ISOP

[ịsop] (hebr.: ’ezọ̄v; grek.: hỵssōpos)

Det kan inte med säkerhet sägas vilken växt det hebreiska och det grekiska ordet betecknar. Båda orden kan användas om flera olika växtarter.

Flera nutida bibelforskare menar att den isop som nämns i de hebreiska skrifterna förmodligen är Origanum maru, ett slags mejram. Den tillhör familjen kransblommiga växter och är mycket vanlig i Palestina. Under gynnsamma betingelser kan den bli 50–90 cm hög. Stjälkarna och de tjocka bladen är håriga, och som det framgår av 1 Kungaboken 4:33 kan man ibland finna den i klippskrevor och på murar.

Det var med isop som israeliterna i Egypten strök påskoffrets blod på de båda dörrposterna och dörröverstycket över ingången till sina hus. (2Mo 12:21, 22) När lagförbundet trädde i kraft använde Mose isop och bestänkte lagboken och folket. (Heb 9:19) Isop användes också vid den ceremoniella reningen av människor och hus som hade varit angripna av spetälska (3Mo 14:2–7, 48–53; se REN, RENHET [Spetälska]) och vid framställningen av den aska som skulle blandas i ”reningsvattnet” och i samband med att detta vatten stänktes på vissa saker och personer. (4Mo 19:6, 9, 18) Det var därför lämpligt att David bad om att bli renad från synd ”med isop”. (Ps 51:7)

Några menar att den isop som nämns i förbindelse med att Jesus Kristus blev hängd på pålen (Joh 19:29) var ett slags durra. Denna växt (Sorghum vulgare) har långa, breda blad och små frön. Eftersom den vanligtvis blir minst 1,8 m hög i Palestina, är det fullt möjligt att den stängel eller ”rörstav” som användes för att räcka en svamp med surt vin till Jesus kom från just en sådan växt. (Mt 27:48; Mk 15:36) Andra menar att isopen även i det här fallet kan vara ett slags mejram och föreslår att ett knippe av den kan ha varit fastsatt på den ”rörstav” som Matteus och Markus nämner. Ytterligare en annan uppfattning är att det i Johannes 19:29 ursprungligen stod hyssōi (spjut) och inte hyssọ̄pōi (isop).