Det som nämns i mönsterbönen är av grundläggande betydelse för alla troende och handlar om behov som de alla har gemensamt. Men Bibeln visar att det också finns många andra saker man kan ta upp i sina böner, sådant som kan beröra en individ i större eller mindre utsträckning eller som beror på speciella omständigheter eller händelser. Även om Jesus inte särskilt nämner dessa saker i sin mönsterbön, har de anknytning till det han tar upp där. Personliga böner kan således omfatta praktiskt taget alla sidor av livet. (Joh 16:23, 24; Flp 4:6; 1Pe 5:7)

När allt kommer omkring är det kunskap om Guds vilja som avgör innehållet i ens böner; man måste förstå att Gud bara uppfyller en begäran som behagar honom. När man vet att Gud inte finner behag i dem som är onda och som ignorerar hans ord, kan man självklart inte be om något som är i strid med rättfärdigheten och hans uppenbarade vilja, däribland de läror som framhölls av hans Son och dennes lärjungar, som skrev under inspiration. (Joh 15:7, 16) Jesu uttalande ”ifall ni ber Fadern om något, skall han ge er det” (Joh 16:23), får alltså inte ryckas ur sitt sammanhang. Det är tydligt att han inte menade att man skulle få sådana böner uppfyllda som man antingen vet eller har orsak att tro inte behagar Gud. Johannes säger: ”Detta är den tillit vi har till honom, att vad vi än ber om i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1Jo 5:14; jfr Jak 4:15.) Jesus sade till sina lärjungar: ”Ifall två av er här på jorden kommer överens om ett eller annat av vikt som de bör be om, så skall det ske för dem tack vare min Fader i himlen.” (Mt 18:19) Även om man med rätta kan be om materiella ting, exempelvis mat, skulle det inte vara rätt att be om att få materialistiska begär och strävanden uppfyllda, vilket framgår av bibelställen som Matteus 6:19–34 och 1 Johannes 2:15–17. Det skulle heller inte vara rätt att be för dem som Gud fördömer. (Jer 7:16; 11:14)