En enad familj

UNDER en period på omkring 1 500 år var israeliterna det folk som var förknippat med Jehovas namn. Sedan vände han ”sin uppmärksamhet till andra nationer, för att från dem ta ut ett folk som ska bära hans namn”. (Apg. 15:14) Folket för Jehovas namn skulle vara hans vittnen, och oavsett var de bor på jorden skulle de vara ett folk med gemensamma värderingar och mål. Jesus gav sina efterföljare den här befallningen: ”Gå därför och gör människor från alla nationer till mina lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” De orden har lett till att Gud har kunnat samla ett folk för sitt namn. (Matt. 28:19, 20)

² När du överlämnade dig åt Jehova och döpte dig blev du en lärjunge till Jesus. Nu är du en del av en världsvid familj av kristna bröder och systrar där varken nationella, etniska eller ekonomiska skillnader spelar någon roll. (Ps. 133:1) Många i din församling har kanske en annan nationalitet, bakgrund, kultur eller utbildning. Och tidigare skulle du kanske aldrig ha valt att umgås med dem på grund av de här skillnaderna. Men nu både respekterar och älskar du alla dina bröder och systrar. Du älskar dem som din familj, och relationen till dem betyder mer än alla andra band. (Mark. 10:29, 30; Kol. 3:14; 1 Petr. 1:22)

ETT NYTT SÄTT ATT TÄNKA

³ En del kanske har haft fördomar på grund av andras politiska, sociala eller etniska tillhörighet. Det kan vara svårt att komma över sådana djupt rotade fördomar. Men då kan det vara till hjälp att tänka på de första kristna judarna, som var tvungna att ändra sin inställning till icke-judar. När Jehova ville att Petrus skulle gå till den romerske centurionen Cornelius, visade Jehova hänsyn och förberedde Petrus för uppdraget. (Apg., kap. 10)

⁴ I en syn fick Petrus befallningen att slakta och äta vissa djur som var ceremoniellt orena för judarna. När Petrus protesterade, hördes en röst från himlen: ”Sluta kalla det som Gud har renat för orent.” (Apg. 10:15) Det krävdes ett ingripande från Gud för att Petrus skulle kunna ändra sin inställning och gå hem till en icke-jude. Petrus lydde Jehova och sa till dem i Cornelius hus: ”Ni vet ju mycket väl att det är förbjudet för en jude att umgås med någon från ett annat folk eller att besöka honom. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa oren. Därför kom jag utan invändningar när ni kallade på mig.” (Apg. 10:28, 29) Petrus fick sedan se bevis för att Jehova godkände Cornelius och hans hushåll.

⁵ Saul från Tarsos, en högt utbildad farisé, var tvungen att ödmjuka sig och umgås med sådana som han aldrig tidigare skulle ha varit tillsammans med. Han fick till och med ta emot anvisningar från dem. (Apg. 4:13; Gal. 1:13–20; Fil. 3:4–11) Sergius Paulus, Dionysios, Damaris, Filemon och Onesimos är bara några av dem som säkert fick göra enorma förändringar i sitt tänkesätt när de tog emot sanningen och blev Jesus efterföljare. (Apg. 13:6–12; 17:22, 33, 34; Filem. 8–20)

VI STÄRKER ENHETEN

⁶ Vad drog dig till Jehova och hans organisation? Kärleken i församlingen var säkert en bidragande faktor. Bröderna och systrarna visade den kärlek som Jesus sa skulle känneteckna hans sanna efterföljare. Han sa: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni ska älska varandra. Ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” (Joh. 13:34, 35) Din tacksamhet för Jehova och hans organisation växte när du förstod att kärleken inte bara fanns i din församling, utan också bland alla bröder och systrar världen över. Du ser med egna ögon uppfyllelsen av en profetia om ett enat och fridsamt folk som tillber Jehova i de sista dagarna. (Mik. 4:1–5)

⁷ Med tanke på alla de splittrande faktorer som finns i dag skulle man kunna tro att det var omöjligt att förena människor ”från alla nationer, stammar, folk och språk”. (Upp. 7:9) Tänk vilken skillnad det är mellan människor i ett moderniserat samhälle och dem som lever i ett stamsamhälle med gamla traditioner. Även människor av samma nationalitet kan splittras på grund av religiös stolthet. Och nationalism och ekonomiska klyftor driver människor längre och längre ifrån varandra – människor har aldrig varit så politiskt oense som nu. Det är bara en allsmäktig Gud som kan binda samman människor från alla nationer, språk och samhällsklasser till en kärleksfull familj. Många skulle kalla det för ett underverk. (Sak. 4:6)

⁸ Men det finns ett folk i dag som har en sådan enhet. Och när du överlämnade och döpte dig blev du en del av det folket. Vi är glada att vi har en sådan enhet, men vi har också ett ansvar att stärka den. Det kan vi göra om vi följer rådet i Galaterna 6:10, som säger att vi alltid ska försöka ”göra gott mot alla så länge vi har möjlighet till det, men särskilt mot dem som är våra bröder och systrar i tron”. Vi behöver också följa uppmaningen i Filipperna 2:3, 4: ”Var inte omedgörliga eller självupptagna, utan var ödmjuka och tänk högre om andra än om er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa, utan också på andras.” När vi försöker se våra bröder och systrar som Jehova ser dem, och inte grundar vårt synsätt på mänskliga värderingar, kan vi fortsätta att vara en enad och lycklig familj. (Ef. 4:23, 24)

VI TAR HAND OM VARANDRA

⁹ En av Paulus liknelser beskriver hur församlingen håller ihop i stället för att vara splittrad. (1 Kor. 12:14–26) Vi bor långt ifrån många av våra vänner, men det betyder inte att vi bryr oss mindre om dem. Vi bryr oss om alla våra bröder och systrar. Om vi får höra att de blir förföljda, är det något som berör oss. Och om någon lider brist eller råkar ut för katastrofer, krig eller konflikter vill vi ge både andligt och materiellt stöd. (2 Kor. 1:8–11)

¹⁰ Vi bör alla be för våra bröder varje dag. Varför det? Våra bröder och systrar får kämpa med många olika svårigheter. En del av problemen är allmänt kända, men vissa problem kanske ingen får reda på. Många av våra vänner får möta motstånd från arbetskamrater och icke troende familjemedlemmar, och andra kan känna sig frestade att göra det som är fel. (Matt. 10:35, 36; 1 Thess. 2:14) Det här är något som angår oss alla eftersom vi är en enda stor familj. (1 Petr. 5:9) Tänk också på dem som arbetar hårt för Jehova, till exempel de som tar ledningen i predikandet eller har tillsyn över församlingarna. Till och med bröderna i den styrande kretsen behöver våra böner. Vi kanske inte kan göra så mycket själva för att hjälpa andra. Men när vi ber för dem visar vi att vi älskar dem och är uppriktigt intresserade av det de gör. (Ef. 1:15, 16; 1 Thess. 1:2, 3; 5:25)

¹¹ Med tanke på alla oroligheter runt om på jorden, måste Jehovas folk vara beredda på att hjälpa varandra nu under de sista dagarna. Det kan ibland betyda att man måste göra omfattande hjälpinsatser och skicka stora mängder materiell hjälp till vänner som drabbats av till exempel jordbävningar eller översvämningar. De första kristna var bra föredömen i det avseendet. Jesus lärjungar i Antiokia gav gärna materiell hjälp till bröderna i Judeen. (Apg. 11:27–30; 20:35) Paulus bad senare korinthierna att stötta ett pågående hjälparbete på ett välorganiserat sätt. (2 Kor. 9:1–15) När våra bröder och systrar i vår tid råkar ut för svårigheter och behöver materiellt stöd, är organisationen och enskilda individer snabba att hjälpa till.

AVSKILDA FÖR ATT GÖRA JEHOVAS VILJA

¹² Vår världsvida familj är organiserad för att göra Jehovas vilja. Och hans vilja nu är att ”de goda nyheterna om riket ska förkunnas på hela jorden så att alla nationerna får höra dem”. (Matt. 24:14) Samtidigt försöker vi göra Jehovas vilja och leva efter en hög moral även i vår vardag. (1 Petr. 1:14–16) Vi underordnar oss villigt varandra och gör allt vi kan för att de goda nyheterna ska nå så många som möjligt. (Ef. 5:21) Det viktiga nu är inte att göra det vi själva helst vill, utan att prioritera det som har med Guds rike att göra. (Matt. 6:33) När vi arbetar tillsammans för de goda nyheternas skull blir vi lyckliga och kan se fram emot eviga välsignelser.

¹³ Som Jehovas vittnen är vi unika, avskilda från resten av världen som ett rent folk. Vi engagerar oss i tjänsten för Jehova. (Tit. 2:14) Och vår tillbedjan av honom gör oss annorlunda. Vi arbetar sida vid sida med våra vänner runt om på jorden, och vi både talar och lever enligt sanningen. Det här var förutsagt av Jehova genom profeten Sefanja: ”Då ska jag ge folken ett rent språk, så att de alla kan anropa Jehovas namn och tjäna honom skuldra vid skuldra.” (Sef. 3:9)

¹⁴ Sefanja blev inspirerad att beskriva vår världsvida familj så här: ”De som är kvar av Israel ska inte handla orättfärdigt, de ska inte ljuga eller ha en svekfull tunga. De ska äta och lägga sig ner, och ingen ska skrämma dem.” (Sef. 3:13) Eftersom vi både förstår, tar till oss av och lever efter Jehovas ord arbetar vi tillsammans i enhet. Vi lyckas med det som ur ett mänskligt perspektiv verkar vara omöjligt. Vi är verkligen ett unikt folk, Guds folk, och över hela världen ärar vi honom. (Mik. 2:12)