KOPPARORMEN

En orm av koppar som Mose gjorde under vandringen i vildmarken. I närheten av gränsen mot Edom blev israeliterna upproriska och klagade över mannat och vattnet som de fått genom ett underverk. Jehova straffade dem då genom att sända giftormar bland dem, och många dog av ormbett. Sedan israeliterna ångrat sig och Mose bett för dem, gav Jehova honom i uppdrag att göra en avbildning av en orm och sätta den på en signalstång. Mose gjorde detta, och ”om en orm hade bitit en man och han fäste blicken på kopparormen, så förblev han vid liv”. (4Mo 21:4–9; 1Kor 10:9)

Bibeln visar inte vilket slags giftormar Jehova sände bland folket. Det hebreiska uttrycket för ”giftormar” (hannechashịm hasserafịm) i 4 Moseboken 21:6 kan också återges med ”eldormar”, kanske på grund av deras brännande, inflammationsframkallande gift.

Israeliterna behöll kopparormen och började längre fram tillbe den genom att frambära rökoffer åt den. Som en del av sina religiösa reformer krossade därför kung Hiskia av Juda (745–717 f.v.t.) den då mer än 700 år gamla kopparormen, som folket hade gjort till en avgud. Enligt den hebreiska texten heter det ordagrant i 2 Kungaboken 18:4 att ”man (han) kallade den Nehustan”. Många översättningar lämnar detta hebreiska ord oöversatt (”Nehustan”, SFB, Åk, 1917; ”Nechushtan”, 2000). Enligt Koehler och Baumgartners ordbok Hebräisches und aramäisches Lexikon zum Alten Testament (Leiden 1983, sid. 653) kan det hebreiska ordet nechushtạn betyda ”kopparorm” eller ”bronsormsavgud”. I Nya världens översättning heter det därför passande att kopparormen kallades ”kopparormsguden” eller ”kopparormsavguden” (not).

Jesus Kristus förklarade den profetiska innebörden av händelserna i förbindelse med kopparormen, då han sade till Nikodemos: ”För övrigt har ingen stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen, Människosonen. Och alldeles som Mose höjde upp ormen i vildmarken, så måste Människosonen höjas upp, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh 3:13–15) Liksom kopparormen fästes på en stång i vildmarken, fästes Guds Son på en påle och kom så i mångas ögon att framstå som en brottsling och syndare, lik en orm, en som var förbannad. (5Mo 21:22, 23; Gal 3:13; 1Pe 2:24) I vildmarken var det utan tvivel så att den som blev biten av en av de giftormar som Jehova hade sänt bland israeliterna var tvungen att i tro rikta blicken mot kopparormen. På samma sätt måste man utöva tro på Kristus för att vinna evigt liv genom honom.