MATTIAS

[Mattịas] Troligen en kortform av det hebr. namnet Mattitja, som betyder ”Jehovas gåva”.

Den lärjunge som genom lottkastning blev utvald att ersätta Judas Iskariot som apostel. Efter Jesu himmelsfärd framhöll Petrus att psalmisten David inte bara hade förutsagt Judas avfall (Ps 41:9) utan också hade skrivit att ”någon annan [skulle] överta hans tjänst att öva tillsyn” (Ps 109:8). Petrus föreslog därför de omkring 120 lärjungarna som var samlade att man skulle utse en ersättare. Josef Barsabbas och Mattias blev föreslagna. Sedan man hade bett en bön kastade man lott, och Mattias blev utvald. Detta skedde bara några dagar innan den heliga anden utgöts och är det sista exemplet i Bibeln på hur man använde lottkastning för att avgöra Jehovas vilja i en sak. (Apg 1:15–26)

Enligt Petrus ord (Apg 1:21, 22) hade Mattias varit en lärjunge till Jesus Kristus under hela Jesu tre och ett halvt år långa tjänst och varit nära förbunden med apostlarna, och han var troligen en av de 70 lärjungar eller evangelieförkunnare som Jesus sände ut för att de skulle predika. (Lu 10:1) Sedan han blivit utvald blev han av församlingen ”räknad tillsammans med de elva apostlarna” (Apg 1:26), och när det i Apostlagärningarna kort därefter talas om ”apostlarna” eller om ”de tolv” innefattas Mattias i dem. (Apg 2:37, 43; 4:33, 36; 5:12, 29; 6:2, 6; 8:1, 14; se PAULUS nr 1.)