Hur var hans ben placerade?
”UTGRÄVDA lämningar visar: Korsfäst offer med korslagda ben.” Såg du någon rubrik liknande den här i januari 1971? Det kan mycket väl hända, för det var många tidningsartiklar som skrev om några nya ”bevis” angående avrättningar på kors.
Efter ovanstående rubrik började artikeln: ”Jerusalem, 3 jan. (Reuter) — Israeliska arkeologer, som har grävt fram de första konkreta bevisen för en korsfästelse, sade i dag att det skulle kunna tyda på att Jesus Kristus kanske blev korsfäst i en ställning som skiljer sig från den som framställs på det traditionella korset.”
Avslöjade detta nya bevis verkligen hur judar på Jesu tid avrättades på ett kors eller en påle? Vad kom arkeologerna fram till, när det gäller offrets kroppsställning? Har detta något att göra med Jesu död? Och hur pålitliga var bevisen? kanske du undrar.
En spik i hälarna
År 1968 upptäcktes av en händelse några grottgravar nära Jerusalem. I dessa fanns, bland de utgrävda benen, något som tycktes vara ett enastående fynd — hälben genomborrade av en rostig spik. Doktor Nico Haas, anatom och antropolog vid den medicinska fakulteten vid Hebrew University-Hadassah, ledde en undersökning av dessa särskilda ben. Den ansedda tidskriften Israel Exploration Journal (1970, årgång 20, sidorna 38—59) publicerade hans slutsatser, vilket ledde till en del sensationella tidningsartiklar. Vilka var dessa slutsatser?
Han uppgav att det som upptäckts var ingenting mindre än lämningarna efter en man som avrättats på ett kors under det första århundradet. Det föreföll faktiskt som om offrets två hälar hade spikats samman på en upprest påle, men att spiken hade böjt sig vid spetsen, då den träffade en kvist i träet. Efter det judiska offrets död hade släktingarna haft problem med att dra loss spiken, så därför lämnades den kvar i hans hälar vid begravningen. Eftersom en enda spik hade slagits genom båda hälbenen, och eftersom det verkade som om benen hade suttit snett, uppgav dr Haas att offret troligen hade avrättats i den ställning som visas här nedan. (Doktor Haas ansåg också att en skråma på ett av benen i armen tydde på att mannens armar hade varit fastspikade vid en tvärslå.) Du kanske har sett en sådan teckning i en dagstidning eller tidskriftsartikel. Många var spända på vilka konsekvenser det här skulle medföra för det sätt man menade att Jesus dog på.
Men återigen gör man väl i att fråga sig: Var bevisen tillförlitliga, och hade det hela verkligen något samband med Jesu dödssätt?
Man omprövar hälarna
Under de nästföljande åren började några kända forskare, bland dem professor Yigal Yadin, att ifrågasätta de slutsatser som Haas hade kommit fram till. Slutligen publicerade Israel Exploration Journal (1985, årgång 35, sidorna 22—27) ”En omprövning” av antropologen Joseph Zias (Israels nationella institut för antikvarier och museer) och Eliezer Sekeles (medicinska fakulteten vid Hebrew University-Hadassah). De hade studerat det ursprungliga bevismaterialet, fotografier, avgjutningar och röntgenbilder av benen. Du kanske blir förvånad över en del av de resultat man kom fram till:
Spiken var kortare än Haas hade uppgett och var således inte tillräckligt lång för att kunna slås genom två hälben och sedan in i träet. Benbitar hade blivit felaktigt identifierade. Det fanns inget ben från en andra häl; spiken hade slagits genom bara en häl. En del benfragment var i själva verket från en annan individ. Det repade armbenet ”var inget övertygande” bevis för att armen skulle ha spikats fast vid en tvärslå. Man konstaterade faktiskt två liknande märken på skelettdelarna i benen; inget av dem förbinds med korsfästelsen.
Vilka slutsatser ledde denna nya analys till? ”Både den ursprungliga och den slutliga rekonstruktionen av korsfästelsen [enligt Haas] är tekniskt och anatomiskt omöjliga, när man tar hänsyn till det nya bevismaterialet. ... Vi fann inga lämningar efter det vänstra hälbenet och räknade ut att spiken inte räckte till mer än att fästa bara ett hälben. ... Avsaknaden av kroppsskada på underarmen och mellanhandsbenen tycks tyda på att den dömdes armar blev bundna snarare än fastspikade.” På denna sida kan man se hur Zias och Sekeles har tänkt sig mannens kroppsställning, när han avrättades.
Hur blev Jesus upphängd?
Vad visar alltså det här angående det sätt varpå Jesus avrättades? Verkligen inte mycket alls! Som det till exempel dryftades på sidan 23 blev Jesus med all sannolikhet avrättad på en upprättstående påle utan någon tvärslå. Ingen människa i dag kan med säkerhet säga ens hur många spikar som användes i Jesu fall. I The International Standard Bible Encyclopedia (1979, band 1, sidan 826) sägs det: ”Det exakta antalet spikar som användes ... har varit föremål för åtskilligt spekulerande. På de tidigaste avbildningarna av korsfästelsen visas Jesu fötter vara separat fastspikade, men på senare avbildningar är de korslagda och fästa på pålen med en spik.”
Vi vet också att hans händer eller armar inte bara blev bundna, för Tomas sade vid ett senare tillfälle: ”Ifall jag inte i hans händer ser märket efter spikarna.” (Johannes 20:25) Detta kan ha avsett en spik genom varje hand, eller också kan det plurala ”spikarna” ha avseende på spikmärkena i hans händer och hans fötter. (Se Lukas 24:39.) Vi kan inte veta exakt var på hans kropp spikarna slogs igenom, även om det tydligtvis var i eller i närheten av händerna. Den bibliska redogörelsen ger oss inga exakta detaljer, och inte heller behövs det några sådana. Och om forskare som har undersökt de ben som hittades nära Jerusalem år 1968 inte är säkra på ens hur den kroppen blev upphängd, utgör deras upptäckt sannerligen inget bevis för hur Jesus blev upphängd.
Vi inser således att de teckningar i våra publikationer som avbildar Jesus då han dog, sådana som den man kan se på sidan 24, rätt och slätt är en tänkbar konstnärlig återgivning av händelsen och inte får betraktas som bestämda påståenden angående anatomiska fakta. Dessa avbildningar behöver inte återspegla forskarnas föränderliga och motstridiga uppfattningar, och på teckningarna undviker man definitivt religiösa symboler som har sitt ursprung i forntida hedendom.