veckan inte levde i enlighet med det han lärde. Jesus sade: ”Den som har mina bud och håller dem, denne är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader.” — Johannes 14:21, 23; 15:10.
20. Bland annat vad kommer att visa att vi verkligen älskar Jesus?
20 Vilka bud gav han oss? Först och främst att vi skall tillbe endast den sanne Guden, Jehova. (Matteus 4:10; Johannes 17:3) På grund av sin roll i Guds uppsåt lärde Jesus också att vi måste utöva tro på honom som Guds Son och att vi måste visa den tron genom att sky onda gärningar och vandra i ljuset. (Johannes 3:16–21) Han gav oss rådet att först söka Guds kungarike och hans rättfärdighet och att sätta detta före vårt bekymmer om våra fysiska behov. (Matteus 6:31–33) Han befallde att vi skulle älska varandra precis som han hade älskat oss. (Johannes 13:34; 1 Petrus 1:22) Han gav oss också i uppdrag att vara vittnen om Guds uppsåt, precis som han själv var. (Matteus 24:14; 28:19, 20; Uppenbarelseboken 3:14) Av verklig kärlek till Jesus drivs nu omkring fem miljoner Jehovas vittnen att hålla dessa bud, trots att de aldrig har sett honom. Att de inte själva har sett Jesus försvagar inte på något sätt deras beslut att vara lydiga. De erinrar sig det som deras Herre sade till aposteln Tomas: ”Är det därför att du har sett mig som du har trott? Lyckliga är de som inte ser och ändå tror.” — Johannes 20:29.
21. Vilken nytta får vi av att vara med vid åminnelsen av Kristi död, som skall högtidlighållas söndagen den 23 mars?
21 Vi hoppas att du kommer att vara bland dem som kommer att församlas i Jehovas vittnens Rikets salar jorden runt efter solnedgången söndagen den 23 mars 1997 för att påminna sig det största uttrycket för Guds kärlek till människorna och högtidlighålla minnet av hans lojale Sons, Jesu Kristi, död. Det som sägs och görs vid det tillfället bör fördjupa kärleken till Jehova och hans Son och på så sätt stärka önskan att hålla Guds bud. — 1 Johannes 5:3.
Hur skulle du svara?
◻ Hur hade de som Petrus’ första brev riktades till kommit att lära okänna och älska Jesus?
◻ Nämn något av det som de första kristna fick veta som har gjort intryck på dig.
◻ Vad är det i den anda som Jesus visade som fördjupar din kärlek till honom?
◻ Varför är Jesu ödmjuka förtröstan på Gud så viktig för oss?
◻ Hur kan vi visa vår kärlek till Jesus Kristus?
[Bilder på sidorna 16, 17]
Vi känner oss dragna till Jesus på grund av den anda han visade