Hur man kan undvika aids

MÅNGA statliga och privata organ har satt i gång informationskampanjer för att upplysa människor om vad de kan göra för att undvika aids. Men något som ofta saknas i denna rådgivning är beaktandet av moraliska hänsyn. Mycket sällan uppmanas människor att undvika en viss sedvänja därför att den är moraliskt förkastlig.

Beträffande detta sade TV-kommentatorn Ted Koppel i USA till en grupp unga akademiker: ”Vi har i själva verket övertygat oss själva om att slagord kommer att rädda oss. Injicera [narkotika] om du inte kan låta bli, men använd rena sprutspetsar. Ha sexuellt umgänge närhelst och med vemhelst du vill, men använd kondom. Nej! Svaret är nej. Inte därför att det inte är häftigt eller smart eller därför att man kan hamna i fängelse eller dö som aidspatient, utan för att det är fel, för att vi har tillbringat 5.000 år som förnuftsbegåvade mänskliga varelser ... med att söka efter sanningen och absoluta moralbegrepp. Sanningen, i dess renaste form, är inte en hövlig klapp på axeln. Den är en dundrande tillrättavisning. Det var inte ’tio Guds förslag’ som Mose förde ner från Sinai berg.”

Vad du kan göra för att undvika aids

Aidsplågan kunde ha undvikits. Som The New York Times Magazine uttryckte det: ”Det är den första farsot i mänsklighetens historia som kan bemästras endast genom vårt medvetna beteende.”

Kardinalregeln för den som vill undvika aids måste vara: Lev ett moraliskt rent liv. Detta utesluter utomäktenskapliga förbindelser och narkotikamissbruk. Ja, människors beteendemönster måste förändras, för, som tidskriften Science News rapporterade: ”Det är tydligt att det är människors beteendemönster som överför det virus som förorsakar aids.”

Mycket få av dem som lever ett moraliskt rent liv ådrar sig aids. Det är sant att den ena av makarna i ett äktenskap kan leva moraliskt, medan den andra är omoralisk, drabbas av aids och överför sjukdomen till den oskyldiga partnern. En oskyldig maka som misstänker sin äktenskapspartner för omoraliskhet eller narkotikamissbruk har naturligtvis rätt att vidta mått och steg för att skydda sig. Den oskyldiga partnern är inte förpliktad att så att säga begå självmord i ett sådant fall.

Tokyotidningen Asahi Shimbun innehöll för en tid sedan följande uttalande av en företrädare för hälsovårdsmyndigheterna: ”Om du lever ett normalt liv, kommer du inte att ådra dig sjukdomen. Det finns därför ingen anledning att vara överdrivet orolig för denna sjukdom. Men om du vill ’leva om’, så får du göra det på egen risk, risken att begå självmord.”  En representant för hälsovårdsministeriet, Shoko Nagaya, gav rådet: ”Känn din partner.”

Men är detta verkligen möjligt i dagens efterlåtna samhälle, där man ser genom fingrarna med omoraliskhet? Hur kan du vara säker på att din partner inte har begått otukt eller har missbrukat narkotika och därigenom utsatts för aidssmitta?

Vad som saknas är det slag av undervisning som får människor att hata det som är omoraliskt. Och sex utanför äktenskapet är moraliskt förkastligt, liksom också narkotikamissbruk, oavsett hur våra dagars efterlåtna samhälle ser på saken. Sådana handlingar kan leda till sjukdom och förtidig död.

Ingen garanti

Vid en intervjuundersökning som nyligen utfördes i ett visst land visade det sig att 93 procent av alla män och kvinnor i 18—19-årsåldern hade inlåtit sig på omoraliskt sexuellt umgänge. Endast 25 procent av männen och 20 procent av kvinnorna sade att kondom någonsin hade använts när de haft sexuellt umgänge — något som rekommenderas av vissa medicinska experter som ett skydd mot aids. I ett annat land avslöjade en undersökning att homosexuella män som visat sig vara HIV-positiva endast nedbringade antalet partner inom en sexmånadersperiod från tolv till fem. Allt fler av de homosexuella känner sig nu säkra på grund av den ökade användningen av kondomer.

Men är bruket av kondomer en garanti för att man inte blir smittad? Olika hälsovårdsmyndigheter har beräknat att osäkerhetsmarginalen för kondomer ligger på mellan 2 och 10 procent eller ännu högre. Den kanadensiska tidningen The Financial Post rapporterar: ”Jack Layton, chefen för hälsovårdsnämnden i Toronto, säger att preventivmedel [kondomer] har en osäkerhetsmarginal på upp till 30 procent när det gäller att förhindra havandeskap.”

Beth Aub skriver i The Daily Gleaner, som utges på Jamaica: ”Kondomer är ingalunda säkrare i dag än tidigare. Det förhåller sig faktiskt tvärtom, eftersom aidsviruset är mycket mindre än mänskliga spermier och därför så mycket lättare kan slinka igenom. Och medan en kvinna kan bli gravid bara några få dagar varje månad, blottställs hon för aids varje gång hon har sexuellt umgänge med en smittad man. Kondomen är inte något säkert skydd.” Hälsovårdschefen dr C. E. Koop säger också varnande att kondomer har ”utomordentligt hög” osäkerhetsmarginal när de används av homosexuella.

Dessa skyddsmedel är således ingen garanti mot att drabbas av aids. Det i särklass bästa skyddet är i stället att leva efter bibelns höga moralnormer.

Är blodförråden säkra?

Före år 1985, då testning av blod infördes, var det tusentals (kanske hundratusentals om man inräknar Afrika) människor som fick aids genom smittat blod. På vissa platser är antalet människor som smittas på detta sätt fortfarande stort. En rapport från Afrika, som publicerades i början av detta år, förklarar: ”Av de centralafrikanska barn som får blodtransfusioner för behandling av malariarelaterad anemi kan närmare 1 av 15 komma att smittas av aidsviruset, enligt en färsk undersökning. Transfusioner är nu den näst största källan till aidssmitta i detta område.”

I västvärlden anses blodförråden nu vara praktiskt taget säkra. Men hur säkra? Vid ett vanligt HIV-test är det antikropparna som avslöjar förekomsten av aidsviruset. Men som det sägs i tidskriften The Economist: ”De antikroppar som kan urskiljas vid ett test tar en viss tid på sig för att utvecklas.” Blodgivare kan vara HIV-smittade men har kanske ännu inte utvecklat några antikroppar. Även om de blir smittfriförklarade, kan de således bära på viruset och kan överföra det till andra när deras blod används vid blodtransfusioner. New York Blood Center beräknar faktiskt att omkring 90  procent av dem som får bara en enda enhet (¹/2 liter) infekterat blod kommer att smittas av aidsviruset.

Doktor Harvey Klein vid National Institutes of Health i Förenta staterna säger att det kan ta mellan sex veckor och tre månader innan antikroppar utvecklas. Under den tiden kan en nyligen infekterad persons blod sakna antikroppar eller innehålla alltför få för att de skall kunna urskiljas vid ett test.

Den kanadensiska tidskriften The Medical Post förklarar: ”Antikroppar som kan uppdagas genom gängse testmetoder kan behöva ända upp till sex månader för att utvecklas.” En undersökning som utfördes vid National Cancer Institute i Förenta staterna visade att somliga individer inte utvecklar påvisbara antikroppar förrän 14 månader efter HIV-smittan. Ännu färskare rapporter, som publicerats i den engelska läkartidskriften The Lancet, avslöjar att aidsviruset kan fortsätta att föröka sig i en person ännu längre innan det ger sig till känna vid ett HIV-test. Ansträngningar görs nu för att utveckla testtyper som kan spåra viruset redan innan antikroppar börjar visa sig, men dessa befinner sig ännu i begynnelseskedet.

En rapport skriven av medicinska experter vid universitetet i Mainz i Västtyskland konstaterar: ”Inom transfusionsmedicinen gäller numera att fullständigt HIV-fritt blod inte längre existerar.”

Andra blodsjukdomar

Något som ytterligare förvärrar situationen är att det finns andra sjukdomar som mycket oftare överförs genom blodtransfusioner. Doktor Klein förklarar: ”Aids har fått all publicitet. Men under de 25 senaste åren har det största problemet vid blodtransfusioner i själva verket varit transfusionsrelaterad hepatit. Och ännu i dag är den främsta dödsorsaken i samband med blodtransfusioner transfusionsrelaterad hepatit.”

En typ av denna sjukdom kallas non-A-non-B-hepatit. I Förenta staterna ådrar sig årligen mer än 190.000 människor denna sjukdom genom blodtransfusioner. Omkring 10.000 av dessa dör eller får men för livet. Viruset har ännu inte blivit klart och tydligt identifierat, och det finns för närvarande inget tillförlitligt test för det.

Den franska läkartidningen Le Quotidien du Médecin skrev därför nyligen: ”Jehovas vittnen kanske har rätt när de vägrar att använda blodprodukter, för det stämmer att ett betydande antal smittämnen kan överföras med blodtransfusioner.”

Du måste välja själv

Var och en måste därför själv göra ett val i denna fråga. Om man väljer att fortsätta att inlåta sig på omoraliska sexuella förbindelser eller narkotikamissbruk, då måste man också ta konsekvenserna; man får skörda de onda frukterna av ett omoraliskt handlingssätt.

Men vem skall avgöra vad som är tillbörligt i moraliskt avseende? Ja, vem känner oss bäst och vet vilka följder det blir av att överträda sådana moralnormer? Med all säkerhet människans Skapare. Och i sitt inspirerade ord, bibeln, säger han klart och tydligt: ”Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.” — Galaterna 6:7, 8.

Det råder inget tvivel om att människans Skapare har slagit fast att homosexualitet, otukt och äktenskapsbrott är moraliskt förkastligt, liksom också narkotikamissbruk. Han säger i sitt ord: ”Bli inte vilseledda. Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män”, kan förvänta att få Guds godkännande. — 1 Korintierna 6:9; se också 2 Korintierna 7:1.

Bibeln manar också: ”[Fortsätt] att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt.” (Apostlagärningarna 15:29) Det grekiska ord som här översatts med ”otukt” inbegriper varje slag av sexuellt umgänge, utom mellan en man och hans hustru. Och lade du märke till att denna befallning inbegriper ett förbud mot bruket av blod?

De avslutande orden i detta skriftställe är ännu mer tillämpliga i våra dagar. Det sägs där: ”Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!” Tänk på hur många som har dött och kommer att dö av aids på grund av omoraliska sexuella förbindelser och narkotikamissbruk och på de tusentals (i Afrika förmodligen hundratusentals) som blivit smittade av förorenat blod. Tänk också på de hundratals miljoner som får sin hälsa förstörd genom andra sexuellt överförda sjukdomar såväl som genom andra komplikationer i samband med blodtransfusioner och genom narkotikamissbruk.

Allt detta har krävt en enorm tribut i form av dålig hälsa och förtidig död. Med tanke på konsekvenserna är det lätt att inse visheten i Skaparens förbud mot dessa sedvänjor.

Den brasilianske professorn Vicente Amato Neto, medicinsk expert på infektionssjukdomar, sade nyligen: ”Jag säger ofta att det bästa sättet för någon att skydda sig mot aids är att bli ett Jehovas vittne. Medlemmarna i den religionen är varken homosexuella eller bisexuella, de är trogna i äktenskapet — de förknippar det med fortplantningen — de använder inte droger och, för att göra bilden fullständig, de tar inte emot blodtransfusioner.”

Tidskriften Toronto Life förklarar: ”Det enda entydiga svaret på aids är celibat som leder fram till ett monogamt förhållande.” Valentin Pokrovskij, chef för läkarvetenskapliga akademin i Sovjetunionen, säger också: ”Bekämpningen av aids kan inte begränsas till medicinska åtgärder. Ett sunt levnadssätt, rena relationer könen emellan och trohet i äktenskapet är det bästa skyddet mot aids.”

Ja, att acceptera Skaparens normer för mänskligt beteende är det bästa sättet att undvika aids.

[Infälld text på sidan 13]

”Det var inte ’tio Guds förslag’ som Mose förde ner från Sinai berg”

[Bild på sidan 13]

Blodtransfusioner har bidragit och bidrar fortfarande till spridningen av aids

[Bild på sidan 14]

Ett kyskt uppträdande som leder fram till äktenskap gör att man kan skydda sig mot många hjärtesorger, däribland aids